Så var det dags igen. Att fira sin bebis. Min bebis. Min lille son som föddes förtidigt och dog.
Älskade Dante fyller två år idag. Eller det var två år sen idag han föddes. Och dog.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om en bebis som aldrig fick ta sitt första andetag, om han fyller eller vad. Men den 26 maj 2006 föddes mitt första barn och jag blev mamma på riktigt. Tidigt den morgonen, en fredag då, kom han tyst ut till den här världen för att bara vända om och lämna oss igen.
Dante var en kämpe. Han var en tapper liten finsk krigare som mot alla odds kämpade på så länge det gick. Hans hjärta slog sina slag och fötterna och armarna viftade villt i magen. Det fanns knappt något vatten men det struntade han trotsigt i och viftade på, som för att försäkra mig om att det ännu gick bra. Ända tills det inte längre gjorde det. Hans tid tog slut när den skulle ha börjat och han bars snabbt men tyst ut till väntande barnläkare. Lika olycksbådande tyst kom de efter en stund in med honom igen. Och tyst har det sedan dess varit. Aldrig har jag fått trösta... viska trygghet i hans öra.
Samtidigt som han är min tröst. Mitt mod och min styrka. Han är allt det varma jag fortfarande kan känna, varje leende som letar sig fram på mina läppar. Dante är kärlek och glädje, allt som är vackert o ömt. Han är en pippifågel i brunt som kvittrar och flyger lätt.
-Det kan man säga om liten bebis som aldrig fick ta sitt första andetag. Och idag är det hans dag.
Grattis min lille kille!
Mamma älskar dig!
12 kommentarer:
Ett stort grattis till Dante idag och en stor kram till dig och Marcus.
Ikväl tänder jag ett ljus för er.
Hej Jonna, tänker på dig och sänder dig kramar. Fan vad tungt att fira sitt barns dödsdag. Men du har varit med om dina barn, de finns för alltid hos dig.
Hoppas allt går vägen med IVF!
KRAM Katerina
Jag menade givetvis inte "att fira" i ordets vanligaste bemärkelse. Ursäkta om det lät klumpigt. Självklart firar du ditt fina lilla barn, att du haft honom, vad jag menade, att det är ett sorgligt datum. Jag hoppas att du förstår hur jag menar. Ibland snubblar man bland orden, särskilt om det handlar om sorg och död i kombination med barn. Man vill säga något vänligt, värmande, tröstande, och så blir det - liksom fel. KRAM
skickar kramar till er!
Av någon anledning så kommer jag att tänka på Dantes kommande syskon när jag läser ditt inlägg. Kanske eftersom jag själv har en änglabror? Snart kommer du få berätta för Dantes nya lillebror/syster vilken kämpe till storebror de hade. Tänk, de kommer ha en Dante och en Liten som tittar ner på dem och vakar över dem...
Jag har som sagt själv ett änglasyskon som håller koll på mig, och även om jag naturligtvis hellre hade haft min bror hos mig - kan jag också se och känna det stora i att ha en bror som ständigt vakar över syrran på jorden.
många många kramar från mandarin
Tack Anna! Kram.
Katerina: Det lät inte alls klumpigt! Och det är ju precis så det är, jag firar ju mitt barn på hans födelsedag som också är hans dödsdag. Så hela situationen är bara galen och helt fel... men alltså inte dina ord.
Tack snälla! Kram.
Kära Jonna. Både ditt och Marcus blogginlägg i dag är så fint skrivna. Jag tänker på er och håller tummarna för att ni snart ska få ett efterlängtat syskon till Dante och Liten.
*KRAM*
Grattis lilla Dante! Nu är det kalas i sommarlandet, det är jag övertygad om! KRAM!
Vad ska man skriva?? Ord känns överflödiga....Men jag tänker på er, o kan inte låta bli att gråta med er. Livet är så jävla orättvist!
Ta väl hand om er.
Nikki
Stor Kram till Dig!
Ett stórt Grattis i efterskott till Dante på hans födelsedag som var igår!!!
KRAM
Jag gratulerar både Dante och dig i efterskott!
Tänkte på dig och alla mammor som saknar sina små i söndags. Det är bara så svårt att veta vad man ska skriva....
Jag tror att du med bloggen har hjälpt att synliggöra mammor vars barn blivit änglar.
Skicka en kommentar