Det gick bra hos sjukgymnasten idag, men fortsatt träning är det som gäller och mycket magläge för att sedan komma tillbaka om tre veckor igen och se om det blivit än lite bättre.
Milos dagisdag hade gått suveränt idag och han har varit så glad nu på kvällen och byggt torn av sina pappersklossar.
Finaste killen sover nu och liksom Leea (testar det som tilltalsnamn nu). Ett tag till får hon sova innan det är dags för kvällsmål med ersättning och amning. Hoppas köra en favorit i repris i natt. Skulle verkligen behöva det känner jag.
Jag har ett datordilemma och tar gärna emot råd hur göra.
Mina USB-portar verkar ha självdött. Alla tre. Kan varken ansluta mus, kamera eller annat och det som just nu är mest trist är fotobristen. Har tex ett par goda recept på lager men kan inte få ner bilderna på läckerheterna vilket ju är halva grejen enligt mig. Samtidigt blir jag lite rädd att hela datorn håller på att kola vippen för däri finns tex massor av nya foton jag inte kan få ner på USB-minne eller extern hårddisk just för anslutningsproblemet. Jag menar, det är inte lammkött vi snackar om, laptopen har ett antal år på nacken och datorer är ju numera lite av färskvara som det känns. Men ändå tror man inte (vill inte tro) att ens egen ska bara sluta fungera sådär. Hoppas det är åtgärdbart, så vet Du vad jag kan göra, snälla hjälp! Pliiis.
Nu ska jag blanda ersättning.
onsdag 29 september 2010
rusa hit och rusa dit
Precis lämnat Milo på dagis och det blev lite ledset men ja, det går över. Marcus var hemma med bebis för jag tror jag har lättare för lämningen än papps när gråten sätter i och det gäller att vara positiv för killens skull även om det känns överjobbigt just då.
Snart ska vi rusa iväg på akupunktur (BVC i Navesad här i Norrköping) och jag måste bara innan informera att en viss liten sov som däckad i natt. Hon vaknade inte för att äta förrän 03:27 (kvällsmål kl ca 22:00 och då både amning och ca 50 ml mjölkfri apäcklig ersättning kryddad med socker) och sen slocknade hon igen till 06:22, åt lite till och sov vidare. Tilläggas bör att Milo sov i vår säng och var ledsen precis innan hon vaknade båda gångerna, så vem vet, kanske hade hon sovit ännu mer utan uppvakningshjälp. Underbart känns det! Nu ropar jag som bekant inte hej även om gårdagkvällen också var bättre än den innan, men jag kan ju i tysthet hoppas magen är på bättringsvägen. Eller så är det lite varannankvällsvarianten och då är det bara att stålsätta inför ikväll då jag komer vara solo med båda när Marcus jobbar. Fast vadå, jag är ju typ utvilad nu iaf.
Vid två (shit vad fullspäckat schema för en som är "ledig") ska jag till sjukgymnasten med Mimmi Leea. Får se vad hon säger om torticollisen, om det blivit bättre.
Fast nu aku.
Hep.
Snart ska vi rusa iväg på akupunktur (BVC i Navesad här i Norrköping) och jag måste bara innan informera att en viss liten sov som däckad i natt. Hon vaknade inte för att äta förrän 03:27 (kvällsmål kl ca 22:00 och då både amning och ca 50 ml mjölkfri apäcklig ersättning kryddad med socker) och sen slocknade hon igen till 06:22, åt lite till och sov vidare. Tilläggas bör att Milo sov i vår säng och var ledsen precis innan hon vaknade båda gångerna, så vem vet, kanske hade hon sovit ännu mer utan uppvakningshjälp. Underbart känns det! Nu ropar jag som bekant inte hej även om gårdagkvällen också var bättre än den innan, men jag kan ju i tysthet hoppas magen är på bättringsvägen. Eller så är det lite varannankvällsvarianten och då är det bara att stålsätta inför ikväll då jag komer vara solo med båda när Marcus jobbar. Fast vadå, jag är ju typ utvilad nu iaf.
Vid två (shit vad fullspäckat schema för en som är "ledig") ska jag till sjukgymnasten med Mimmi Leea. Får se vad hon säger om torticollisen, om det blivit bättre.
Fast nu aku.
