måndag 3 november 2008

dag sjuttioett -jag är nominerad!

Inte bara att det är måndag, vilket innebär helgslut och att en ny lång fantastisk vecka är framför mig med tillväxt UL och annat gott, jag har dessutom sovit ganska bra, har även mindre sammandragningar (än så länge) och inte lika ont av Minis godmorgonsparkar som tidigare. Och som om allt det inte skulle vara nog så får jag svart på vitt se att jag verkligen, på riktigt, helt på allvar är nominerad av mix megapol till att bli den nya kvinnliga bloggaren!
Fatta så stort det är. Jag är så glad och stolt att jag tror jag spricker. Har aldrig varit nominerad förut. Till något. Det är ju en enorm seger bara det. Jag har redan vunnit!
Känns som en otrolig ära att finnas med där bland fyra andra säkert helt suveräna bloggar. Shit, känns som den oscarsgalan jag (nog, drömma får man) aldrig kommer få närvara vid och att jag dessutom är nominerad. Måste sminka mig nu.

Jag vill såklart att ni ska rösta på mig. Egentligen borde jag lite ödmjukt be er rösta efter erat tycke, att gå in och läsa och bedöma alla innan ni bestämmer er, men jag struntar fräckt i det just nu, idag och ber likt matadoren i Ferdinand på mina knän er att Rösta på mig! Snälla. Gör det.
Och gör det i så fall här!


Wow. Mitt inre dansar. Jag kan inte var still. Utåt sätt är jag den stela pinnen jag lärt mig under veckorna att vara, men tittar man riktigt, riktigt noga så fladdrar det åt alla håll och kanter. Jag är så glad! Det är en bra vecka som precis börjat!

Tack till er som från början nominerat mig!

söndag 2 november 2008

snart slut

Det bästa med de här dagarna är att eller om de (och det verkar denna göra) tar slut. Marcus är på väg hem. Heja SJ, för en gångs skull. Varmt bröd väntar i ugnen och te-vatten är på kokning, Ska bli gott.
Har haft rätt mycket sammandragningar idag och de skrämmer mig fortfarande från vettet. Som tur är lugnade dom ner sig efter bricanylen, men på pulsens bekostnad som såklart galopperade iväg till oanade höjder. Hade glömt bort mitt (riktiga) kaffeintag (två koppar) tidigare så det vart vääldigt spännande ett tag. Kunde i alla fall som tur är hantera det och snart är det som sagt slut för idag. Hoppas morgondagen är bättre och är det det fortsätter jag försiktigt se fram emot onsdagens tillväxt UL. Piuh!

Och nej, den andra filmen var inget vidare den heller. I veckan ska jag få hem the Mist och förhoppningarna är lite lagom stora så där. Blir kul med skum dimma.

sittpaus

För att pigga upp mig handlade jag sju filmer, en bok och en ljudbok på nätet. Kändes genast lite bättre. Åtminstone tills fakturan kommer...
Har också sett den ene av mina två filmer och nja. Nanny Diaries, inget att hänga i granen direkt även om jag nästan alltid gillar Laura Linney. Drog dock på smilbanden ett fåtal gånger så lite kul där nånstans var det väl och igenkänningsfaktorn från min egen nannytid var faktiskt emellanåt skrämmande hög. Huvva.
Snart är det dags för the oh in ohio. Fråga mig inte vad det är eller varför, har ingen aning. Har kört vilse i träsket drama, romantik och komedi utan att få så mycket av nåt tillbaka. Men till sist nappar det väl, eller så hittar jag ut och tillbaka till bekanta vägar inom spänningsgenren.

Appropå Laura Linney och drama som var nåt att ha, The squid and the whale. Rekommenderas varmt! Blev inte lika förtjust i Margot at the wedding även om skådisarna i den var helt suveräna med.

Så, sofftime igen.

dag sjuttio -söndagskamp

Jag tycker ju att jag försöker. Kämpar på. Tänker och tror positivt. Tänder doftljus och mässar lugnande ljud för mig själv. Men när söndagen kommer så kommer alltid allt möjligt annat med den också. Fan.
Sov dåligt. Ont överallt, begynnande liggsår på höfterna (hur sjutton är det tänkt att man ska sova om man inte kan ligga på varken sidor eller rygg?), sammandragningar och tarmar som krampade rytmiskt.
Nu har Marcus åkt iväg. Hade gärna haft honom hemma, men samtidigt är mitt humör så nerkört i golvsprickorna att jag helst är helt själv så jag bara kan vänta ut timmarna, dagen och se fram emot en annan, ny. Bättre.

Att komma ihåg:
Bra saker med denna söndag

Vi är i en helt ny vecka! 25:e börjar idag så tjohoo för det.
Vilat i 70 dagar!
Jag har två filmer som jag ska se och massor med tidningar att titta i.
Solen skiner. Därute visserligen, men ändå.
...

lördag 1 november 2008

alla helgons afton

Jag kunde inte gå till minneslunden idag så jag fick ta minnena till mig.
Två ljus fick brinna här ikväll.
Brinna för alla de som saknas oss och en gång var.
För våra barn, någons far, för hennes mor, er mormor och Marcus morfar Ragnar.
Vi tänder ljus och minns er.
Vila i frid och vaka över oss som ännu är.

dålig film och optimism

Så skönt att äntligen vara ren igen. Evert var ett riktigt kap.

Såg alltså filmen the happening och nja, den var väl så där. Fanns rätt mycket övrigt att önska. Han är bra på att skapa skum stämning, det ger jag honom, mannen som gjorde sjätte sinnet (och som alltid av vad det verkar kommer vara känd just som han som gjorde sjätte sinnet... och inget annat, typ) och början till även denna var lite lovande. Första minuterna var så där lagom skumma, precis som jag vill ha dom, men sen istället för acceleration startade den långa bromssträckan. Inget mer hände egentligen, karaktärerna var bleka, den ena flummigare än den andra, knepig dialog och sedan ett hastigt slut med försök till twist.
----------------------------------------------------------------------------------
Förutom kläder och smink till mig själv från HM, slog jag till och köpte ett startpaket med massa smått och gott till bebis.
Att handla små, mjuka babyplagg har länge varit en del av mitt optimist projekt och projektetet fortlöper. Är på gång med låda nummer två och tanken är att den ska fyllas tills levande bebis väl kommer till oss.
Måste ju leva på hoppet!
Startpaktet innehöll mössa, tröja (så fint demonstrerade av pappa), pyjamas, byxor, body och haklapp till en kostnad av bara 198 kr!
Det var väl ett fynd om något!

dag sextionio -i väntan på evert

Vid ett ska den dyka upp, min efterlängtade duschpall. Sitter i morgonrock och flottigt hår och bara väntar. Så skönt med en riktig dusch. Senaste dagarna har det bara blivit min egen raggarvariant i nedre regionen och under armarna. Allt annat har fått ge sig till tåls.
Som en symbolisk handling bränner Marcus min forna pall i öppna spisen. Bort med det gamla in med det nya.

Idag tänker vi på de som inte finns bland oss längre. Jag skulle vilja gå till minneslunden, tända ljus och lämna någon krans. Får tänka hemma istället och tända vackra änglaljus till minnet av...
Solen skiner, det är kallt och riktigt vackert väder ett sådant som får en att le brett även inomhus.
Känns som att de är hos oss, våra saknade. Nära.


I eftermiddag blir det film. The Happening.