otrevligt välkomnande fast skönt ändå

Hemma.
Mamma följde med oss från Stockholm och bra var väl det. Vet inte riktigt alls hur det skulle, om det skulle, gått annars. Behöver heller inte veta, för nu är vi ju här och det mesta är i ordning.
Fast alltså, vilket jobb att komma hem.
Visste att det skulle bli till att packa upp allt och att bara det i sig är ett jobb, men sen sortera post och tidningar, städa och fixa, vattna blommor, kasta döda, tvätta det smutsiga och bara försöka landa när man fortfarande är helt resstinn och fullständigt slut. Så där som man motsägelsefullt nog alltid är efter semester. Jag i alla fall.
Sen har det varit rätt kaotiskt på sina håll de sista dagarna, vilket tagit musten ur alla oss och för att inte tala om... nej är inte riktigt redo att tala om det än kände jag nu.
Men hemma är vi och det efter en alldeles helt fantastisk och underbar resa! Vilka månader det har varit! Rom är så vackert och jag kommer sakna hänförelsen man kände där så fort man rundade ett hörn, människorna som ler och börjar prata om allt och inget, nyper barnen i kinderna, lyfter upp dom och ger spontankomplimanger om just det man sekunden innan var lite osäker om.
Norrköping är något annat. Fast inte helt fel och faktiskt och efter mellanlandningen och hetsen i Stockholm andas jag just nu mycket lättare.
Konstigt. Rom är stort, större än Stockholm, men det finns få ställen som jag upplevt så stressig, fullt av folk och just hetsigt som vår otroligt vackra huvudstad. Knappt någon ler. Ingen möter ens blick eller säger något trevligt bara sådär rent impulsmässigt.
Eller jo, det gör dom. Eller hon gjorde det. En mycket trevlig tjej, ung kvinna, kanske i min ålder, frågade mig -när jag ensam i söndags eftermiddag med båda barnen plötsligt sovandes letade efter en plats i solen att sitta på under ett andetag- ifall jag skulle äta eller dricka.
Hon satt själv och åt, pekade på ett litet ensamt bord och sa leende -Passa på. Det gör jag. Är mamma själv.
-Tar gärna nåt att dricka faktiskt, svarade jag och vips hade hon hämtat en flasköl åt mig (brukade jobba där visst) och bara sådär satt jag sen på bästa solplatsen och drack lite spontanbärs, läste tidning och tankade kraft. Precis lagom lång var tuppluren efter vilken vi skyndade till hotellet bara två kvarter bort och var där mycket gladare allihop. Den lilla pausen gjorde mycket av min dag. För min dag. Hon den trevliga tjejen gjorde så mycket. Hade precis innan trängts på Hemköp under Åhlens och mött så många sura miner och suckar att jag nästan blivit gråtfärdig.
Så jo, det finns faktiskt pärlor även i Stockholm och staden är ju som sagt himla vacker. När det är solsken. Fast Norrköping är bra det med. Lugna, gamla härliga stad.
Idag skiner solen och jag tänker just nu gå ut med Milo på vår balkis och lapa lite. Rätt fett bra om jag får säga det själv ;)!

hemlängtan

Inte förrän nu har jag börjat längta hem. Hemhemma, det där i Norrköping ni vet.
Det har varit fina dagar på många sätt de här vi haft i Stockholm, framförallt gårdagens timmar på Gröna lund är värda att läggas in bland de minnesvärda. Fettunderbart  var det, som man säger här (har jag hört på alldeles för många håll). Jag fick dille på femkampsspel och vann faktiskt också en docka åt Milo. Han verkade så nöjd över att vara min hejarklack och vi sprang mellan spelen och tog några rundor i veteranbilarna däremellan. Mimmi och pappa Marcus var nöjda med att lätt strosa med.
Men nu.
Idag.
Ikväll.
Längtar jag hem.
Till "min" soffa. Storbilds-TV:n. Till katterna. Till köket, Linas matkasse och så vidare... Träffade Bror T och hans Cissi idag och det var härligt så jag skulle kunna flytta till Vallentuna med som det känns just nu, men först ska vi hemhem.

bästaste bästa

Det bästa med Sverige, ja Finland med (tyvärr mycket som är ruttet där också, med tanke på senaste valets resultat, bu), men det bästa alltså, och nu pratar jag om både Sverige och Finland, faktiskt hela världen och rent av allt det vi vet och inte om universum -det bästa är gravad lax på finskt rågbröd!