Hep.
tisdag 28 september 2010
veckodag
Igår var alltså älskade Milos första riktiga dag på dagis och idag alltså andra. Och han har gråtit vid båda lämningarna. Jobbigt. Det gick ju så bra under inskolningen. Försöker trösta mig med att det är vanligt, barn gråter i början, hoppas bara det inte fortsätter...
Igårkväll var rent vidrig ur skriksynpunkt. Inget jag gjorde tröstade. I timmar höll det på och jag var helt apatisk till slut. Bebis var uppenbart hungrig men kunde inte äta för knipet och så satt man där och trugade och kände sig fullständigt värdelös medan storebror satt bredvid och drog i andra armen, pekade på gråtande lillasyster och undrade va e de då? va e de då? va e de då?
Stunder som den igår får mig att börja fundera på om det är värt att amma. Jag tycker det är smidigt och mysigt och bebis mår säkert alldeles kanon av det (oftast) men när det blir gråt och ont i magen får jag såna skuldkänslor. Vad har jag ätit nu? Har hon fått tillräckligt? För mycket? etc.. Då känns ersättning som en enklare lösning, för att inte tala om nätterna som vi kunde dela. Fast samtidigt. De nätter jag är själv (blir ett antal), att sömnskakig med bebis gå och fixa flaska känns inte så lockande även om jag redan nu måste ut för att amma, men nu är det ju bara att sätta sig i soffan och fram med maten liksom. Och det är inte mitt fel att hon gråter. Får försöka intala mig det. Utesluter ju redan nästan allt gott ur maten. Min frukost imorse var flingor med havremjölk, en semikopp kaffe (måste ha en och inte ens när kaffet var borta ur kosten så var det bra i magen) med havremjölk, två finncrisp utan smör med finsk mjölkfri korv på. Inte galet upphetsande men jag blev mätt iaf.
Nåväl. Idag ska vi på nålar igen och jag tror på dom. Fyra dagar kvar nu och det har hon åtminstone inte ont av.
Idag blir hon vår Mimmi Leea Severina 7 veckor.
Kärlek.
Igårkväll var rent vidrig ur skriksynpunkt. Inget jag gjorde tröstade. I timmar höll det på och jag var helt apatisk till slut. Bebis var uppenbart hungrig men kunde inte äta för knipet och så satt man där och trugade och kände sig fullständigt värdelös medan storebror satt bredvid och drog i andra armen, pekade på gråtande lillasyster och undrade va e de då? va e de då? va e de då?
Stunder som den igår får mig att börja fundera på om det är värt att amma. Jag tycker det är smidigt och mysigt och bebis mår säkert alldeles kanon av det (oftast) men när det blir gråt och ont i magen får jag såna skuldkänslor. Vad har jag ätit nu? Har hon fått tillräckligt? För mycket? etc.. Då känns ersättning som en enklare lösning, för att inte tala om nätterna som vi kunde dela. Fast samtidigt. De nätter jag är själv (blir ett antal), att sömnskakig med bebis gå och fixa flaska känns inte så lockande även om jag redan nu måste ut för att amma, men nu är det ju bara att sätta sig i soffan och fram med maten liksom. Och det är inte mitt fel att hon gråter. Får försöka intala mig det. Utesluter ju redan nästan allt gott ur maten. Min frukost imorse var flingor med havremjölk, en semikopp kaffe (måste ha en och inte ens när kaffet var borta ur kosten så var det bra i magen) med havremjölk, två finncrisp utan smör med finsk mjölkfri korv på. Inte galet upphetsande men jag blev mätt iaf.
Nåväl. Idag ska vi på nålar igen och jag tror på dom. Fyra dagar kvar nu och det har hon åtminstone inte ont av.
Idag blir hon vår Mimmi Leea Severina 7 veckor.
Kärlek.
måndag 27 september 2010
tips på nya lekar
När Mimmi Leea sover leker jag och Milo. Älskar verkligen att leka med honom nu när jag kan göra det så obehindrat.
