onsdag 24 september 2008

depp

Den ålar sig fram. Tiden. Det går fort när man har roligt sägs det ju och ja det har jag ju inte.
Varit en jobbig dag igen. Har lite sammandragningar emellanåt och de är ibland så obehagliga så jag vill krypa in genom skinnet och lägga mig där bakom och vänta ut alltsammans.
Mini sparkar och lever sitt lilla liv och jag gläds enormt med det, önskar bara jag kunde få upp mitt humör. Men jag tror det är där det är. Märker att jag börjar bli nervig nu också. Får sammandragningar och ont så fort jag hetsar upp mig det minsta eller nån bråkar för högljutt på TV. Bara tanken på en konflikt får mig att börja svettas i panik. Härligt läge. Not. Men det kanske blir lite bättre så småningon, jag hoppas på det. Nästa vecka ska jag till min läkare och bli kollad och jag längtar dit. Små bekräftelser av att det är bra. Nu ska vi gå och lägga oss i sängen, bebis och jag. Marcus och pappa Adriano har köpt tv-tid så jag har en anledning att krypa till kojs. Och tjäna en slant på det.

Sov gott alla!


Och fortsätt sms:a LÄKARE 210 till nr 72990 och skänk så 50 kr till läkare utan gränser.
Tack!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Tänk att man inte kan lämna er tre obevakade;)!!! Jösses!! Trodde mitt hjärta skulle stanna när jag läste i kapp några dagar i bloggen....Hu vad hemskt. Hoppas du mår lite bättre. Pyssla om magen, skriv roliga budskap:)!! Sköt om dig och håll dig stilla kvinna annars kommer jag och sjunger för dig:O!
Kramen

Anonym sa...

Känns som du får lägga lite extra kraft på att välja den där "Tilliten" igen. Lite terapi med dig själv hemma i soffan/sängen.

Abbes pappa sa...

Jag förstår. Men upp med hakan. Det blir bra.

Anonym sa...

Se redan en ny dag! lite lite itaget men framåt!
kram
/My

Anonym sa...

att din tid går långsamt kan jag verkligen förstå.

Jag hade åxå mycket sammandrag ingar redan från veckorna innan 20,och även jag märkte att stress och ångest framkallade ännu fler...men hur lätt är det att inte stressa upp si och få ångest över ngt som är så stressande och ångestframkallande

Kram

Anonym sa...

Hej starka du!

Antar du får tusen tips och idéer hela tiden, så du har kanske mer än tillräckligt.... men bara en tanke: hade själv hyfsat många sammandragninar under liknande tid när jag väntade min dotter och blev tillsagd att käka magnesium - finns som brustabletter. Höll på till vecka 34 - sen fick jag sluta för att det inte skulle bli problem den dag värken verkligen behövs vid förlossningen. Fast du kanske redan äter magnesium så det knakar

Tänker på er och känner med er - hoppas ni orkar känna lite trygghet ibland - försöker skicka lite grann till er via denna kommentar!

Kram på er och puss på Mini!

S

Anonym sa...

Åh vad jag känner med dig. Det måste vara skitjobbigt. Heja dig och Mini och varje dag som går!

Anonym sa...

Jag gillar verkligen din idé att sälja tv-tid! Jag skänkte nyss 100 kr till Läkare-kampanjen, hur många minuter/timmar skulle du säga att det motsvarar? :-) Ha en bra dag! Kram Josefin

Anonym sa...

Anna i Åbo sa...

Jag följer med din blogg och hoppas att paniken så småningom går över... Du har det tungt nu, men du verkar vara oerhört modig, och jag beundrar dig som orkar.

Hoppas verkligen att Mini mår bra! :) Det verkar ju vara så, trots alla sammandragningar.

Jag fick själv en underbar dotter för två månader sen, (ICSI), och efter födseln mådde jag riktigt dåligt. Känner igen panik-ångest-tankarna. Kunde inte alls sova i 1,5 veckor och blev hysterisk och hade mycket svarta tankar. MEN nu mår jag mycket bättre, tack vare hjälpen och stöden jag fick.

Jag vill sckicka dig en kram, mycket värme och stöd och ork! Du måste inte vara stark, men kanske kan du tänka att paniken är bara en känsla som går att vinnas. Paniken betyder inte att något ont händer, paniken är "bara" din reaktion när du har det jobbigt. (Men det måste kännas riktigt jobbigt för dig.)

Kramar! Blogga på bara, jag läser så ofta jag hinner! Hoppas att jag kunde formulera mina tankar så att du inte tar illa opp. :)