Stod inte ut med smärtan imorse, ja eller redan igårkväll egentligen hade jag fått nog när jag kröp omkring på alla fyra för att lite snabbare och lindringare ta mig fram, men ringde hursom gråtande sjukhuset i förmiddags och åkte in. Fick akupunktur, det enda andra de hade på menyn var morfinsprutor och nej inte det, även om en del av mig ångrar att jag inte insisterade på en cocktail, för det gör lika ont nu.
Fast nästa vecka har det kanske släppt. Vi säger så. Ska gå varannan dag och få nålar och hon som stack in dom idag var mycket duktig och sa att det var lätt på mig eftersom jag var så öm redan så hoppet finns att det ska lätta snart. För annars gör det nog inte det förrän sen och festen den 10:e känns långt borta just nu.
När jag skulle hem råkade jag på en fullständig galning till busschaufför som tydligen fick någon kick av att stå och vifta med nävarna mot en 163 cm lång (kort) höggravid kvinna med kryckor. Hur ynklig är man inte då? Sina säkert 190 cm till trots var han fan inte större än en pissmyra (sorry alla pissmyror). Trodde ärligt ett tag att jag skulle åka på stryk där och då. Är fortfarande rätt paff efter händelsen, fast nu mer arg än rädd och ledsen som då.
Ringde i alla fall direkt efteråt och anmälde det obehagliga fanskapet, som inte bara stod och hotade mig utan också utsatte både mig och min bebis för livsfara genom att efter själva viftandet och gormandet rivstarta bussen och köra som den galning han tydligen var medan jag fortfarande stod och svajade i "korridoren" med mina käppar. Ett under att jag tog mig till en stol helskinnad.
Vad jag gjorde?
Jo jag knackade med kryckan (hur knackar man annars när man är helt beroende av stöd?) mot bussdörren så han skulle öppna där bak eftersom han tidigare börjat köra fastän han mycket tydligt sett mig halta mot bussen. Ett haltande som övergick i desperat galopp (som inte alls var bra för mig eller mitt tillstånd) när jag insåg att han fullständigt sket i att jag var på väg. Fan att man inte ens vid sjukhuset kan få ha lov att gå lite långsamt.
Observera att jag inte var sen, utan valde att i regnet stå under tak utanför sjukhuset några tiotal meter från hållplatsen och pusta ut eftrsom bussen fortfarande stod stilla på andra sidan rondellen där den släpper av ankommande och då skärmen visade 5 minuter kvar innan avgång.
Nu kommer Jessica.
9 kommentarer:
Trevlig busschaufför. Inte. Bra att du anmälde!
Usch det är inte skoj och jag vet hur "jävla" ont det gör.
Jag tog dock "morfin" en gång och det var som i himlen.
Min gräns var nådd och jag stod inte ut. Var inte rädd för Adam är en lång,stilig,intelligent kille på 19 år nu.
Tänker på dig varje dag.
Kram Christina
Ja dessa oförstående chafförer (människor), kanske skulle vandra några dagar (timmar eller minuter hade nog räckt för en del:))i dina skor:)
Ta hand om dig, magen o dina kära.
Kram Paulina
Bra att du ringde och sa till, man kan ju inte bete sig hursomhelst bara för att man är busschaufför! Länge sen jag tittade in på din blogg, tänk att nummer 2 är så nära nu. :-) Hoppas att den sista tiden får vara så smärtfri som bara möjligt, du är stark.
JÄVLA GALNING säger jag om denne chaufför ! Jag hoppas verkligen att M kan vara mer ledig nu och ta över det mesta därhemma så att du får "vila" lite.Jag har varit höggravid,ensam med syskonen och vet så väl att hur ensam,stark och kämpande en är så är all hjälp guld värd trots den här stolta viljan att kunna fixa ALLT själv.Mitt val visserligen pg. av vissa skäl men ni är ju två så jag hoppas att det ordnar till sig nu.Du behöver egentligen föda,förlossas whatever imorgon dag men tills dess behöver du vila och bara få vara och bara ta det lugnt.Äta hallon med glass med en bok i lugn och ro,det önskar jag dig nu. Kijan
Såna j-a busschaufförer ska "tas ur drift" omgående! Dom har ett serviceyrke och om dom missat det så är det dags att missa jobbet också!
Tur att du inte ramlade omkull!
Hoppas nu din smärta har lindrats något så att du har det något så när. Helt kanske den inte försvinner, men vi tror på nålar varannan dag nu.
Hoppas också det kommer att funka för dig nu tills Marcus kommer tillbaka hem (om han inte har kommit redan). Just nu behövs han ju även på hemmaplan, även att jag förstår att han måste iväg och jobba ibland.
Håller tummarna för dig nu så att smärtan är lite mindre ikväll!
Kramar till dej från Maggan1
Finns såklart både dåliga och bra busschaufförer och de som beter sig illa(det är ju ett service yrke)ska självklart anmälas! Ett under att inte fler olyckor stackars dig och bebben!!! Blir arg när jag hört!
Jag hade ALDRIG överlevt utan min värmedyna!!!! Kan låta lite halvpatetiskt men den har räddat mig från gigantisk smärta mången gång. Inhandlad på Åhléns för 299:-och en välsignelse för ond rygg och höfter!
Både under graviditeter och efter träningspass har den varit och är en livlina! Sen fick jag ta muskelavslappnande vid en graviditet då akupunktur inte hjälpte. Då stod jag ut fram till förlossningen, och med massage! -Om jag bär barnet får du massera sade jag till min karl och det väl i stort sett det enda han kunde bistå med inför finalen, höhö
Kramar
/Madeleine
Din stackare och ingen annan passagerare sa något? Bra att du anmälde honom. Hoppas han får göra något annat i fortsättningen än att jobba i serviceyrke. Trafikledningen borde ge dig en stor blomma och livstidskort på bussen som kompensation för detta. Lycka till den 10/8 som är ett turdatum. Då kom min son, några år efter sin änglasyster.Kram/Karin
När jag väntade mitt sista barn sammanföll graviditeten med bland annat diskbråck i nacken... Smärtorna var olidliga, och den operation som var planerad fick förstås ställas in...
Däremot fick jag av mina läkare (flera stycken, faktiskt, ortoped och neuro-ortoped) upplysningen att det är så att morfin endast påverkar fostret/bebisen under den tid jag själv är påverkad, och att det inte orsakar bestående men. Man ger ju bl a petidin under förlossning.
Om dina smärtor är olidliga är det inte fel att enstaka gånger ta morfinpreparat. Det är oerhört stressande för fostret när du har ont, vet du, och inför förlossning och allt vad som följer kan du inte vara helt slut p g a smärtorna!
Självklart förespråkar jag inte pillerknaprande, jag säger inte att man regelbundet ska ta morfin när man är gravid - men någon gång kan faktiskt smärtlindring vara det minst onda av de två!
Bebisen blir packad under den tid du är det - men det blir inga bestående följder. Så är det.
(och nej, lilleman var ingen morfinberoende stackare när han föddes, det var kanske mellan 5-10 gånger under graviditetens sista månader jag tvingades ta ketogan för att orka fortsätta leva, ens...)
Skicka en kommentar