Senaste dagarna har vi kommit på flera nya lekar som jag helt klart föredrar framför andra för hur kul är det egentligen (även om ju själva lekandet som sagt är härligt) att dagarna i ända köra tittut om och om och om... igen eller för den delen att smaka på alla 120 bitarna mat han har i sin låda och säga oooooh nam nam med lustig min alternativ lukta på det med ännu värre grimas vilket verkar var så himla kul att jag ibland tror jag är Robert Gustafsson, nej, för att variera det hela och samtidigt ge mig en chans till vila har vi börjat leka pilla-i-mammas-hår-leken (underbar liten lek som tillåter djupmeditation medan tio små fingrar snurrar hårslingor och en liten ljus stämma konstant pladdrar på och bara kräver till svar ett enstaka mmm) eller så har vi denna vår senaste lek: lägga-på-leksaker (gärna alla 120 bitarna plastmat) -på-mamma-medan-hon-ligger-på-mage-och-halvsover (ja ni förstår ju, den är bara så kul att leka). Det bästa är ju inte bara att jag kan ta det avsevärt mycket lugnare än när jag knallröd i fejjan vrider mig i diverse "skojiga" uttryck utan också det faktum att Milo har så roligt med, för det har han.
En lek under utvecklig är när jag ligger på mage och Milo sitter på min rygg och klappar mig över skuldrorna (massage). Marcus försökte tidigare visa hur man ska göra men ännu verkar inte den leken ha fallit honom i smaken. Men jag ger inte upp.
Senaste dagarna har vi kommit på flera nya lekar som jag helt klart föredrar framför andra för hur kul är det egentligen (även om ju själva lekandet som sagt är härligt) att dagarna i ända köra tittut om och om och om... igen eller för den delen att smaka på alla 120 bitarna mat han har i sin låda och säga oooooh nam nam med lustig min alternativ lukta på det med ännu värre grimas vilket verkar var så himla kul att jag ibland tror jag är Robert Gustafsson, nej, för att variera det hela och samtidigt ge mig en chans till vila har vi börjat leka pilla-i-mammas-hår-leken (underbar liten lek som tillåter djupmeditation medan tio små fingrar snurrar hårslingor och en liten ljus stämma konstant pladdrar på och bara kräver till svar ett enstaka mmm) eller så har vi denna vår senaste lek: lägga-på-leksaker (gärna alla 120 bitarna plastmat) -på-mamma-medan-hon-ligger-på-mage-och-halvsover (ja ni förstår ju, den är bara så kul att leka). Det bästa är ju inte bara att jag kan ta det avsevärt mycket lugnare än när jag knallröd i fejjan vrider mig i diverse "skojiga" uttryck utan också det faktum att Milo har så roligt med, för det har han.
En lek under utvecklig är när jag ligger på mage och Milo sitter på min rygg och klappar mig över skuldrorna (massage). Marcus försökte tidigare visa hur man ska göra men ännu verkar inte den leken ha fallit honom i smaken. Men jag ger inte upp.
söndag 26 september 2010
kolikskrik
Det är få grejer just nu som är så jobbiga som att invänta kvällen och skriket. Som på tassar man och vågar knappt andas när klockan börjar närma sig åtta. Tur mitt i allt är att jag åtminstone oftast har lyckats få Milo att somna innan det har blivit som värst, för med två gaphalsar är leendet långt borta och ett skrik triggar igång det andra.
Ikväll somnade Milo bredvid mig i sängen runt tjugo äver åtta medan Mimmi Leea låg och funderade i sin babysitter, var lite nervös redan då, men tjejen höll sig lugn tills Milo däckat. Sen började jag andas försiktigt och rätt vad det var somnade hon. Laddar säkert för gapkalas, tänkte jag och kröp ljudlöst upp i soffan med en fot stabilt på sittern så jag kunde gunga snabbt vid behov. Och gunga har jag fått göra en hel del men hon sover faktiskt än! Nu börjar klockan ticka mot senkväll och jag hoppas så att inget skrik kommer. Tänk. Kanske jag kan amma snart och sen lägga mig, oss. Vore ju fantastiskt.
Ropar inte hej än men nog har det varit ljuvligt att titta på TV under tystnad.
Nu måste jag sätta in en bild och se hur det blir. Lite nya funktioner här på blogger.
Ikväll somnade Milo bredvid mig i sängen runt tjugo äver åtta medan Mimmi Leea låg och funderade i sin babysitter, var lite nervös redan då, men tjejen höll sig lugn tills Milo däckat. Sen började jag andas försiktigt och rätt vad det var somnade hon. Laddar säkert för gapkalas, tänkte jag och kröp ljudlöst upp i soffan med en fot stabilt på sittern så jag kunde gunga snabbt vid behov. Och gunga har jag fått göra en hel del men hon sover faktiskt än! Nu börjar klockan ticka mot senkväll och jag hoppas så att inget skrik kommer. Tänk. Kanske jag kan amma snart och sen lägga mig, oss. Vore ju fantastiskt.
