Uppfann dessa idag. Eller jag hade väl sett fenomenet innan och tydligen etiketterat mitt allra första inlägg utan att riktigt veta hur eller varför, så idag tog jag reda på det och.. ta daa! Till höger har ni plötsligt en hel radda med etiketter.
Jag vet inte om ni egentligen vill ha dessa. Eller om det bara är jag som låtsas att sådan efterfrågan finns? Min tanke var i alla fall att kanske en nytillkommen läsare vill kika på nåt gammalt genom ett enkelt musklick på den "intressantaste" rubriken (inte för att alla är stämplade än, men ett antal) eller att någon kanske vill laga till den där maten som jag skrev om då och slipper nu leta i all oändlighet, för alla recept är samlade under just recept. Smidigt va?! Jag förstår att det antagligen bara är jag som finner detta som ett mindre mirakel, men allt nytt ter sig så fantastiskt att det måste tjoas om ett par varv. Få se under vilken etikett detta hamnar...
tisdag 4 mars 2008
gäsp
Ännu en stressig dag är snart passerad. Får smått panik när det börjar vankas kväll och tiden sakta rinner ut, för just då kommer jag på massor med saker jag bara borde ha gjort. Nu är det en hög med jobb som hånflinar åt mig i tanken, men istället sätter jag mig och bloggar. Ja ja, det är fotbollskväll hos oss ikväll (igen) så TVn är ändå upptagen, alltså kan jag mycket väl jobba ännu lite senare.
Appropå TV. Imorgon ska jag sitta på soffa i direktsänd lokal sådan. Är jättenervös. Inga problem, lätt som en plätt, säger min guru Marcus. Men hur enkelt är det inte för honom att så säga? Han kan det där och är jättebra på det. Det är ju ingen debatt direkt som jag käfta i utan lugnt svara på frågor och prata om vår arrangörförening och de föreställningar vi har på gång under våren. Piece of cake för en rutinerad Mackan B men för fega finnjonna är det en pärs utan dess like. Fast det går säkert bra. Mycket puder innan bara så inga nervösa pärlor av svett syns, för det vill vi ju inte.
Appropå TV. Imorgon ska jag sitta på soffa i direktsänd lokal sådan. Är jättenervös. Inga problem, lätt som en plätt, säger min guru Marcus. Men hur enkelt är det inte för honom att så säga? Han kan det där och är jättebra på det. Det är ju ingen debatt direkt som jag käfta i utan lugnt svara på frågor och prata om vår arrangörförening och de föreställningar vi har på gång under våren. Piece of cake för en rutinerad Mackan B men för fega finnjonna är det en pärs utan dess like. Fast det går säkert bra. Mycket puder innan bara så inga nervösa pärlor av svett syns, för det vill vi ju inte.
måndag 3 mars 2008
vardag
Återhämtad efter kaskader av melodier och bristen på sådana var det så dags att idag återgå till vardagen igen.
Vardagen är precis så som den låter, var dag. Och var dag går fort. Veckorna, månaderna och åren. Det finns ingen hejd. Livet borde ju leka och allt vara roligt med den här farten. Men är det det? Jag vet inte. Inte hur kul som helst. Inte vardagen i alla fall. Var dag kunde vara skojigare. Fast skulle det gå ännu fortare då? Hinner knappt med som det är nu.
Vardagen är precis så som den låter, var dag. Och var dag går fort. Veckorna, månaderna och åren. Det finns ingen hejd. Livet borde ju leka och allt vara roligt med den här farten. Men är det det? Jag vet inte. Inte hur kul som helst. Inte vardagen i alla fall. Var dag kunde vara skojigare. Fast skulle det gå ännu fortare då? Hinner knappt med som det är nu.
och vinnare är...
Trea blev space-pappas Cristal Snow och tvåa mammas gubbfavorit.
Och vinnare... är... Teräsbetoni! A.k.a lightlordarna Stålbetong med sin poetiska Var rider männen?
