Var ute på en vagnpromenad med Milo tidigare. Eller promenad är väl att ta i men jag klarade att släpa mig några meter i alla fall, över vägen och in på en gård där killen fick springa "lös" medan jag satt på en stol i solen och klappade uppmuntrande. Det var mycket skoj och jag kände att mina mammaaktier steg något.
Det är inte kalas nu hemma. Det var det inte för ett år sen heller om jag minns rätt. Kanske är något med sommaren som triggar igång eländet, jag vet inte, vet bara att jag skulle behöva lite lugn, en del tröst och så en hel säck med uppmuntran och det är svårt när vi verkar vara två med liknande behov.
Ska iväg snart på nålning och funderar på att kolla möjligheten att tidigarelägga snittet. Vill inte det egentligen, men en del av mig undrar hur jobbigt det ska få bli. Sover knappt på nätterna, ligger och stortjuter mig igenom många av nattens timmar för att det gör ont, för att det är jobbigt i allmänhet med det mesta runt omkring (men aldrig Milo) och så får jag värkar för att jag tjuter och tjuter därför ännu mera.
Gud, jag vet. Är patetisk. Men vad göra? Ser tack och lov ett ände på detta, men varje timme är en kamp just som det känns nu och då är det långt till ändet även om det inte är det.
Egentligen.
29 kommentarer:
klart du ska tidigarelägga. inte bara för att du ska slippa ha ont så länge till utan även för att minska risken att nåt händer barnet i magen även om det är ovanligt. kram!
Kan du få snittet tidigare så tycker jag du ska försöka få det!
För din skull, för tösens skull och för Marcus och Milos skull.
Jag tror att det hela är en följd av all värk du har, all otillräcklighet du känner, men som jag tror också Marcus känner.
Som sagt - försök få till snittet lite tidigare, flickebarnet är tillräckligt stort nu så där är ingen risk. Men att ha det så här är inte bra för någon av er. Bara mitt lilla råd.
I och för sig inte många dagar kvar, men dom kan ju vara nog så långa när du har så mycket besvär och situationen och relationen blir lidande av bådas er känsla av otillräcklighet för varandra.
Lycka till Jonna med försöket att få snittet tidigarelagt.
Jättemånga kramar till dig du stronga Jonna från Maggan1
När man är gravid är man oantastlig. Speciellt på slutet, och speciellt i ditt fall. Du är värd uppmuntran, tröst, stöd, pepp, uppassning mm! Lyhördhet och bekräftelse! Silkesvantar helt enkelt! Det är DU som behöver det! Kämpa på! Du är otroligt stark och duktig!
Snälla Jonna! Du FÅR klaga! Alla som varit riktigt HÖG gravida VET hur jäkla skitjobbigt det är & du har det värre än att vara normalt höggravid! Kolla möjligheten att tidigarelägga snitten, ingen kommer tycka det är konstigt ( förutom endel puckon du inte ska bry dig om). Det är inte värt att pina sig genom dagar och nätter bara för att.
& ert förhållande. Försök relaxa lite, det är många höggravida som är en tusendel från skillsmässa & det sen "går över" när bebis kommit ut & livet ter sig lite lättare igen. Man får krisa, man får må dåligt (synd bara att ni verkar tajma samtidigt) men förösk att hitta stöd hos andra, din fantastiska mamma, din finska vän och andra vänner och bloggen såklart. Skit i karlfan ett tag & lägg din energi på din kropp, bebis i magen & milo förstås. Kanske pappan & milo kan hitta på något en hel dag så du verkligen får vila dig?
Jag "känner" dig bara genom bloggen, men jag tycker så mycket om dig & jag tycker verkligen att du är värd att få må bra! hoppas den känslan infinner sig SNART i både kropp & själ!
Stora Kramar
Jag har nyss läst Marcus samlade krönikor i Dalarnas Tidning och förstår att han med sina egna ord är "en tidsinställd bomb"...ruskigt, fy fan, HAN ropar ju efter hjälp???
Men vad i...men även om ni båda behöver extra tröst,stöd och uppmuntran nu så måste väl för tusan en höggravids akuta behov prioriteras först kan tyckas (13d)Jag vet inte vilka problem M har och vill verkligen inte förringa dom,men någon måste nog spotta upp sig och vara den "starke" just nu iallafall.Du ska ha det så stressfritt som möjligt nu och dessutom påverkar ju det barnet. Kijan
Jaa jonna, gör det, tösen är ju "färdig" för livet! Du mår ju inte bra, varken psykiskt eller fysiskt. Peppning från oss, med många kramar!
