onsdag 10 februari 2010

jobba lugnt och lite varning!

Väntar på att Vicky ska komma och se efter Milo i några timmar så jag kan jobba igen. Var där även igår och körde hårt. Märkte tyvärr att det nog inte kommer hålla länge till. Jag kan inte ta det lugnt. Dras omedvetet med i ett tempo som jag känner inte är riktigt bra för mig (oss) just nu. För det går ju inte att ta det lugnt på arbetet. Eller jag kan inte. Arbete är ju motsatsen till ta det lugnt. Och har man som jag varit borta i ett och ett halvt år och längtat efter att få jobba så blir det ännu svårare med tanken att softa fram i korridorerna.
Jag hoppas som sagt att jag inte behöver bli strikt sängliggande redan om några veckor men samtidigt är det så att vi inte vet var gränsen går och varken jag eller min läkare är villiga att ta reda på det. Därför måste vi tänka förebyggande. Precis som sist.
Den här gravidieten skiljer sig inte (än så länge) ett dugg från den förra. Det var inte mer kritiskt då än vad det är nu. Alltså det är lika kritiskt nu. Därför vet jag i princip vad som väntar.
För det gick ju bra sist och om det gjorde det för att jag låg eller om det hade gjort det även med viss rörelse vet man inte. OCh kommer aldrig få veta. Jag kan bara hoppas att min läkare anser efter kollen om någon vecka att det räcker med att varva sittande och liggande vila resten av tiden och att jag kanske får lov att börja rulla innan v 28 den här gången. Det skulle vara så skönt! Sen om jag vågar göra det får jag ju se. Vet tyvärr av erfarenhet att läkare inte alla gånger kommer med livräddande råd...
Jag säger inte att jag har det jobbigast i världen! Eller ens jobbigare än du. Kan mycket väl förstå att illamående i 9 månader inte är någon hit det heller. Och jag ÄR tacksam! Det tror jag väl ändå att ingen på allvar tvivlar på! Detta är det mest underbara som kan hända och händer. Och slutar det bra så är det såklart värt allting!
Men.
Jag ser fortsatt lätt avundsjukt på alla höggravida som kan gå och det är bara för att jag inte kommer kunna göra just det själv i någon större utsträckning.
För den skull är inte tacksamheten ett snäpp mindre och jag säger heller inte att den promenerande gravidon har det bättre än jag. Hon kanske mår jättedåligt när hon gått klart. Jag vet inte. Vet bara vad och hur det känns i mig och det kommer även ni få veta. På gott och på ont.

Skriver detta för jag vet att det förkommer viss allergi, eller vi kan kalla det överkänslighet, mot gnäll här och var. Och spår av gnäll är något jag faktiskt kan garantera kommer finnas och skvätta härifrån. Ibland kanske i riktigt stor dos.
Så ni som redan nu känner att det kliar i ögonen får ta vistelsen här på eget ansvar för jag kommer inte att filtrera. Känns det gnäll, skriver jag gnäll. Fast ler samtidigt tacksamt inombords för det mest fantastiska jag (vi) återigen får chansen att uppleva!

30 kommentarer:

Mia sa...

Gnäll på! Man måste väl kunna vara ärlig på sin egen blogg. Nä, tacka vet jag ärlighet och ingen påklistrad falsk glättighet som gör att alla vi andra vanliga dödliga känner oss gråa. Kämpa på!
www.miasuniversum.blogspot.com

Julia sa...

Gnäll? Med dina (era) erfarenheter är det väl fullt förståeligt att man måste få ventilera sina farhågor??? Det är ju DIN blogg!
Om någon är så feg så de har åsikter om vad du skriver, så får de tamejfan stå för dem och skriva egna bloggar så ska jag gärna kika in och tala om för dem vad jag tycker om deras liv!
Kram och ta det lugnt!!!!

Malin sa...

Håller med föregående det är din blogg och du gnäller hur mycket du vill!!! Jag kommer att fortsätta läsa ändå:) För vet du vad jag gillar det du skriver. Kan säga att jag mådde illa i 9 mån och det måhända att det var ingen hit MEN jag tycker att det ni går igenom är värre eftersom det finns stora risker. Kram till er

Carro sa...

OOOOOh var rädd om dig och graviditeten, vad doktorn än säger! Fick själv ligga och tvångsvila två veckor på sjukhus... oj vad jag grät efter de två små jag har hemma då... men resten av tiden (4 Mån ) kunde jag ligga hemma! Det värsta var att vara inlagd på dotterns 5- årsdag och inte få träffa och fira henne! SNYYYFT! Men det viktigaste var att bebbéna blev friska och nästan fullgångna - nu är allt det andra glömt - så klart!