Slå det om du kan Charlotte Dildorelli! Även om jag i smyg håller på BWO.
Svenska schlagerfantaster kommer sätta rosévinet i fel strupe och snyfta om gamla goda tider när finska herrarna uppenbarar sig på scen. He he. Alltid ska finnarna (och alla andra europeer) komma och förstöra den fina traditionen de under årtionden har försökt skapa. Vojne vojne.
Go Suomi go!
Fast Vuokko var bäst.
Och vinnare... är... Teräsbetoni! A.k.a lightlordarna Stålbetong med sin poetiska Var rider männen?
Slå det om du kan Charlotte Dildorelli! Även om jag i smyg håller på BWO.
Svenska schlagerfantaster kommer sätta rosévinet i fel strupe och snyfta om gamla goda tider när finska herrarna uppenbarar sig på scen. He he. Alltid ska finnarna (och alla andra europeer) komma och förstöra den fina traditionen de under årtionden har försökt skapa. Vojne vojne.
Go Suomi go!
Fast Vuokko var bäst.
finska melodifestivalen: ett axplock
Min skyldighet som finnjonna och därmed som egenutnämd konsulent åt allt det finska i vårt svenska samhälle och annanstans är att redogöra för hur det går och gick i det finska spektaklet igår, eller i förrgår blir det nog.
Har även konsulterat kollegorna, tillika min familj, och tillsamammans har vi valt ut några låtar att för er presentera.
Lika otippat som alltid (samma sak förra året) sticker pappa, den gamle Elvis och Beatlesälskaren, ut hakan och favorit-tippar en låt och en artist från yttre rymden. Detta år var hans favorit, fullständigt obegripliga artisten: Cristal Snow
Mamma kör på det traditionella och säkra och gillar mest: Kari Tapio (Finlands Johnny Cash) även om hon gärna också hade sett: Movitron som vinnare, eftersom "Gamla gubbar sällan slår i europa." "Ja förutom de danska då" minns hon sen men är mest förundrad och lite chockad, igen, över space-pappas smak och vill därför inte välja bara en egen favorit.
Vilket jag inte heller gör, även om jag finner space-pappas favoriter som en välkommen frisk fläkt i sammanhanget.
Mina favoriter är/var: Vuokko Hovatta och hennes vackra hyllning till Virginia Woolf, något som typiskt nog inte riktigt kommer fram om man inte förstår den finska texten. Detta smärre missförstånd förklarar ett antal av sista placeringarna vi genom tiderna fått eller råkat ut för. Det är alltså inte den oändligt vacka och poetiska finska texten resten av europa röstar på eller vill ha. Men nu vet vi det. Och på ett osökt sätt kommer jag till mina nästa favoriter. Förutom ljuva låtar med fint innebörd gillar jag alltså även hårda långhåriga killar på scen och trots lite töntvarning på dessa (pga av att det låter lite väl mycket lordi över det hela blandat med en skopa Ruslana) så stack de ut i det annars, enligt mig, rätt magra startfältet: Teräsbetoni
Lyssna och ja njut om det går.
Imorgon avslöjar jag vinnaren.
Har även konsulterat kollegorna, tillika min familj, och tillsamammans har vi valt ut några låtar att för er presentera.
Lika otippat som alltid (samma sak förra året) sticker pappa, den gamle Elvis och Beatlesälskaren, ut hakan och favorit-tippar en låt och en artist från yttre rymden. Detta år var hans favorit, fullständigt obegripliga artisten: Cristal Snow
Mamma kör på det traditionella och säkra och gillar mest: Kari Tapio (Finlands Johnny Cash) även om hon gärna också hade sett: Movitron som vinnare, eftersom "Gamla gubbar sällan slår i europa." "Ja förutom de danska då" minns hon sen men är mest förundrad och lite chockad, igen, över space-pappas smak och vill därför inte välja bara en egen favorit.