Lilla Jonna, det kan inte vara lätt för dig just nu..
Blir så ledsen då jag förstår att det inte är så bra mellan dig och Marcus just nu, men jag tycker ändå att det är dig det är mest synd om.
När Marcus var sängliggande, då ställde ju du upp för honom och jag tycker ju att han borde göra samma sak för dig, eller, för mig så är det egentligen inget snack om att "ställa upp", man finns där helt enkelt..
Visst ska du fråga om tidigareläggning om det är så att du mår dåligt nu, för det tar så mycket energi utav dig som du behöver till babyn och Milo sen (och dig själv också för den delen).
Var rädd om dig/er!
Ha dé!/Kram
En stor kram till dig, tänker på dig...men vad hjälper det. Kan ju inte lasta av dig någon smärta, till och med en korvbit fixar det bättre. Vet om det ialla fall att det finns många som bär dig/er fast vi inte är nära och syns för dig. KRAM Susanne
Låt din läkare bedöma när Plutt måste ut. Och ring terapeuten idag! Trassel i förhållandet blir inte bättre för att ni får en ny familjemedlem. Nu och under den första tiden med Plutt behöver du bli uppassad som en drottning. Ställ krav!
Vad tråkigt att du mår dåligt och att det är jobbigt hemma. Det är superjobbigt att vara gravid och för dig är det värre än för de flesta. Det är okej att känna sig deppig, trött, grinig.
Kan inte komma med några käcka råd, det finns nog inga såna.
Kram kram.
Du tappra kämpe!
Jag skickar en kram och lite tröst.
Ta snittet tidigare för hon är ju klar.
Ingen mår bra av detta och dina krafter behövs ju sen.
Lite "löjligt" att du ska ha det så här.
Jag tror allt kommer bli bättre när allt det jobbiga,tjatiga,onda går över.
Vi skulle bott i samma stad så kunde jag hjälpa dig men du får nöja dig med kram och tröst.
Du är en mycket stark och tapper tjej men man har sin gräns.
Ta snittet tidigare och be om hjälp. Många kramar Christina
vov,vov,vov från taxmaffian till Milo.
Du är inte patetisk! Stor syberkram från en annan småbarnsmamma. /A
Jonna! Skärp dig! Du är inte patetisk! Jag kan inte ens förstå vad du går igenom, men fattar ju att det är ett sånt styrkeprov vad gäller allt, vilja, fysik, psyke, tålamod, humör. Det är helt okej att du mår skit, för du har belägg för det. Och du borde få bli så uppassad och lite daltad med. Hell, man blir ju daltad med när man har en "normal" graviditet och är fullt rörlig. Med rätt för det kan vara rätt kämpigt.
Och känner du att du vill tidigarelägga, så hör efter iallfall, det kanske räcker att du för höra att det går? Bebisen är ju färdigbakad och kommer fixa att komma ut nu. Du ska inte känna att måste vara duktig, ok?
Massa lycka och hopp till dig, fast jag inte känner dig alls.
/Alexandra
Skickar en stor kram till dig Jonna.
Tänker på dig och hoppas du kan tidiarelägga snittet.
/Ulrika
Styrkram hälsningar från Österbotten i Finland,snart är det över.
Barbro
Du är väl allt annat än patetisk! Tycker du har varit långt mycket mer positiv än nån kunde kräva av dig. Du har jätteont( lider verkligen med dig) men ändå kämpar du på och tänker positivt. Tycker du ska ha en stor eloge för hur mycket du kämpar!
Tråkigt att du och Markus har det slitigt nu. Skickar en bön för er och hoppas att den ska hjälpa! Ta hand om dig och familjen!
Kram Rebecca
Om du känner så så tycker jag verkligen att du ska höra om det går att tidigarelägga. Verkligen!
Och om ni har det tungt hemma. Ta och gå och prata med någon igen. Det kan behövas ibland. Kanske skulle ni behöva gå och prata med någon, var och en försig också. Ibland kan det vara bra att kombinera det med parsamtal. För ibland är det verkligen vara näst intill omöjligt att kommunicera på tu man hand. Det blir lätt en ond cirkel också. Har det väl blivit jobbigt, så blir det lätt jobbigt igen.
