Fick ett mail tidigare. Ja flera egentligen, mest reklam om sexhjälpmedel som viagra och liknande, men två som jag såg fram emot lite extra och inte.
Ett från min läkare Nina (den bästa förövrigt!) som tyvärr inte hade så bra besked idag, eller åtminstone inget besked jag ville ha, för tydligen finns ingen mer smärtlindring i tablettform att få förutom ren morfin och det känns inte intressant. Anade iofs detta redan innan, men hängde kvar på det utopiska hoppet om att hon skulle skriva något i stil med -Jo men visst Jonna, vi har precis fått in nya skitstarka piller som inte påverkar bebis alls men som bevisat tar bort exakt all form av rövvärk och allt annat ont med på köpet. Bra va. Kommer förbi med 100 stycken genast.
Inga nya mirakepiller att äta alltså men har mina kryckor nu i alla fall. Observera mina. Egna. Man får inte längre låna utan nu är det köp som gäller. Marcus köpte två till mig i morse och idag har jag släpat mig fördärvad med dom. Känns faktiskt mycket bra eftersom det inte gör så ont när jag inte stödjer mig direkt på benet men vilket jobb det är kånka fram kolossen. För att inte tala om vilka problem som plötsligt uppstår när man t ex ska köpa glass och sen hade tänkt ta med sig glassen (glassarna, blev två) till bordet för att där kunna avnjuta de i lugn och ro. En i taget så klart. Som tur är finns vänliga människor och tjejen i glasskiosken vid Rådhuset bar på eget initiativ mina hela vägen, så det löste sig ändå.
När jag gick därifrån hade jag en nätt liten lutning på några meter att "promenera" (en färd som för mig kändes som att bestiga mount everest) och mitt i min ansträngning kom en ung kvinna med barnvagn bakifrån och frågade snällt om allt var ok, om det gick bra och även om jag blev mycket glad för den oväntade omtanken från en främling så tänkte jag sen att oj vad jag måste se lidande och behövande ut. Det gick ju bra, eller det gick, jag kom fram även om det tog tid och kvar hade jag känslan av att folk bryr sig.
Nu vilar mina kryckor. Liksom stackars handflatorna som verkligen jobbat järnet idag och nu pulserar i takt med Plutts kvällshicka.
Det andra mailet.
Det var från arbetsförmedlingen.
Orkar inte ens gå in på det, men såklart ska de vara med på ett hörn och börja avaktuelisera och strula mitt i allt. Aldrig är de så angelägna om att få kontakt som när man är sjukskriven och eller eländig. Nu verkar problemet ha löst sig iaf och jag fick lite av en ursäkt efter att jag rutit till en aning tidigare.
Hoppas ni har haft en fin dag och att en ännu bättre väntar imorgon. Jag ska ladda med sömn och positiva tankar om hur min rumpa plötsligt tillfrisknar så att jag och Milo får ett par härliga dagar nu när papps ska till dalarna. Inte ett helt idealiskt läge att lämna boet, men det är som det är. Kommer få kompishjälp så det ska nog gå. Bra.
Jo just det. Min läkare skrev i ett ps längst ner i mailet att datumet den 10 var spikat, ifall jag klarar mig dit... Punkt. Punkt. Punkt. :-D Vill man se sånt? Ha ha. Hon har ju visserligen hela tiden sagt att blir det för jobbigt med smärtan så kan vi tidigarelägga snittet till veckan innan (då Milo kom), men nu när jag äntligen fick min dag så är det bara den som gäller. Ser inga punkter, bara en. Den 10:e augusti. Punkt. Då ska vi få träffa vår dotter. Kan inte se att det skulle kunna bli så överjävligt ont i cerklaget eller bäckenet att jag skulle vilja ändra planen, men man vet ju inte. Fast jo det vet man. Händer något så händer det, men är det upp till mig så ska jag klara mig till den tionde.
(Hoppas jag)
Punkt.
Natti.
6 kommentarer:
Inte kul att det inte finns några mediciner du kan få, då naturligtvis med tanke på dottern i magen. Men du är en stark och strong tjej, så du fixar det. Jag är övertygad! Bra ändå att du fått kryckorna, och nu behöver du aldrig mer fundera över kryckor förstår jag. Fattar inte att man inte kan få låna, men man ska väl inte fatta allt här i livet.