Anna-K sa...

Hej Jonna!
Jag lider med dig - inte alls kul att hela tiden både behöva tänka på att "sköta" kroppen på bästa sätt o jobba + allt annat som händer i vardagen.Gnäll på - det känns lite bättre då!

Jobba lugnt - var rädd om dej!

Unknown sa...

Det här är DIN blogg, så om du känner för att gnälla så är det här den perfekta platsen :-) Jag använder min blogg till sånt för att slippa gnälla på min sambo... ;-) Så jag tycker att du ska använda din som ventil med gott samvete!
Stor kram och Lycka till!

Pia sa...

Ja man kan ju inte göra alla glada. Vi "gamla" fans började ju läsa din blogg just för gnället. Nej så heter det inte, för ÄRLIGHETEN. Om inte du fanns hade jag varit helt oförberedd på den halvårs tvångsvila jag drabbades av. Nu hade jag tur och kunde följa med dig fram till Milo föddes och det var min tur att däckas. Annars hade jag inte haft en aning. Nu visste jag att jag inte var ensam om de mörka och negativa tankar som oundvikligen drabbar. Tack för det !!! De som säger att det finns värre saker än att vara liggandes och instängd i månader har visserligen rätt men ska komma ihåg att man även har en sorg (högst påtaglig när man precis som då är gravid) samt en helt abnorm oro för att förlora det liv man bär på. För övrigt är jag övertygad om att det finns bloggar som bekriver alla tänkbara graviditetskrämpor så man kan väl leta sig dit om man stör sig på den här.

Kram och grattis!

Nori sa...

Jag var också avundsjuk på gravida som fick promenera och röra på sig. Jag mådde bra fysiskt, ingen foglossning eller andra krämpor. Bara de förb* sammandragningarna som jag skulle vila bort. Näe, gnäll på - det går inte att jämföra olika misärer och det är din blogg, alltså ditt gnäll!!

Grattis förresten :-)

Gråa musen sa...

Arma dig. Det känns som du försöker tassa för att inte trampa på tår. Vad folk är nedriga. Jag är mest orolig över hur din kropp ska orka en omgång till. Den är ju inte precis i trim från förra sängliggandet. Hoppas du fortfarande har kontakt med en vettig sjukgymnast. Klart att det känns skitjobbigt att inte får gå runt och puta med magen och bara trivas. Det förstår jag så väl. Det är faktiskt så oavsett vad avundsjukaporna skriver så är de allra flesta graviditeter helt komplikationsfria. I allafall inte så asjobbiga som dina. Så JAG tycker i allafall synd om dig som inte nu får gå och bara mysa. Men tänk också på din egen kropp. Glöm inte den. Du ska ju orka bära runt på förhoppningsvis nästa knyte också. Kram

Nilwa sa...

Vill gnälla tillsammans med dig....de är din blogg och DU skriver de som DU vill! Vi andra väljer själva om vi vill läsa eller inte.
Jag har dig på min blogglista och kollar in till dig nästan varje dag. Idag stod jag och tvekade om jag skulle TA BORT dig eller inte. Just nu svider ditt liv lite för mycket för oss (efter vår ängladotter Nilwa har vi 5 misslyckade ivf och 2 missfall bakom oss) ett som jag väntar på att börja blöda ut nu....så du vet ju likamycket som jag hur det svider med gravida när man är barnlös!! MEN jag har ett val...det är det jag vill komma till. Jag väljer om jag vill följa ditt gnäll eller inte.
Fattar inte varför folk är här inne och läser om de inte klarar av det. Nu väljer jag att ha dig kvar...och föröker se er som en morot att de kan faktiskt sluta lyckligt trots allt.
Många kramar o grattis till graviditeten Jenny

Lina sa...

Gnäll och gnäll gärna lite till. Allt är inte rosa & fluffigt m barn, graviditet osv. betyder inte att vi inte älskar våra barn för det. Dom är underbara! Asbra att använda bloggen lite som "pysventil" (det gör jag). skriva ner gnället & skicka ut det i cyberrymden (va 1999 det lät) :-). brukar kännas bättre då. Vill man inte läsa gnäll så får man väl blunda det kapitlet. Själv får jag sura uppstötningar av rosa fluffiga gravidbloggar. Tack för en bra realistisk blogg!

