det gick ju bra igår

Teräsbetoni var i eurovisionsfinalen och det var segern för mig.
Sedan är det kanske lite väl roligt att Charlotte floppade helt. Att jag hurrade i takt med att de svenska poängerna uteblev skyller jag dels (mest faktiskt) på svensk media som är så äckligt självgoda varje vår så här års och dels på att jag inte kan med fru Perelli, alls. Sedan är det ju helt lysande rubriker som förgyller tillvaron så här dagen efter ett "svenskfiasko". Bland annat så sågar läsarna placeringen, vilket ju är hysteriskt kul i sig. Och att norden enligt Aftonbladet svek Charlotte är också fullständigt skrattretande. En nordisk komplott MOT världens bästa Sverige typ. Ha ha, he he. En tanke. Kanske är det så enkelt att folk, i norden och övriga europa, inte gillade låten, sångerskan och showen av vilken anledning det än mår vara?!
När man trodde att den blågula flaggan inte kunde hissas lägre dyker Björn upp och kuppar och kvällens största skämsattack blev ett faktum. Och det säger inte lite det, med framförallt Rysslands bidrag extremt färskt i minnet. Nä herr Gustafsson får se över sitt komiska material om han vill vara rolig. Visst har han haft riktigt minnesvärda moments i parlamentet som jag asflabbat åt men jag kände mig olustigt sval efter hans succé i melodifestivalens tidiga skede och nu blev jag alltså helt iskall. Ingen bra kväll för Sverige ur min synvinkel sett.

I övrigt var det några riktigt bra låtar som framfördes under kvällen (Serbien, Norge, Portugal, Turkiet, Albanien, Frankrike, Bosnien-H mfl) och även om vinnaren var bland bottenskrapet på min lista så är det med ett leende jag ser fram emot nästa år. Även om tiden fram tills dess får gå rätt långsamt...

Nu ska jag komma på ett sätt att fira mamman i mig.
Ha en skön söndag.