Eller header heter det nog. Det är Tess på bloggakuten som gjort den. Tjusigt värre och jag är så glad för att få en ny, helt egen. Tjohoo låter det då och plötsligt har jag nästan glömt att Legs åkte ikväll. Fast bara nästan.
Snygg header! Verkligen. Har inga kollat på dansen, ska göra det senare i natt eller i morgon. Gillar ju dans, men lyssnar via datorn på Kvällsöpppet ang sextrakasserier inom teatervärlden, intressant. Men jag saknar verkligen Marcus live i sändningen! Hälsa honom det! Natti! Kram Maggan1
Superfin och fräsch header! Tittade på kvällsöppet igår och blicken fastnade enbart på lille Milo. Marcus får ursäkta men hörde inte vad han sade. All fokus på den lille söte prinsen, hehe....
Hej Jonna! Allra först vill jag bara varna för att det här kommer bli ett långt inlägg... Har följt din blogg sen några månader innan Milo föddes, men varit dålig på att kommentera. Tycker din blogg är helt underbar, du skriver jättebra och det är härligt att få läsa om allt du delar med dig av. Vill så klart också gratulera till det nya livet som bor i din mage! Hoppas, hoppas, hoppas att det går bra även den här gången! (och det klart att det gör!) Är så glad för er skull, efter allt ni gått igenom är ni verkligen värda det.
Samtidigt så bor det just nu en stor sorg i mitt hjärta, tills för några dagar sen så bodde det ett litet liv även i min mage. Vi har längtat efter ett litet barn under flera år och försökte aktivt att bli gravida i ca ett år, för drygt ett år sen gick vi igenom ett tidigt missfall och sen bestod månaderna av växelvis förväntningar, förhoppningar och krossade drömmar. Fram till sep i fjol då vi äntligen fick vårt plus igen, vi blev överlyckliga samtidigt som även oron började gro. Månaderna gick och och allt såg bra ut med både mig och det lilla pyret i magen och vi började så smått våga tro på att vi skulle få bli föräldrar till sommaren och längtade och såg fram emot allt vad det skulle innebära. Så slog blixten ner.... På ett extra ultraljud fick barnmorskan misstankar om att barnet ev hade ett hjärtfel. Vi skickades vidare till specialister och en massa undersökningar och BMs misstankar visade sig stämma. Vår lilla älskling hade flera mycket allvarliga hjärtfel vilket skulle betyda flera stora och mycket riskfyllda operationer och ett liv fyllt med massor av extra risker. Så vi ställdes inför valet att antingen fullfölja graviditeten med risken att förlora barnet på vägen eller kanske under förlossningen, samtidigt som det fanns en chans att det skulle klara sig, dock aldrig få ett "vanligt" liv, eller att avbryta graviditeten. Ett helt omänskligt beslut att ta. Till slut bestämde vi oss för att det bästa och skonsammaste för vårt barn var att få somna in på det enda ställe det kände till och garanterat kände sig trygg på - i mammas mage. Även om vi vet (måste intala oss det) att vi tog rätt beslut så kommer vi alltid att undra hur det hade varit om....
Vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget....skriva av mig antar jag. Du (NI) har ju verkligen också gått igenom jobbiga saker också men på nåt sätt lyckats ta er igenom det. Hur??? Just nu känns allt bara nattsvart och det känns som om livet aldrig blir roligt igen.
Jonna, du behöver verkligen inte publicera det här om du inte vill. Förstår om du känner att jag "inkräktar" och bara är jobbig. Vill verkligen inte förminska den glädje och lycka ni känner nu. Så det är helt ok om du bara vill glömma det här inlägget, förstår dig i så fall!
Väldigt fin! Du är gravid! Har varit så upptagen att jag missade nyheterna från dig. Nu rinner tårarna! Å vad glad jag blir. Den 5 feb tänkte jag mycket på er och hur livet tar olika vägar när man minst anar. Du är nog den modigaste kvinna jag vet. Du är verkligen bilden av ordet tillit. Nu håller jag tummarna lika hårt som för Milo. Tack för ett bra slut på en jobbig dag (min pojke bara gråter, tror det är en tand) Krama dina pojkar hårt från mig så du själv får en bamse kram. soliga kramar Gabriella i sydafrika
16 kommentarer:
Snyggt och coolt :)
Snygg header! Verkligen.
Har inga kollat på dansen, ska göra det senare i natt eller i morgon. Gillar ju dans, men lyssnar via datorn på Kvällsöpppet ang sextrakasserier inom teatervärlden, intressant. Men jag saknar verkligen Marcus live i sändningen! Hälsa honom det!
