måndag 1 februari 2010

nattlig mos och tack

Stort innerligt tack till er alla som tar er tid att stötta en trött och känslig typ. Känns väldigt bra att det ändå verkar vara så att majoriteten av människor vill sina med-dito väl och gläds med desamma.
Tack!

Marcus åkte iväg till Stockholm för en stund sen och nu är det bara Miloboy och mamma hemma. Men vi ska någonstans vi med alldeles snart. Kanske är det så att jag senare berättar vart...
Ti hii.

Nu först måste jag bara leta reda på ansiktet på oss båda. Mitt är fortfarande dolt i nattens sömnmos och Milos i philadelphiaost.

Ha en vacker dag var ni än är!

Pussen.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas din Marcus slipper sitta länge på tåget. Här i Stockholm står mycket stilla idag . Växlarna klarar inte snö och vind.
/Karin

ps. Ha en bra vecka med din lilla unge.

petrifiedinpink (Maria) sa...

Bra där, strunta i alla dumma kommentarer och fokusera på det som är bra. Och för mig är feminism att våga vara stark och stå fast i sina egna tankar och värderingar, leva sitt liv så som det passar mig bäst. Om inte så är man ju precis lika "svag" - oavsett om du lyder under man eller kvinna. Njut av att ni kan leva som ni gör. Hade gärna bytt mot en eller annan hotellbäddning eller härligt uppdukad frukost.

På fredag fyller både Milo och jag år - även om jag har ett par till i bagaget!

Vet du, jag har sedan ett tag misstänkt vad det är du kommer berätta....

Anonym sa...

Hej Jonna,
Jag har lite dåligt samvete för att jag tipsade dig om den där bloggen. Jag tänkte på det redan när jag gjorde de. Men jag tänkte att du får säkert veta ändå. Men kanske framförallt att de faktiskt är ÄNNU värre om de finns "därute" och du inte ens får chansen att bemöta de. Så skulle jag ha kännt i alla fall.

Jag tycker att det där inlägget var mycket märkligt, elakt och dumt. Kan inte låta bli att tänka på boktiteln (?) "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" (även om Marklund INTE är en favorit f ö)

Jag hoppas att du inte "anpassar" dig. Att du gör och skriver det Du vill, i så stort utstäckning det bara går.

Lyckliga människor kanske är "tråkigare" att läsa om (Tjechov tyckte i alla fall det). Men det viktigaste är väl ändå livet inte bloggen. Jag är jätteglad för eran skull, det inger hopp och förtröstan. Solen kan börja lysa efter regn.

Det är mycket lättare att ta till sig de negativa. Även om proportionerna är 1/10 000. Så ag vill bara på minna igen om det. Vi är många fler som glädjs med er och som faktiskt bryr sig, som medmänniskor.

kram
my

Anonym sa...

Självklart stöttar vi dig! Och Marcus och Milo! Du är så fantastisk Jonna, skriver så fint. Fortsätt precis som du alltid gjort!
Ni ska också iväg nånstans...... Om jag blir nyfiken, nää inte alls eller så ;.) Jo, det blir jag. Men vi får se om du ev berättar sen! Det är ju som vanligt, du bestämmer!
Leta reda på era ansikten nu och stick iväg! Ha det gott och kramar till er från Maggan1

Anonym sa...

Hej

besökte din arbetsplats igår med min dotter för första gången. Det var helt magiskt - vi hade en mycket trevlig stund - har förstått att det kanske inte är så kul bakom kulisserna men det var inget som syntes på scenen. Ville bara säga att ni gör ett underbart arbete. Lycka till med jobbstarten!
Kram Bodil

Anonym sa...

Har läst ikapp på några inlägg och även läst Jenny Ws inlägg om dig. Jag förstår att man tar åt sig av hennes mycket personliga påhopp men samtidigt är det ju så uppenbart att hon inte fattar någonting. Självklart hänger du med om möjligt när Marcus jobbar i sthlm. Hade jag med gjort, ni är ju en familj och då vill man ju vara tillsammans så mycket som möjligt.
Hur man lägger upp f-ledighet och jobb är var och ens ensak. Jag har tagit all f-ledighet hittills i vår familj för jag har inget jobb att gå tillbaka till. Vore ekonomiskt självmord att en går arbetslös och en f-ledig bara för att. Trist men vi lever tyvärr inte enbart på luft och kärlek.
För övrigt skulle jag, om jag vore i din sits med elaka kommentarer osv, stänga av kommentatorsfunktionen och göra som Jenny själv ha en blogg-mail. Kram kram!

Gråa musen sa...

Nu blir jag nyfiken!!!!!! Nu får du allt berätta :-) Ha det jätteskoj vad det än är.

Mamman med den tomma famnen sa...

Följt din blogg i smyg under en längre tid och tycker du är fantastisk. Så nu ger jag dig en award. Se min blogg för mer info...

Cia sa...

Underbara fina Jonna...som jag inte ens känner!
Tänk på följande kloka ord när du känner dig påhoppad: " Ingenting som andra gör beror på dig! Vad andra säger och gör är en projicering av deras egen verklighet och deras drömmar". Kram från Cia

Mamma Mu sa...

Söta Jonna! Jag började att läsa din och Marcus blogg ett par veckor innan Milo föddes. Jag tycker att ni verkar vara väldigt fina människor. Skickar en stor kram till dej, du är bara bäst!

Kram Åsa

Anonym sa...

Hej Jonna!

Jag har läst din blogg mycket det senaste året och aldrig förstått vad det finns att störa sig på. Jag förstår att det är lätt att ta nät-hatet personligt, men jag tycker du ska försöka att inte göra det. Nät-hat har ju blivit ett begrepp och ett fenomen som ganska många verkar vara drabbade av.

Själv tycker jag att din blogg är intelligent och humoristisk!

Öländskan sa...

Tänk att det har gått ett år sedan den lille sötnosen föddes. Snälla du,skit i de dumma kommentarerna.Sänder en varm kram till er hela familjen.

L sa...

Jonna, jag tycker att du är fantastisk i allt du gör och är.
Det är verkligen fruktansvärt tråkigt att du får ta emot så mycket skit från bloggläsare. Det förvånar mig att man ens orkar och hinner ta sig tid att klanka ner så på en annan människa. Hoppas du och Milo får en underbar dag tillsammans. Kram.

Anna-K sa...

Hej!
Hoppas ni får en fin måndag
du o Milo!

Maria Moberg sa...

Spelar det någon roll hur många positiva omdömen och ord vi får så länge vi har förmågan att känna smärtan över det som gör ont?!

Att bara strunta i elakheter och ondska är inte lätt och ska säkert inte vara det heller. Men om det får ta överhanden och besluta hur vi ska leva våra liv så måste vi såklart reagera och säga ifrån!

Bloggföraktet är en energitjuv som vi bloggare måste förhålla oss till så att det inte kväver motivet till att vi överhuvudtaget väljer att dela med oss av det som ligger på våra hjärtan! Ska vi låta oss stoppas eller ska vi stoppa det som vill stjäla vår energi!?

Kram

/MM