Filmen alltså. Hyrde den. Inte så smart antagligen. Så därför är det bra att jag ska till en vän och titta dans ikväll. För att ladda. Men sen ska jag försöka se den. Tror den är kul. Vill inte förhindra mig. Men vi får se. Ska kolla hur lång tid det tar innan första blötan kommer. För klart den kommer. Men jag ska se igenom den. Blir som terapi. Förhoppningsvis lite roligt också, med igenkännande skratt, det är ju en komedi.
Måste närma mig det jag vill. Och jag vill ju på smällen.
Vara alltså.
4 kommentarer:
Hörde att folsyra och någon molekyl är det senaste när det gäller för tidiga födslar...det kan ju inte skada, eller? Och minnas...såklart du ska minnas, minnas, minnas. Vad skulle alternativet vara? Glömma? Det går väl inte? Och bättre att leva och ha älskat och blivit älskad, än att inte våga...jag fick barn med en man som inte vill ha mig eller barnet. Jag har min son, du har Marcus och hopp om barn...se det du har, och sörj det du har mist. Jag hoppas att barnen kommer till dig...du är en sån liten finsk skogsälva. Kram!
ååh den där filmen har jag velat - men inte orkat/vågat/mäktat med att se... kanske ska man ändå?! i sann positiv anda! :)
kram på dig
Hoppas du får en bra filmstund. Ibland funkar det ju inte så bra med film som terapi. När jag var i barnlöshetshelvetet tittade jag på den svenska filmen Hans och hennes som handlar om hur de gör IVF. Det slutade med att jag stängde av filmen, kastade iväg fjärrkontrollen och grinade. Tyckte bara att de försökte skoja till hela grejen som var min verklighet.
Kram!
Tack anonym för fina ord!
mandarin och ned och anna bell: Se den. Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det även om slutet som sagt var för tungt för mig. Men det innan, jag tyckte det var roligare än jobbigare alla gånger.
Lite humor om det som jag längtar efter, bli på smällen alltså, var uppfriskande, just för att det samtidigt låg så långt borta från min verklighet.
Kramar!
Skicka en kommentar