tio puffar senare

En bra grej med pufferiet är ju att jag måste upp till sju. Så nu är jag redan på väg till jobbet. Har väldigt mycket att fixa klart innan jag ska åka iväg på bröllopsresa (vår resa, någon annans bröllop) så jag kommer behöva dessa lugna förmiddagstimmar i allra högsta grad. Kommer dessutom sprayen fortsätta försätta mig inte bara i klimakteriet utan även i ett senildement tillstånd behöver jag all tid i världen för att klara mina uppgifter. För visst är det så att jag är på väg att bli fullständigt förvirrad.
Andra biverkningar än så länge är faktiskt detta med sömnrubbningar och eftersom jag ju inte sover annars somnar och sover jag nu som en stock (ta i trät). Helt fantastiskt. Vaknar kanske bara en eller två gånger på natten och somnar direkt om! Underbart. Sen är det där med yrsel och ont i huvudet. Men som sagt det har jag ju annars med så inget nytt under solen där. Fast så har vi den här förvirrade biten. Jag må upplevas som lite virrig stundtals, men under den ytan smyger absolut kontroll. Ok ett par nycklar har väl vem som helst förlagt och att missa ett möte (som man ändå inte ville delta i) har väl hänt, men nu när jag börjar hela tiden lägga saker på konstiga ställen och glömmer sedan vart jag lagt dom blir jag rädd. Kanske är det en psykosomatisk efterdyning av allt. Min tid och energi går åt till att hålla koll på pufftiderna så till den grad att allt annat blir lidande? Jag vet inte. Men jag känner inte helt igen mig såhär när jag vaknat på fjärde dagen och ska till jobbet som jag inte är helt säker på vart det ligger. Nädå. Skoja bara. Riktigt så illa är det inte.
Hörs sen.