Jag har gått med kryckor ett antal gånger i livet och det är faktiskt så, att man SKA utnyttja (=använda) omgivningen när man behöver bära något (glass, matbricka etc) och måste ha kryckor för att ta sig fram. Så fortsätt att utnyttja = använda andra så att du själv mår bäst!
Jag tycker det är bra och ok att andra bryr sig när dom ser att man kanske har det lite jobbigt, ta det positivt.
Arbetsförmedlingen har ju sina så kallade regler, låt dom plocka i sina papper och tro att dom gör något vettigt. Dom vaknar säkert någon dag, och då menar jag inte dom anställda (tycker synd om dom oftast) uan jag menar organisationen AF som sådan, den är beklagansvärd.
Hoppas nu du får sova gott i natt och att det kommer att funka bra när Marcus är iväg på Dan Andersson-dagarna. Vet ju inte om det blir en eller två dagar han behöver vara borta, men är ju naturligtvis en stor fjäder i hatten för både honom och dig att han anlitas som invigningstalare bl a där.
Och siktet är inställt på 10:e augusti för lilla dotterns ankomst. Tror säkert du fixar det!
God natt-kramar från Maggan1 till er!
Tsemppiä Jonna, du är helt fantastisk. Och fick mig att skratta eftersom rubriken var vilseledande och inlägget inte alls var anti-gay. Alla goda krafter till er!
Jag har också Nina som läkare! den bästa! jag håller med dig.
Skrattar åt reklamen... Jag har en krycka som de inte ville ha tillbaka på VC... efter en vurpa flera år sen. Nu använder jag den har lite ischiaskänningar höger synpationt säger jag ,men är urklantig så använder den bara hemma. Utomhus bandage. Och isgele o salva. Vill inte belasta sjukvården med att ramla med kryckor. Tror att många inte lämnat tillbaka sina kryckor o då inför de sådana regler , men du kunde ju få låna mot att uppge personnummer.
Snart är det över Jonna och du blir flera kilo lättare o slipper ha ont. Vilken fin främling, det finns så många snälla människor menman måste tyvärr vara på sin vakt lite. Kan du inte köpa vantar på Apoteket bomull ,vita eller i en affär jag vet inte om det finns. För din skull borde de tidigarelägga snittet, så kroppen får vila. Men jag är inte läkare. Svalare nu i alla fall . Sköt om dig och hälsa till tjejen i kiosken sen . KRAM på dig härda ut så länge o Milo-go kram
Usch det är jobbigt. Jag får en sån påminnelse känsla fast det är ca 18 år sen. Att man orkade.
Ett tips är att köpa skumgummi(typ diskunderlägg) sätt det runt handtagen så mår händerna bättre.
Önska att jag var nära dig och kunde hjälpa, peppa m.m.
Jag tänker ju på dig varje dag.
10 Augusti känns nära men ändå så långt bort men tänk att du klarat av så här lång tid.
Själv har dottern och jag haft en minisemester till Öland men det känns gott att komma hem till västkusten.
Mysigt har vi haft.
Var nu rädd om dig.
kram Christina
Du är lite av min idol när jag sitter med samma smärta i bäckenet och känner mig oduglig för att jag inte orkar ta hand om min 1½-åring. För trots allt är min graviditet i övrigt inte smärtsam (om än lite komplicerad, har det visat sig) och med bara dryga månaden kvar känns det som om jag ser slutet av tunneln. Du bidrar med ljus i tillvaron med din positiva inställning till alltihopa, trots att det gör ont både lite här och där. Jag är mest gnällig. Men. Det var ju inte därför jag skulle kommentera. Anledningen var arbetsförmedlingen som har velat avaktualisera mig under en längre tid också. Jag tröttnade och ringde upp försäkringskassan och frågade vad som gällde. Tydligen, om man är 100% aktiv, dvs sjukskriven eller föräldraledig (minst 5 dagar i veckan) så skyddar man sin sjukpenninggrundande inkomst och behöver inte vara inskriven på arbetsförmedlingen. Min summa har till och med blivit uppräknad vilket ju var trevligt.Sen när man inte längre är föräldraledig eller sjukskriven så springer man genast till arbetsförmedlingen och då ska det inte vara några problem. Tänkte om det kanske är ett alternativ för dig också. Då slipper man ju tjatet. Lycka till med alltihopa!
Skicka en kommentar