Min Marcus' morfar och min kära svärmor Evas pappa har gått bort.
Ragnar blev 90 år. Jag träffade honom ett par gånger och han var så fräsch i blick och tanke även om kroppen hans sedan en tid inte riktigt ville längre.
Han var en snygg fotbollsintresserad karl vars gener i all sin tydlighet går igen i Marcus.
Han var gammal och hade levt ett långt liv, men ändå... man är aldrig beredd. Det kommer så plötsligt när det än kommer.
Jag undrar om de möttes nånstans i ingenting- eller alltingheten, Ragnar och hans barnbarnsbarn lilla Mini?
Jag tror nästan det.
Vila i frid (då du inte springer efter fotbollen).
Mitt varmaste deltagande till Ragnars fru A.
3 kommentarer:
Usch. Man är aldrig förberedd. Min älskade morfar gick bort tre dagar innan han skulle fylla 89 år. Det är snart två år sedan och jag saknar honom fortfarande. Hela tiden. Men jag vet att han sitter där på ett moln och vakar över mig. Hur kunde jag annars ha klarat en bilolycka i 120 km/timmen utan svåra skador?
Saknaden finns alltid där, men minnena får mig alltid att le.
kram till er båda!
Hej Jonna! Det spelar ingen roll vilken ålder det rör sig om man tycker alltid att det är för tidigt. Trösten är att personen hela tiden finns med en och vakar och ser till att man har det bra. Självklart kommer M's morfar göra samma sak över er!
Sköt om er över helgen.
Kram
Beklagar sorgen. Ni finns i mina tankar.
Skicka en kommentar