Natti!
Kram Maggan1
Fint!
Jätte fint. Så söt du är. /Karin
Superfin! :)
Superfin och fräsch header! Tittade på kvällsöppet igår och blicken fastnade enbart på lille Milo. Marcus får ursäkta men hörde inte vad han sade. All fokus på den lille söte prinsen, hehe....
/Madeleine
Fin, den gillar jag :-)
Jättefint huvud!
Kanon! Vilken pingla du är!
Superfin header!!
Vill du göra fler själv kan du gå in på http://www.scrapblog.com/. Där är det busenkelt att göra egna headers.
För att få den som jpg-bild så måste man först publicera den, sen går den att ladda ner.
Men allt det där kan du läsa dig till på sidan.
Kollar du in på min sida kan du se min header som jag gjort på den sidan.
Lycka till - närhelst du vill pyssla :-)
Den är ju jättesnygg! Va fin du är!
Hej Jonna!
Allra först vill jag bara varna för att det här kommer bli ett långt inlägg... Har följt din blogg sen några månader innan Milo föddes, men varit dålig på att kommentera. Tycker din blogg är helt underbar, du skriver jättebra och det är härligt att få läsa om allt du delar med dig av. Vill så klart också gratulera till det nya livet som bor i din mage! Hoppas, hoppas, hoppas att det går bra även den här gången! (och det klart att det gör!) Är så glad för er skull, efter allt ni gått igenom är ni verkligen värda det.
Samtidigt så bor det just nu en stor sorg i mitt hjärta, tills för några dagar sen så bodde det ett litet liv även i min mage. Vi har längtat efter ett litet barn under flera år och försökte aktivt att bli gravida i ca ett år, för drygt ett år sen gick vi igenom ett tidigt missfall och sen bestod månaderna av växelvis förväntningar, förhoppningar och krossade drömmar. Fram till sep i fjol då vi äntligen fick vårt plus igen, vi blev överlyckliga samtidigt som även oron började gro. Månaderna gick och och allt såg bra ut med både mig och det lilla pyret i magen och vi började så smått våga tro på att vi skulle få bli föräldrar till sommaren och längtade och såg fram emot allt vad det skulle innebära. Så slog blixten ner.... På ett extra ultraljud fick barnmorskan misstankar om att barnet ev hade ett hjärtfel. Vi skickades vidare till specialister och en massa undersökningar och BMs misstankar visade sig stämma. Vår lilla älskling hade flera mycket allvarliga hjärtfel vilket skulle betyda flera stora och mycket riskfyllda operationer och ett liv fyllt med massor av extra risker. Så vi ställdes inför valet att antingen fullfölja graviditeten med risken att förlora barnet på vägen eller kanske under förlossningen, samtidigt som det fanns en chans att det skulle klara sig, dock aldrig få ett "vanligt" liv, eller att avbryta graviditeten. Ett helt omänskligt beslut att ta. Till slut bestämde vi oss för att det bästa och skonsammaste för vårt barn var att få somna in på det enda ställe det kände till och garanterat kände sig trygg på - i mammas mage. Även om vi vet (måste intala oss det) att vi tog rätt beslut så kommer vi alltid att undra hur det hade varit om....
Vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget....skriva av mig antar jag. Du (NI) har ju verkligen också gått igenom jobbiga saker också men på nåt sätt lyckats ta er igenom det. Hur??? Just nu känns allt bara nattsvart och det känns som om livet aldrig blir roligt igen.
Jonna, du behöver verkligen inte publicera det här om du inte vill. Förstår om du känner att jag "inkräktar" och bara är jobbig. Vill verkligen inte förminska den glädje och lycka ni känner nu. Så det är helt ok om du bara vill glömma det här inlägget, förstår dig i så fall!
Kram Tesen
Snyggt, me like....
Kramar Kicki från Norrköping
Jättesnygg! Trodde först du satt med en flaska jägermeister, men gissar att det är blutsaften - eller?
Väldigt fin!
Du är gravid! Har varit så upptagen att jag missade nyheterna från dig. Nu rinner tårarna! Å vad glad jag blir. Den 5 feb tänkte jag mycket på er och hur livet tar olika vägar när man minst anar.
Du är nog den modigaste kvinna jag vet. Du är verkligen bilden av ordet tillit. Nu håller jag tummarna lika hårt som för Milo.
Tack för ett bra slut på en jobbig dag (min pojke bara gråter, tror det är en tand)
Krama dina pojkar hårt från mig så du själv får en bamse kram.
soliga kramar
Gabriella i sydafrika
Jättesnyggt!
Skicka en kommentar