Vilket jag inte heller gör, även om jag finner space-pappas favoriter som en välkommen frisk fläkt i sammanhanget.
Mina favoriter är/var: Vuokko Hovatta och hennes vackra hyllning till Virginia Woolf, något som typiskt nog inte riktigt kommer fram om man inte förstår den finska texten. Detta smärre missförstånd förklarar ett antal av sista placeringarna vi genom tiderna fått eller råkat ut för. Det är alltså inte den oändligt vacka och poetiska finska texten resten av europa röstar på eller vill ha. Men nu vet vi det. Och på ett osökt sätt kommer jag till mina nästa favoriter. Förutom ljuva låtar med fint innebörd gillar jag alltså även hårda långhåriga killar på scen och trots lite töntvarning på dessa (pga av att det låter lite väl mycket lordi över det hela blandat med en skopa Ruslana) så stack de ut i det annars, enligt mig, rätt magra startfältet: Teräsbetoni
Lyssna och ja njut om det går.
Imorgon avslöjar jag vinnaren.
söndag 2 mars 2008
nu skäms jag högt
Sitter med jätteond mage som inte tillåter någon koncentration alls landa på det jag egentligen skulle göra ikväll, mitt arbete. Hade en fantasi om att, inte kanske bli klar men åtminstone komma en bit på vägen med den där jädra texten som måste skrivas nångång, innan finska melodifstivalen kör igång. Men nej. Inget får jag gjort. Fast vad göra? Har ju ont. Inte mitt fel.
Eftersom jag inte kan göra det jag ska surfar jag istället runt bland tidningsartiklar och bloggar, något som tack och lov inte kräver någon större koncentration eller värst mycket engagemang. Åtminstone inte förrän man läser något som får pulsen att gå. Och nu gjorde den det av skam.
Har ju tidigare erkännt att jag snuskat mig på (=läst) Katrin Schulmans blogg, vilket i sig varje gång har fått mig att skämmas något. Men så vid ett återfall läser jag idag, efter att hon återigen hyllats i tidningen, hur hon oprovocerat (av vad jag förstår) skriver skit om och ger antydingar om ätstörningar hos en tjej som sedan en tid haft den mest lästa bloggen enligt bloggportalen. Helt uppenbart är detta en släng av ilgrön avundsjuka då ju den nämnde ett tag själv stod som etta, men för det är det inte mindre pinsamt eller fullständigt över gränsen. Sedan kikar jag in på tjejens sida och läser där förutom bl. a modetips och hundhistorier att hon bestämt sig för att pausa bloggandet och polisanmäla en eller flera andra ur klanen Schulman efter att även bröderna på sin blogg spridit lögner om henne och hennes familj varpå någon reagerat och någon annan fortsatt med lögnerna eller hur det nu var.
Hallå?! Vad är det som händer? Tjejen, Kenza, är 16 år! En gång till. 16 år! Hon är också väldigt snygg och uppenbarligen smart, ambitiös och framgångsrik något som tydligen är tillräckigt för att hon ska få skit slängt på sig från ett gäng som är runt 30 och äldre! En gång till. En bunt 30-åringar!
Hur kan vuxna människor bete sig så? Finns det inga gränser? Är det humor att slänga ut anklagelser om bulimi och incest? Bara för att det är på nätet och i bloggform är det väl inte ok att skriva vad som helst? Nej. Fy fan vad jag skäms. Riktigt ordentligt skäms jag. Å deras vägnar, för det verkar de själva inte vara kapabla att göra.
Heja dig Kenza!
Eftersom jag inte kan göra det jag ska surfar jag istället runt bland tidningsartiklar och bloggar, något som tack och lov inte kräver någon större koncentration eller värst mycket engagemang. Åtminstone inte förrän man läser något som får pulsen att gå. Och nu gjorde den det av skam.