Annelie sa...

Well, de som är allergiska mot gnäll kan ju välja att surfa in på andra bloggar isåfall tänker jag :-) Själv blir jag kvar.

Anonym sa...

Självklart måste varenda själ få berätta hur hon mår och känner det. Dessutom så finns det rätt mycket fördomar kring "gravida kvinnor", inte minst från andra kvinnor, märkligt nog!

Jag har stött på de där kvinnorna som får en liten bula på magen. Går upp några få kilon och jobbar, bakar, bygger hus fram till förlossningen. Jag tillhör INTE de!
Kul och underbart för de men hjälper föga den som från dag ett får bära på konstant motstånd.

När jag fick min första gick jag upp 33 kilo, såg ut som barbamamma, och trodde vid 20 bast att jag skulle bli av med alla kilona direkt bebben kom ut. Icke! Tog fem år kan jag säga. Foglossning, havandskapsförgiftning och ständigt illamående är ändå inte jämförbart med din/er kamp Jonna!

Så "gnäll" på du! Dvs säg som det ÄR och skit i andra. Det är ju DITT liv!

KRAM

/MM

6-barns mamma sa...

Jag håller mina tummar för att det ska gå bra för er, och det är bättre att vara försiktig än att riskera nåt. Bloggen är ju din, därför får DU skriva vad du vill här!
Sänder en stor kram till dig - var rädd om er!

Anonym sa...

Tycker inte du gnäller alls . Och fattar att det är mycket jobbigt minst sagt. En bekant hade foglossning , dået var hemskt värre än mina små ryggskott ibland. Har inte varit i din situation men kan ju känna sympati för dig för det. Har heller aldrig klagat på att du gnäller .Blir du arg läser jag ändå, o skriver...du måste ju ha en ventil. Så skriv du bara Jonna precic vad du vill och känner. Varje dag om du orkar. Har läst om cerklage o sådant på nätet och i en läkarbokbok jag har. Ibland behövs sängläge stod det inte mer. MEN HOPPAS DU SLIPPER. KRAM på dig så länge o lycka till. Vad skall man
skriva mer. Krama Milo-go förstås.
Sköt om er.

Anonym sa...

Din blogg, ditt gnäll och läsarna väljer att sluta läsa här om det inte passar.

Jag älskar din blogg för dess ärlighet, rakt på sak och utan en massa omskrivningar. Förstår din oro, avundsjuka och farhågor. Det är din verklighet och dina upplvelser, de äger ingen annan.

Puss på dig!

Kicki från Norrköping

Lilla jag sa...

Ta det bara lugnt och var rädd om dig och bebis.
kram

Anonym sa...

Du skriver vad du känner,de som inte har sunt förnuft behöver ju inte läsa ;)

Emma sa...

Klart att du får gnälla på din egen blogg :) Den e ju din .... Skulle oxå villja gratulera till det lilla livet i din mage :) så härligt håller alla tummar för att allt ska gå bra :) Önskar er ett stort grattis och lycka till... Kram

Helene sa...

Jag tycker du är stark och modig som vågar dig på en ny graviditet. Hoppas du ska slippa ligga hela tiden. Sitta lite grann i alla fall.

Anonym sa...

För min del får du gnälla hur mycket du vill! Fortsätt skriva vad du känner.
Det enda jag undrar är hur man löser sängläge i flera månader med en liten ettåring hemma? Du kommer ju inte kunna springa runt efter honom hela dagarna... Låter jobbigt men håller alla tummar att allt ska gå bra även denna gång. Har själv förlorat två små sent i graviditeten, men har nu tre friska levande barn, så kämpa på!
All lycka till dig och Marcus!
Karin

Amanda sa...

Tycker inte att du ska behöva ursäkta dig. Det låter jättetufft för dig och det finns väl ingen motsättning i att vara både jätteglad och tacksam samtidigt som man är väldigt orolig och ledsen för att man vet att man inte har den lättaste graviditeten framför sig. Det är inte gnäll att skriva om de svårigheter du upplever. Alls. Kram på dig!

Anonym sa...

Kvinnor borde "gnälla" mer :) heja!

Anonym sa...

