torsdag 4 mars 2010

r i p

Man blir ibland så berörd av människor man aldrig mött, människor man bara sett på film, i TV. Människoöden så mörka att ingen sol i världen räcker till för att sänka det tunga.

Skådespelaren Emil Forselius är död.
Han tog sitt liv.
Må han nu få frid.

Liksom efter Johanna Sällströms tragiska död känner jag sorg men även ilska. De lämnade båda små barn efter sig.
Hur tungt är inte mörkret om man gör det?

Jag kände inte honom men en medmänniska är död och jag är så ledsen för hans familj och för de nära honom, de som är kvar.

Marcus fina text idag.

6 kommentarer:

Gråa musen sa...

Är också jätteledsen. Varför räcker inte vården till :-(((( Man önskar så att han kunde fått rätt hjälp i stället. Stackars ,stackars lill knort som blir kvar och alla andra runt om honom

Anonym sa...

Kände inte heller Emil Forselius, men känner mig så ledsen när sådant här händer. Han var en människa med en enastående begåvning det jag sett av honom!
Jag har också läst Marcus fina text om Emil!
Fint av Er, Jonna och Marcus, för era fina ord och jag känner precis som Ni, en ledsnad - för hans familj och för alla dom han lämnat kvar!
//Maggan1

erica sa...

usch, vad tragiskt. Mest synd är det om de små barnen, såklart.

kram från mig
/Erica

Lilla jag sa...

Har man skaffat barn har man inte rätt att ta livet av sig, det är så otroligt själviskt. Visst att det brister inom vården, men har man barn måste man ge det där lilla extra. Man får bara inte ge upp. Förstå sorgen för familjen.

Ingela sa...

Läst Marcus text, den var mycket bra skriven. Så sorgligt, så sorgligt när en ung människa inte orkar längre.

M.D sa...

Verkligen trist han var en bra skådis,vad driver människan så långt??