Har ju tidigare erkännt att jag snuskat mig på (=läst) Katrin Schulmans blogg, vilket i sig varje gång har fått mig att skämmas något. Men så vid ett återfall läser jag idag, efter att hon återigen hyllats i tidningen, hur hon oprovocerat (av vad jag förstår) skriver skit om och ger antydingar om ätstörningar hos en tjej som sedan en tid haft den mest lästa bloggen enligt bloggportalen. Helt uppenbart är detta en släng av ilgrön avundsjuka då ju den nämnde ett tag själv stod som etta, men för det är det inte mindre pinsamt eller fullständigt över gränsen. Sedan kikar jag in på tjejens sida och läser där förutom bl. a modetips och hundhistorier att hon bestämt sig för att pausa bloggandet och polisanmäla en eller flera andra ur klanen Schulman efter att även bröderna på sin blogg spridit lögner om henne och hennes familj varpå någon reagerat och någon annan fortsatt med lögnerna eller hur det nu var.
Hallå?! Vad är det som händer? Tjejen, Kenza, är 16 år! En gång till. 16 år! Hon är också väldigt snygg och uppenbarligen smart, ambitiös och framgångsrik något som tydligen är tillräckigt för att hon ska få skit slängt på sig från ett gäng som är runt 30 och äldre! En gång till. En bunt 30-åringar!
Hur kan vuxna människor bete sig så? Finns det inga gränser? Är det humor att slänga ut anklagelser om bulimi och incest? Bara för att det är på nätet och i bloggform är det väl inte ok att skriva vad som helst? Nej. Fy fan vad jag skäms. Riktigt ordentligt skäms jag. Å deras vägnar, för det verkar de själva inte vara kapabla att göra.
Heja dig Kenza!
Charlotte Perelli kramade diamantförsedd dildo?
Eller så är det bara jag. Blev i alla fall full i fniss när jag såg den glittrande pålen i närbild. Ett tag senare förstod jag att det skulle föreställa hennes mikrofon, men nog såg den ut som nåt helt annat? Eller? Även om den blänkande "micken" tog, åtminstone min, fokus från mycket annat så uppfattade jag väl låten som den proffsigaste och helt rätt är det ju då att vi får återse båda i stora finalen i globen om några veckor.
Här kan ni läsa mer om gårdagens puss och gråtkalas.
Har beställt Tv Finland idag så helgen eller det som är kvar av den kommer fortsätta gå i schlagertecken, för ikväll ska jag titta på reprisen av finska upplagan! Blir spännande att se vem som ska tävla om finalplatserna mot bland annat det svenska vinnarbidraget i Belgrad senare i vår. Av erfarenhet har jag inga större förhoppningar, men det blir kul att se de tappra försöken. Och vem vet. Kanske blir det en Lordi i år igen?
Vi bilade hem redan idag från västkusten. En snabb men trevlig visit. Nästa gång hoppas jag kunna stanna en lite längre stund, dels för att det är roligt att vara där och dels för det blir mycket för mina ovana stackars fötter att köra fram och tillbaka så långt på ett dygn.
Här kan ni läsa mer om gårdagens puss och gråtkalas.
Har beställt Tv Finland idag så helgen eller det som är kvar av den kommer fortsätta gå i schlagertecken, för ikväll ska jag titta på reprisen av finska upplagan! Blir spännande att se vem som ska tävla om finalplatserna mot bland annat det svenska vinnarbidraget i Belgrad senare i vår. Av erfarenhet har jag inga större förhoppningar, men det blir kul att se de tappra försöken. Och vem vet. Kanske blir det en Lordi i år igen?
Vi bilade hem redan idag från västkusten. En snabb men trevlig visit. Nästa gång hoppas jag kunna stanna en lite längre stund, dels för att det är roligt att vara där och dels för det blir mycket för mina ovana stackars fötter att köra fram och tillbaka så långt på ett dygn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)