så mycket film så lite tid

Sitter på Copa o lapar i mig kaffe. Tanken var att jag skulle plugga, men ett oväntat möte med Ronny Svensson, filmtyckargurun, fick mig att börja söka och köpa film på nätet istället.
Vilken databas han är. Och så passionerad vad gäller film. Otroligt inspirerande.

Jag har lite att göra för att komma upp i hans nivå av kunnande och annat.

Men först måste jag plugga. Måste ju det nu när Mimmi är frisk igen. Tre uppgifter till nästa vecka. Piuh.

en installation

Mamma, mamma, titta det är jag med lång näsa!
Milos första installation.
Vilken konstnär! Det här självporträttet med glad gurkmun skapade lille mannen medan jag borstade Mimmis tänder. På sig har han ihåliga glöson så att han ser bättre.
Bra va :)

fullt upp

Jag har kommit på att jag har ganska mycket att göra om dagarna.
Har två kurser på halvfart, sammanlagt heltid för den som inte kan räkna, sen jobbar jag lite med administration på ett håll och ser filmer och recenserar dem på annat.
Rätt mycket att göra.
Har iofs som sagt dagarna på mig och så länge barnen är friska och på förskola har jag flera timmar att fylla. Och de fylls lätt.
Svåraste är med disciplinen stundvis.
Att plugga språk på distans är mycket krävande. Just nu gör jag det genom att ha på italiensk TV i bakgrunden medan jag tar paus från själva det praktiska.
Bra där av mig. Att lyssna ger mycket.
Men det är hela tiden nära att jag sätter på en film eller tar upp en nonsenstidning eller bara slösurfar på för mig fullständigt irrelevanta nätvågor tills klockan plötsligt blir tre och det börjar bli dags att gå iväg och hämta barn.

Filmvetenskap är jättekul och hyfsat enkelt att plugga på distans. Det är skriftliga föreläsningar som varvas med egen läsning och så uppsatser på det.
Framförallt nu när jag kan ha användning för det jag lär mig i mitt fina lilla extrajobb som filmrecensent känns det ännu mer inspirerande!

Mitt fina lilla extrajobb förresten.
På torsdag ska jag träffa en filmstjärna och göra en intervju. Det blir den första men förhoppningsvis inte sista för mig. Det känns så roligt att jag nästan kissar på mig bara av tanken. Nervöst med. Fast mest kul.
Hoppas bara jag gör det bra.

Nu ska jag plocka fram penna och papper och skissa på frågor.

Ha det bra.

Recension på Sammys Äventyr 2
Läs :-)

par i terapi

Njae.
Men par pratar terapi.

Jag är snyggare fårn vänster. Och min tröja är från Indiska :-)
I övrigt hoppas jag att jag säger hyfsat vettiga saker. Har inte vågat lyssna...
Det är inget skämsigt att erkänna att allt inte är facebook-tiptoppen. Och det är ok att erkänna att man kanske behöver hjälp.
Alla behöver det någon gång, i par eller själva och jag skulle önska att, om några, själs- och kroppsnäratjänster (inte att förväxlas med prostitution) var subventionerade istället för hemstäd.
Rättavdrag?
Terapi och massage ger lyckligare och friskare befolkning!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete.

finsk filmfrukost

Frukosten igår på Bio Rio var väl rätt svensk, men filmen desto finskare.

Miss farkku-Suomi eller Miss blue jeans som den här i Sverige heter handlar om en ung kille i 70-talets Uleåborg i norra Finland.
Han passar inte in, blir kallad bög men drömmer om snyggaste tjejen i skolan och startar till sist ett "Velvet underground aktigt"-band med kompisen.

Det känns ganska mycket Mikael Niemi över historien och filmen baseras också på, för mig hittills okända, Kauko Röyhkäs bok med samma namn som i sin tur baseras på författarens egen ungdom.
Kauko är en i vissa kretsar kultförklarad skrivande musiker i Finland och efter att ha sett filmen måste jag ta mig en titt på hans böcker.

Filmen är mycket rolig. Förutom att flera gånger skratta högt ler jag ofta åt det tidstypiska som ändå inte är skrivet på näsan utan bara antytt sådär lagom utstuderat. Det känns väldigt mycket på riktigt genom hela och även om skildringen av tidseran eller framförallt fotot inte är i samma klass som Call girl av Mikael Marcimain så håller det hög klass.

Skådespelarna är unga och okända men mycket begåvade och jag känner direkt med huvudkaraktären Välde som inte har det så lätt. Historien om honom är enkelt berättad och det är inget direkt som är nytt i den, vilket inte gör  mig något för han och hans unga liv presenteras för oss med sådan glädje och ömhet, vilket får sin förklaring efter filmen då regissören Matti Kinnunen under efterföljande frågestund säger att han genast blev förtjust i bokens Välde och ville göra honom rättvisa. Vilket han i filmen absolut gör.
Ibland är det också enkla det som nästan känns oförutsägbart och klurigt i en tid då twisten praktiskt taget verkar ha drabbats av inflation och jag njöt mig igenom filmen och både skrattade och fick tårar i ögonen.

Jag har ingen aning om den här kommer gå upp på några fler biografer i Sverige, men gör den det –gå och se!

Svajar mellan en stark trea och en fyra, så det får bli en fyra!

4 finnjonnor av 5

   

recension Citizen Kane

Världens bästa film har den kallats. Ja, den kallas så fortfarande.
Jag hade egentligen ingen relation till den innan den var en av de obligatoriska filmerna på filmhistorian i våras. Inte mer än att jag visste att det var världens bästa film. Typ. Enligt många.

Jag såg den och blev inte det minsta berörd. Intressant och snyggt jadå. Men sen? Inget.

Läste mycket om den och tiden den skapades i, filmhistoria funkar ju så.
Aah ok, tänkte jag, såg den igen men kände fortfarande inget.
Nada. Niente. Ei mitään.
Ingenting.

Fick i uppdrag att skriva en recension på MovieZine.se och det gjorde jag.
Här är min sågning.

Jag blir i kommentarerna efteråt kallad galning men det antyds även på annat håll att jag skulle ha stake (stavas v-a-g-i-n-a).
Film engagerar. Kul.
Diskussion och olika åsikter om film, heja! Det är verkligen roligt.

Idag ska jag se pressvisning av Anna Karenina. Känns mäkta spännande.
Recension kommer senare.


.

yksi kaksi filmi

Finsk filmfestival!

I helgen går för tredje året filmfestivalen med bara finska filmer av stapeln på Bio Rio och biografen Sture i Stockholm.

För bra för att vara sant, tänker finnen i mig, men nej, just så är det!
Ingen är gladare än jag och nu tänker jag så det ryker för att styra om i planeringen och hitta tid att se några godbitar som jag precis kryssat för i programmet.

Finne eller inte besök yksi kaksi filmi 2012.

Hur bra är inte namnet förresten?! Vadå Cannes, Stockholms filmfestival, Venedigs dito.
Nä, yksi, kaksi, gå säger jag -på bio!