gottaste

Till förrätt blev det toast med lax och purjolöksröra. Och ja, jag vet. Det är säkert übertöntigt att skära rostmackan till ett hjärta, men än sen, jag är en tönt, en kär tönt. Och stolt över det! Marcus blev glad, även om han slängde några oroliga blickar på mig mellan varven. Min älskling tycker jag är lite manisk. Fast manisk är kul. Så länge det varar. Dipparna som följer är inte roliga, men en dipp är aldrig skoj oavsett fallhöjden och från botten är det "bara" att börja klättra uppför manitrappan igen.
Dessutom har jag börjat få ont. Ont därinne påminner om jobbigt ont och då springer jag gärna omkring och lagar fisk och gör hjärtformade smörgåsar om nu det får mig att tänka på annat.

Dags nu också att greppa tummarna för stålhårda och helt suveräna Teräsbetoni och deras Missä miehet ratsastaa! Inte för att jag tror tummar hjälper i detta. Tyvärr så talar den finska schlagerstatistiken sitt egna språk. Men såklart hejar jag järnet in i det sista.

Heja SUOMI!