förvärkar

Det började igår, den där jobbiga annorlunda känslan av värk i magen när sammandragningarna satte igång. Slutade sen visserligen för ett tag tack vare bricanyl, men till natten var det cirkus igen. Vaknade hela tiden av värsta värken och med stenhård mage. På morgonen fortsatte det och när det var runt 6 minuter mellan ringde jag förlossningen. Bäst att komma in och kolla sa de så jag åkte dit. Kurva kördes och bebis mådde bra (!) och hade finfina hjärtljud så förutom mitt låga blodtryck och galopperande hjärta (efter morgonbricisen) var det inga anmärkningar på något. Läkaren kom och kollade tappen med för säkerhets skull och det såg bra ut där med. Precis som sist, dvs i fredags och vi kunde konstatera att trots det emellanåt jätteonda i samband med sd så har de iaf inte gjort sågon skada och med det i bagaget åkte jag hem.
Och pustade ut.
Vilken anspänning. Fy fan.
Antagligen är det cerklaget som gör det lite smärtsammare med allt som händer därinne. En vanlig sammandragning drar ju så klart även i bandet som i sin tur skär i kött och annat och orsakar säkert fler sammadragningar. Jag vet det och ska komma ihåg det också. Hoppas bara att det inte blir mycket värre än så här för det är inge vidare kan jag be att få tala om. Med risk för att låta gnällig så suger det verkligen bamsepenis att ha såna här fruktansvärda mensvärksattacker dagarna och nätterna igenom, för just så har det fortsatt hela dygnet, liksom just nu. Inga tabletter hjälper heller (förutom bricanyl för stunden) så det är bara att bita ihop och se glad ut.
Vet att jag inte är den enda gravidon med ont eller ens den med värst ont, fast det skiter jag ödmjukast i. JAG har ont och det är det JAG skriver om. Så det så.

Nu ska vi se hur vi ska ordna sovarrangemangen. Väldigt varmt överallt och jag vill ha öppet för att sova, medan Marcus måste ha stängt för att göra samma sak.
Hmmm.