Ta vara på er!!
Kram.
En stor kram till dig!
Trösta och uppmuntra varandra!! Ni är ju två i förhållandet. Varför vara ensam om att känna så på två håll när ni kan söka tröst hos varandra. En kram, ett snällt ord, en klapp på kinden - det behövs inte mkt för att få lite ljus i den mörkaste av situationer! Tänker på dig! kram /Cissi
Du är inte alls patetisk! Du bär på ett barn, har ett annat att ta hand om, har jätteont, får inte sova och som lök på laxen är det struligt med sambon. Tacka f-n för att du är helt slut och gråter! Du behöver lugn och ro, någon som tar hand om dig (utan att ge dig dåligt samvete) och som säger att du är jätteduktig som orkar kämpa! Om du inte kan få det, om smärtan inte minskar, tveka inte, be om ett tidigareläggande! Sparka den "duktiga flickan" på smalbenet så hon gömmer sig ett tag. Det finns ingen anledning att lida i onödan. Ingen tackar dig för det! Ta hand om dig nu!
Sänder bara en massa tröstkramar till dig goa Jonna ,M i Bohuslän
Förstår att du har det väldigt jobbigt just nu, både med kroppen o själen.Önskar jag kunde ge dej en hjälpande hand - men praktiskt kanske det inte går. Hoppas du kan få lite avlastning de här veckorna som är kvar.Jobbigt med kroppen den sista tiden av graviditeten + att du har besvär med en del annat.Jag skickar varma tankar o kramar till dig! Hoppas det blir bättre dagar framöver.
Lilla vän!!
Jag tar er med i bön om ljus och frid. Det är skitjobbigt för er så klart just nu. Hoppas att ni får hjälp,avlastning och proffshjälp. Jag tror att Marcus behöver ta någon medicin för att få lite ro i själen. Önskar er allt gott av hela mitt hjärta. KRAM
Du får klaga hur mycket du vill, vi är många som vet hur fruktansvärt jobbigt det kan vara att vara höggravid och ha ont och/ eller ha en relation som krisar! Jag hoppas att du får det så bra du bara kan dessa sista två veckor (om det inte blir ett tidigare snittdatum) och att Marcus kan stötta och ta hand om dig! Vi är många som 'känner' dig och känner för dig, om än bara genom bloggen, men jag hoppas att du vet vilken omtanke som finns för runt om i landet för dig!
Har aldrig förut träffat på någon som gnäller och ömkar sig så mycket som du!Du gör inget annat än tycker synd om dig själv!
Dessutom använder du ett språk som knappast kan kallas vuxet! Varför kalla man sitt barn "killen"? Vad är det för anonym varelse? Och dina tråkiga favoritord som röv, bajs osv.
Och har du ingen respekt för att ständigt knapra mediciner av alla olika slag?
Och akupunktur,läkarvård, sjukgymnstik osv.
Har själv fött tre barn på fem år.
Tycker verkligen att du ska tänka på det du har och det som väntar. Var äntligen glad över det och SLUTA GNÄLL!!!!!!
Men Jonna, du är INTE patetisk. Du är höggravid, dödstrött av sömnbrist, dödstrött av all värk. Och så har du dessutom en liten ettåring att ta hand om. Och en sambo dessutom. Du borde inte behöva ta hand om någon av dem just nu. Det borde din sambo förstå. Han borde ta Milo, hemmet och allt det andra. Du borde få vila och bara vara... Förstår inte ens hur det inte skulle vara så? Inget jobb, inga pengar, ingenting är viktigare än din och barnet i din mages hälsa!
Jonna, du är STARK. Du är MODIG. Det är OERHÖRT JOBBIGT att gå igenom så många graviditer på så kort tid som du gjort. Kroppen tar stryk.
Våga ta plats, våga ställa krav. Våga sätta dig själv först för en gång skull!!!!!!!!!!!!!!!
Skickar stora kramar och tröst!
Jag önskar verkligen, på riktigt, att det fanns något jag kunde göra. Jag har själv varit höggravid, med en 1,5-åring, och det är inte lätt. Och då hade jag ändå en normal graviditet. Du har all rätt att klaga och gnäll, och alla i din omgivning måste anpassa sig efter och passa upp på dig! Håll ut tjejen - du är så otroligt modig och tuff!
Skicka en kommentar