Ropar inte hej än men nog har det varit ljuvligt att titta på TV under tystnad.
Nu måste jag sätta in en bild och se hur det blir. Lite nya funktioner här på blogger.
 |
| efter ett bad med mormor |
ny vecka imorgon
Det har varit bokmässa i Göteborg, vilket inneburit att Marcus varit ner en sväng på baksidan vilket, inneburit att jag inte haft tid att leka med datorn knappt alls, än mindre skriva något här. Men nu är karln hemma en sväng och jag passar på att säga tjaba tjena hallå. Typ. (Vem var det som myntade det "uttrycket" förresten? Lovar härmed att aldrig tjaba tjena mer. Kändes mycket olustigt i skrivandes stund.)
Nåväl. Hej alltså.
Jag reser fortfarande penis (gillar uppenbart det uttrycket mycket mer av tjatet att döma) och hoppas innerligt att något resultat av det kommer. Inte så mycket synligt kanske, till det krävs nog mer, som ja osynligt. Det där dolda musklerna därinne är ju viktiga att träna framförallt för ryggens skull och om någon mer än jag minns mina problem förra hösten med ryggskott och voltarenknaprande så var det just den lilla träningen som jag hade missat. Hoppade ju direkt på styrketräningspass och afrikansk dans vilket inte alls var smart. Förstod jag sen när det redan var försent. Alltså gör jag allt annorlunda nu. Små, dolda muskler först och dans sen, mycket senare.
Imorgon är det måndag och ny vecka. Då ska Milo gå på dagis på riktigt nio till två måndag till onsdag. Känns mycket bra. Fredagens nio till tolv variant var inte rolig för någon av oss. Först packa ner båda barnen och lämna, sen hem med lillasyster och försöka tvångsvila då jag inte sovit alls på natten. Såklart var inte hon med på de noterna och tvinga fram vila överhuvudtaget har aldrig varit min melodi heller.
Sen var det dags för hämtning och nedpackning av lillasyster. En mycket trött och grinig storebror som inget annat ville än att sova mötte oss och givetvis var inte sitta i vagn det han ville, men somnade nästan direkt där iaf. Min rygg är just nu rätt paj, så börja bära från vagn till säng var inte ett alternativ, istället tänkte jag äta lunch ute. Passa på liksom. Milo vaknade dock när min talrik nådde bordet och fick ett utbrott något som innebar mer eller mindre en timmes gallskrikande och gnällande eftersom han inte fått sova nog och fortfarande var apatrött och halvt sovande. Stackars killen. Stackars mamma. Stackars lillasyster som också vaknade och stackars Jessica som hade sett fram emot en god och relativt lugn lunch.
Så nej, den där tretimmarsvarianten är inte att föredra och bra då att han från imorgon får sova efter maten när han ändå är så trött och sen få pigg och glad komma hem igen.
Imorgon börjar också akupunkturen på allvar. Varje dag kommande vecka ska vi dit. Hoppas verkligen att det hjälper vår Mimmi Leea Severina (lutar starkt just nu) och visst, lite förbättring har jag anat (ta i trä) men fortfarande är det någon timme varje kväll som ägnas åt smärtskrik och det gör fan så ont i mig med.
Såja. Det var rapport så det hette duga :-).
Trevlig söndag!
Nåväl. Hej alltså.
Jag reser fortfarande penis (gillar uppenbart det uttrycket mycket mer av tjatet att döma) och hoppas innerligt att något resultat av det kommer. Inte så mycket synligt kanske, till det krävs nog mer, som ja osynligt. Det där dolda musklerna därinne är ju viktiga att träna framförallt för ryggens skull och om någon mer än jag minns mina problem förra hösten med ryggskott och voltarenknaprande så var det just den lilla träningen som jag hade missat. Hoppade ju direkt på styrketräningspass och afrikansk dans vilket inte alls var smart. Förstod jag sen när det redan var försent. Alltså gör jag allt annorlunda nu. Små, dolda muskler först och dans sen, mycket senare.
Imorgon är det måndag och ny vecka. Då ska Milo gå på dagis på riktigt nio till två måndag till onsdag. Känns mycket bra. Fredagens nio till tolv variant var inte rolig för någon av oss. Först packa ner båda barnen och lämna, sen hem med lillasyster och försöka tvångsvila då jag inte sovit alls på natten. Såklart var inte hon med på de noterna och tvinga fram vila överhuvudtaget har aldrig varit min melodi heller.
