Aldrig mer, tänker jag när vi bokar in en ny tid. Men redan på torsdag ska jag dit igen. Då för att ta mått till bettskena. Ok det fixar jag, bara jag slipper borrh****tet. Men sedan får det på riktigt vara nog. För ett tag.
Gjorde faktiskt inte det minsta ont. I alla fall inte borren. Fick bedövning så det räckte och blev över. Känner fortfarande inte av tungan som jag är rädd ska vandra ner i halsen och kväva mig, men så länge jag håller mig upprätt ska den väl stanna i munnen. Fick order hela tiden om att gapa mindre så käken sitter fortfarande på plats den också. Alltigenom ett lyckat besök alltså. Men ändå känns det lite B. Mår ledsen. Vet inte varför. Jobbigt men en bortdomnad mun. Jobbigt med hål i tänderna. Jobbigt med fyllningar bakom tänderna. Jobbigt med framtida bettskena. Jobbigt med sista-kronorna-hejdå. Jobbigt med möte klockan 18:00. Jobbigt jobbigt jobbigt.
Vill det ska bli klockan 2300 så jag får sticka en nål i mig.
Låter sunt va.
2 kommentarer:
Ja Jonna, det låter faktiskt sunt för det är ditt primära fokus och det allra viktigaste i livet just nu!
Stor kram från Ditte
Sen ska du komma ihåg att man kan bli ganska så nedstämd av behandlingen. Så om grundtillståndet inte är det bästa, är det lätt hänt att halka ner till outhärdligt.
Du är jättebra, och jätteduktig!!!!!!
Skicka en kommentar