Min mamma och pappa överraskade oss här i Stockholm igår. Såklart kunde de inte låta bli att komma hit av saknad efter småfolket som ju givetvis blev helt till sig av att träffa momma och moffa så där bara helt appropå. Jag blev mer till mig av det mamma hade med sig i kassen. Och helt ärligt, så har jag inte återhämtat mig än.
Sitter just nu på Hotell Viking och mumsar rågmacka med mammas gravade lax på! Förstå. Att jag älskade lax visste jag (ni) men så här mycket. Ja det vet jag nu. Behöver kanske inte mer gå in på den ljuva musiken som uppstått i munnen och just nu smiter ut i behagliga små stön mellan läpparna, men jag kan säga så mycket att jag precis just nu även tror på tomten. Jag som nästan var helt säker på att det var saltlakrits som efter hemkomsten skulle få mig att gå ner i brygga, märker nu med en laxbit i munnen hur ryggen vill vända sig liksom ner.
Ah vad gott det är. Saltlakrits -släng dig i väggen. Jag har en ny(gammal) älskling.

hemma typ

På Radissonhotellet vid Stockholmsstationen och smålandar lite innan resan hem fortsätter.
Vi kom igår och allt gick bra även om det tar musten ur en att resa med två små och ca 80 kilo packning. Bara en av väskorna vägde över 40!
Sen hände det som inte får hända.
Ja det hände när vi hade landat alltså, vår så fint och dyrt inplastade vagn rullade aldrig ut på specialbagagebandet. Och hur tar man sig från flygplats utan plats för barnen och alla hundra väskorna?
Jo så här va... nä orkar inte tänka på det, men det gick i alla fall, med viss assistans och sen kom faktiskt vagnen till oss redan idag. Den hade varit till Oslo en sväng. Jag har aldrig varit till Oslo.
Tyvärr var låsanordningen sönder så syskonsitsen kan inte sättas fast, men där fick jag hjälp av snäll kille vid receptionen (de är bra här alltså, personalen på Viking) så nu hänger en sporadisk ståltråd i kringla så jag tror nog vi ska kunna rulla ut en sväng idag med.
Okej för nu. Vi hörs mer.

Sköna sängar de har i Sverige förresten :-)

genom fönstret

Musiken tystnar plötsligt. Jag tittar ut och ser att det regnar. Inte roligt vara gatumusikant i regnet tänker jag och njuter en stund av tystnaden.
Vi har fönstret öppet mot Pantheon-torget mest hela dagen och njuter av melodierna som är trevliga, men efter några dygn av samma trallor känns det fint med bara lite regnbrus ett tag.
Pantheonutsikt var det ja. Eller inte. Vi ser de högra pelarna om vi lutar oss farligt långt ut eftersom det byggs just bredvid vårt fönster, men torget är helt ok att titta på det med så det gör inget. Annars är det hyfsat skönt att bo på hotell. Serverad frukost och städning varje dag, men nog saknar vi lägenheten som var vårt hem i två månader. Skönt att komma hemhem blir det med. Lite styrigt detta med att varje dag gå på restaurang med hela klanen. Gott visst, men det är inte många måltider som ätits med två händer. Kanske faktiskt just två och enhänt inslevande av god mat medan andra handen, armen gungar ett barn eller två kan smaka godare.
Ja ja.
Nu ska jag gå och titta ut. Antar regnet skrämt iväg turisterna med och det gör inget.

För övrigt 22 grader idag. Hoppas det fina vädret återkommer till däruppe med oss på torsdag.

flytt och firande

Idag är en stor dag.
Johannes Paulus II, förra påven ni vet, ska bli helgon. Eller helgonförklarad, eller är det kanske saligförklarad inför att bli helgon? Jag ska kolla upp fakta så jag även på svenska vet vad han exakt han blir idag.
Hursom.
Det är en stor dag. En glädjes dag och jag gläds med alla miljoner som här idag och runt om i världen är glada för att fina gamla påvefarbror Johannes äntligen ska bli något ännu större.

Nu stressar Marcus på. Vi ska flytta till hotell idag. Hyrestiden i lägenheten är slut och det är packa och gå som gäller. Rätt segt detta, men det blir nog bra. Vi har badkar på nästa ställe och utsikt över Pantheon.
Kram för nu.

lek