Sen var det dags för hämtning och nedpackning av lillasyster. En mycket trött och grinig storebror som inget annat ville än att sova mötte oss och givetvis var inte sitta i vagn det han ville, men somnade nästan direkt där iaf. Min rygg är just nu rätt paj, så börja bära från vagn till säng var inte ett alternativ, istället tänkte jag äta lunch ute. Passa på liksom. Milo vaknade dock när min talrik nådde bordet och fick ett utbrott något som innebar mer eller mindre en timmes gallskrikande och gnällande eftersom han inte fått sova nog och fortfarande var apatrött och halvt sovande. Stackars killen. Stackars mamma. Stackars lillasyster som också vaknade och stackars Jessica som hade sett fram emot en god och relativt lugn lunch.
Så nej, den där tretimmarsvarianten är inte att föredra och bra då att han från imorgon får sova efter maten när han ändå är så trött och sen få pigg och glad komma hem igen.
Imorgon börjar också akupunkturen på allvar. Varje dag kommande vecka ska vi dit. Hoppas verkligen att det hjälper vår Mimmi Leea Severina (lutar starkt just nu) och visst, lite förbättring har jag anat (ta i trä) men fortfarande är det någon timme varje kväll som ägnas åt smärtskrik och det gör fan så ont i mig med.
Såja. Det var rapport så det hette duga :-).
Trevlig söndag!
torsdag 23 september 2010
resa penis träning
Börjar bli något trött på sladdret på magen.
Eller vadå, sladdret är ju magen, så jag börjar alltså bli trött på den. Det har visserligen "bara" gått 6 veckor sen bebis kom så ingen panik, jag vet, men samtidigt börjar jag faktiskt tröttna rejält på att det inte minskar alls. Sladdret. Eller har det gjort det? Kanske lite. Men för lite.
Vill ha tillbaka en mage som kan stoppas in i ett par brallor, mysbyxlivet må vara mysigt just men samtidigt knäckande för självkänslan. Vill inte hasa runt i mysisar dag in och dag ut, samtidigt som det är det enda jag kan göra. Hasa. I storlek large.
Får ju ännu inte köra några övningar och om sanningen ska fram vill jag inte heller. Vill bara ha tillbaka min kropp utan minsta ansträngning. Faktiskt. Är ju inte särskilt förtjust i att svettas så den dagen då jag får börja röra mig hårt och träna ser jag inte fram emot. Direkt. Även om jag råkar gilla just sit ups och längtar lite till att få slänga mig på golvet och pusta.
Fast tills dess ska jag fortsätta resa min inre penis, eller dra upp dragkedjan från rumpan och fram för de som föredrar det. Penisresning är dock roligare och mer stimulerande enligt mig, så jag gör det. Nu. Mycket bra övning för de där dolda små coremusklerna där inne och de ska ju tränas innan något annat.
Eller vadå, sladdret är ju magen, så jag börjar alltså bli trött på den. Det har visserligen "bara" gått 6 veckor sen bebis kom så ingen panik, jag vet, men samtidigt börjar jag faktiskt tröttna rejält på att det inte minskar alls. Sladdret. Eller har det gjort det? Kanske lite. Men för lite.
Vill ha tillbaka en mage som kan stoppas in i ett par brallor, mysbyxlivet må vara mysigt just men samtidigt knäckande för självkänslan. Vill inte hasa runt i mysisar dag in och dag ut, samtidigt som det är det enda jag kan göra. Hasa. I storlek large.
Får ju ännu inte köra några övningar och om sanningen ska fram vill jag inte heller. Vill bara ha tillbaka min kropp utan minsta ansträngning. Faktiskt. Är ju inte särskilt förtjust i att svettas så den dagen då jag får börja röra mig hårt och träna ser jag inte fram emot. Direkt. Även om jag råkar gilla just sit ups och längtar lite till att få slänga mig på golvet och pusta.
Fast tills dess ska jag fortsätta resa min inre penis, eller dra upp dragkedjan från rumpan och fram för de som föredrar det. Penisresning är dock roligare och mer stimulerande enligt mig, så jag gör det. Nu. Mycket bra övning för de där dolda små coremusklerna där inne och de ska ju tränas innan något annat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)