Kan tänka mig att du har svårt för att ta det lugnt när du är på jobbet. Det är alltför lätt att dras med i ett tempo som kanske den egna kroppen inte mår så bra av. Och det känner du ju också. Och eftersom varken du eller din doktor vet riktigt var gränsen går så gäller det ju att vara lite före i sitt tänkande och handlande, dvs dra ner lite på tempot förebyggande. Som sagt – det gick ju bra sist, och nu hoppas vi optimister på att läkaren tycker det räcker med att varva sittande och liggande och att du kan rulla lite innan v 28. Om inte så får det bekymret komma när det kommer. Du är den absolut tappraste kvinna jag ”lärt känna”.
Du skriver att du kanske inte har det jobbigast i världen, men du är ju du och det räcker för dig att du ibland har det jobbigt, ibland inte och det är bara att berätta det. Hur alla andra har det är ju ganska ointressanta för dig i just din situation! Och här på din blogg är det du som bestämmer om och vad du skriver! Din tacksamhet över att ha fått förmånen att åter bli gravid står över allt annat, och det är inte alls säkert att den gravida promenerande kvinnan på något sätt mår bättre än du eller är mer tacksam än du, kanske tvärt om. Men som sagt – det är ju inte kul att vara sittande eller liggande så där länge, men du och ni får ju en fantastisk gåva i utbyte sedan! Jag tänker inte sluta läsa din blogg! Om och när du vill beklaga dig, dela med dig av glädje, berätta stort och smått och också fantastiska händelser i Milos utveckling och värld så finns jag och vi här för dig!
Det är fantastiskt att ni åter igen får chansen att uppleva en graviditet och så småningom ännu ett litet barn, ett syskon till Milo! Jag gläds verkligen med er! Kram på er från Maggan1

Ditte sa...

Vi står ut! "Gnäll" du så mycket du behöver.

Anonym sa...

Vad är gnäll? Inte är det att tala om hur man mår och hur man upplever sin graviditet. Att vara sängliggande under en graviditet är jobbigt. Med dina erfarenheter så finns ju oro så klart. Ta nu en dag i sänder. Spring inte runt på jobbet. Vila och njut av din graviditet. Läs bra böcker som hjälper till att hålla humöret uppe så gott det går.
Kram från Karin
ps. Det var jobbigt att vara blivande mormor och farmor:)

Anonym sa...

Klart du ska gnälla, det är din blogg. Om någon inte tål det så är det ju bara att låta bli att läsa.

Jessica sa...

Håller med, gnäll på! Vi svenskar är så försiktiga på att klaga och klagar man så måste man påpeka hur tacksam man är för annars blir det massa liv för de! tror att alla vet hur tacksam du är över att vänta ett barn till men för de betyder de inte att vi får gnälla (oroa!) oss :-)

Anonym sa...

Gnäll på det får man göra på sin egen . Måste säga att det här är något som jag känner igen mig i Avundas alla gravida som kan göra allt och ser absolut underbar . Rosig om kinderna och snygga mammaklädder , spaklandes och målandes förbereda bebisens nedkomt . Det är min drömbild av en höggradig mamma . Ganska snett om man täcker efter men vem gör det när man är mitt upp i allt . När jag var gravid med min först födda var jag in på förlossningen 8 gånger ,innan jag slutligen födde den 9 gången. De 8 gånger jag var in var mellan vecka 24 -30 Sängläge men det hjälpte inget . När jag blev gravid jobbade på ett ställe där man verkligen krävde att man gav allt ) kännde jag att jag var tvungen att ge ännu mera för att jag var gravid . Det var så sjukt för jag tänckte jag är gravid men jag kan minsan jobba i 120 . Helt sjukt i efterhand kan man tycka men de var alla höga krav jag hade på mig Sedan en natt blev det tvärstopp och så i v 24 var det slutjobbat . Min andra sons graviditet var lättare där klarade jag mig ända till v 30 innan jag fick havadeskapsförgiftning . Hade det även i första men först på slutet . I alla fall har jag efter oräkneliga dagar och nätter på sjukhus träffat hur många som hellst underbara mammor som hankar sig framåt hela graviditeten eller delar av den dag för dag . Och iklädda lanstingets stjortor , bleka , trötta oroliga rädda men starka är vi helt underbara och alla dessa män som stöttar oss och inger mod och hämtar take avay mat från alla olika håll på grund av den inte så goda sjukhusmaten är de ochså alldelles underbara . Så vi är många som inte kan stå på en stege och spakla och måla dagen innan vi ska föda men vad gör det man kan ju göra det när man kommer hem med lila knyttet.

.

Emelie sa...

Ditt gnäll och framför allt din ärlighet får en att se att det än finns en gnutta mänsklighet kvar i folk. Det tackar jag ödmjukast för.

/Emelie