lördag 12 maj 2012

spykvart -beware!

Lördagkväll och det borde finnas annat att göra än gnälla, men faen alltså.
Fattar nada av den här bloggens konstruktion och det stör mig. Ber om ursäkt, men jag kan inte fixa det.
Via Google chrome har jag alla länkar, gamla inlägg och sånt på plats igen men rubriken är borta för att sedan dyka upp helt oväntat på vertikalen och sen åter försvinna.
Bajs.
Men när tummen letat sig ur stjärten kanske jag ser till att hitta någon som kan hjälpa fixa till det som är problemet eller allra helst hitta annat hem för mina ord. För jag är inte nöjd alls med stället jag befinner mig på!
Det om det.

Annars då?
Jo i övrigt är jag också tjurig.
Ha ha. Lovar att det snart är bättre igen.
Men det har varit en sjukt intensiv vecka då maken varit i Milano och sett boll för att sedan åka och leva aspirerande rockstjärna på andra sidan landet och nu när han är hemma är han skittrött (jaa, tro det) men jag är inte direkt piggare jag heller då jag just nu har haft en ganska tuff period i pluggandet och... håll i er nu... förutom det sovit dåligt, varit småfebrig, haft ont överallt (JAAA, tyck nu snälla rymdvänner riktigt synd om mig och skicka lite tankar och massor av mental tröstgodis tack ;-) ni andra kan skicka mer dåligt samvete och skärp-dig-råd till adressen som jag just nu glömt...) och barnen som så klart är bäst och supersöta små ölsklingar har varit såååååå krävande alltså. Ni vet ju hur det är, hundra procent fokus hela tiden av mig, bråk om varenda grej min! min! min!, ingen vill sitta i vagnen och sen vill båda det. Eller så ska mamma bära. Bääääääär! Mig, mig, mig och jag har bara två händer och trasig rygg och så måste jag hela tiden byta kläder tre gånger innan det passar för ett tag och då passar det inte för den andra.
Så jo jag har världens underbaraste, mest fantastiska barn som jag älskar så jag går sönder och en man som jag vill leva mitt liv med...
Fast vad slut jag är nu.
Det är tur man glömmer klädkriget från dag till dag för imorgon har vi två saker att göra. I två omgångar. Piuh. Just nu svettas jag bara jag tänker på det men imorgon kommer jag vara helt la la la laaa innan det sätter igång. Bra det!

Sen är det det här med hockey VM...
Nädå. Jag orkar inte lyssna på mig själv. Det är skit med det. Behöver inte utveckla.
Och känner att jag nu avslutar detta inlägg eftersom jag vill skriva något roligare innan jag lägger mig för att inte sova.

Vi säger så, och hörs snart igen.

4 kommentarer:

Birgitta sa...

Men guud! Visst är det väl skönt att få gnälla lite! och det fåår man! Kramizz♥

Anonym sa...

Hej där! Man har rätt till spykvartar, ibland kan man till och med ha rätt till 7 spykvartar i timman!
Jag tycker synd om dig, och här kommer allt mitt medmänskliga tröstgodis via cyberrymden! Har nog förstått att det kan ha varit en jobbig vecka för dig! Sen kan jag också förstå Marcus, men det har väl varit lite väl häftigt den här veckan, planeringen har väl inte varit helt optimal helt enkelt. Men ibland kan det ju köra ihop sig för oss alla.
Lägg dig snart för att sova - alltså med den inställningen.
Kram till dig från Maggan1

Anonym sa...

Tycker din blogg är snygg, men å andra sidan är jag INTE dataproffs så råd skall jag inte komma med. Är lite gnällig också, såg ishockey , fan ta dem de slåss ju mer än spelar. Ryssland-Sverige. Sämst var domarna, sen Sverige.. sen var det rena sjukstugan. Ibland kan det se kul ut då de pucklar på varann, de har ju massor av skydd, men detta. Din gubbe får vara hemma mer, alltså Marcus så du kan vara fri och gå ut
hälsa det! Nu sköter vi om våra rygger o krama gullungarna.. ulla

Anonym sa...

Livet blir hårt mot dem som tar det hårt, gläd Dig åt det lilla och skratta bort eländet.

Jonna, Du har varit och är en stark människa som har klarat sig utmärkt hittills.

Jag älskar Dig jätte mycket för att Du älskar min käraste Marcus och står vid hans sida.

Det känns som om han vore min egen bror.
Jag önskar er allt gott i livet.

Det finns ögonblick i livet då man saknar någon så mycket att man vill ta ut den personen ur ens drömmar och krama i verkligheten.

Jag önskar så att mina armar kunde räcka ända till Stockholm och krama om Er.

Med ,varma hälsningar/F