lördag 7 november 2009

fest och gråt

Milos kompis Signe fyllde ett år igår och i eftermiddag är det kalas. Killens första fest! Han sover nu och laddar batterierna som inte alls blev påfyllda i natt.
Det är en mycket jobbig period ur somna-sova-synvinkel sett. Vet inte riktigt vad testa härnäst. Tyvärr har vi ju inget eget rum att ge honom, något jag tror han skulle trivas i av det superfina nätterna hos mormor och morfar att döma. Vi testade att ha honom i vardagsrummet men det gick sådär.
Kanske är det lite post-förkylnings-syndrom. Jag ammade ju som bekant massor på läkarens ordination förra helgen och nu vill han tutta mest hela tiden. Han somnar på kvällen vid bröstet, vaknar en halvtimme senare och skriker tills han får tutte igen. Något som kan ta uppemot två timmar då jag verkligen inte vill återamma så snabbt eftersom bröstvårtorna vid det här laget blöder och svider satan.
Dock slutar det alltid med att jag gråtande ammar igen.
Och igen.
Och igen.
Det blir säkert bättre när Marcus är hemma mer och kan ta nätterna. Nu när jag är ensam finner jag inget annat val än att ta till tuttarna. Milo är en smart kille och vet att de sitter på mig och tar jag upp honom vet han vidare att han till sist får.
Ja ja.
På dagarna åtminstone är min älskling den gladaste killen i världen och vi har så skoj ihop. Verkligen jätteroligt, vilket får mig att varje dag glömma kvällarna och nätterna, något jag misstänker är hans plan och tro på harmoni inför de kommande, även om jag innerst inne vet att det antagligen kommer fällas en hel del tårar från båda ögonparen.
Ikväll ska jag dock vara steget före. Har en teori i rockärmen som jag ska testa. Den innehåller inga tuttar.
Om inte det heller funkar hoppas jag på en lösning i boken Sova utan gråt som inhandlades i veckan, men som jag helst inte läser.
Jag menar -när skulle jag kunna eller orka det?
Tänk om jag inte hade varit ett känslomässigt vrak under de där 165 dagarna i tvångsvila förra året, tänk om jag hade orkat läsa den boken (plus hundra till) och nu vetat precis hur få bebis att sova utan gråt och massa annat som är bra att veta.
Tänk om, tänk om...

Nu ska jag föna håret.

13 kommentarer:

F.d Barnmorska sa...

Han kommer att sluta vilja ha bröstet på nätterna, men det kan ta tid. Det är både vanligt och normalt för barn att vakna 3–4 gånger per natt och vilja ammas. Jag tror också det är närhet snarare än mat han vill ha.
Men du frågade efter hjälp att sluta amma på nätterna: Ett trick är att ge honom bröstet när han ber om det, men efter ett litet tag, när han suger långsammare, slappnar av och börjar somna igen, kan du försiktigt försiktigt sätta lillfingret i mungipan på honom och lirka ut bröstet. Börjar han då söka efter det igen, så pröva att mjukt sätta din tumme på hans haka så han håller munnen stängd och suger inne i sin egen mun. Håll honom i din famn eller ligg tätt intill honom och stryk honom över ryggen. En del barn kommer till ro om man gnuggar barnets örsnibb mellan sina fingrar. Börjar han söka efter bröstet så amma honom igen, men pröva om och om igen att lirka loss honom. Det kan ta litet tid och vill du få honom att sluta nattamma snabbare får du nog acceptera att han blir ledsen och trösta honom.
Du kan så småningom sluta helt, men du kan också prova att behålla amningen under de tider på dygnet du vill.

Anonym sa...

Det löser sig säkert med sovandet. Jag har aldrig klarat den där metoden att låta barnen skrika sig till sömns.

Det funkade för oss med andra metoder. Mörkt och trist på natten, inget prat eller gull och ingen mat på natten, endast vatten att dricka.

När barnen var ca 4 månader började sovperioden bli längre och längre på natten och vid ca 8 månader sov de hela nätterna.
Lycka till!

Anonym sa...

Vår lillasyster i familjen är 4,5 månad och hon skall också somna vid bröstet. Jag brukar också sitta och amma och gråta i ren trötthet och frustration. Är pappan hemma så då brukar vi gemensamt orka ha henne att somna själv, men när jag är ensam orkar jag inte med den skrikhalvtimme det tar. För när vi har provat tar det faktiskt inte så länge fast det känns som en evighet.
Dessutom vill jag inte amma längre, men den bestämda damen vägrar ta flaska... Men nu har hon tagit lite ersättning ur pipmugg, så jag håller tummarna.
Ja inte hade jag ju något konkret att komma med åt er. Håller i alla fall tummarna för att ni skall få det att svänga!
/Mickis

Rogelio sa...

good blog
greetings fron spain

bonito blog
saludos esde españa

visit my blog
http://rogecuervo.blogspot.com/
thanks

AnnaUlrika sa...

Bra bok och man måste inte läsa allt utan det som handlar om en ålder ens egen unge är i. Inga dunderkurer utan fakta om barns sömn och förändringar som tar tid men som blir bra. Vi fick mycket bättre nattsömn med hjälp av den och tänkte utgå från den när vi skapar sömnrutiner för vår nya bebis som kommer i december (om allt går bra). Tänkte att det är lika bra att mota eventuella problem i grånd den här gången.

Anonym sa...

Hoppas ni haft det kul på kalaset!
Det här med somna-sova är väl inte helt otänkbart att det är lite post-förkylningssyndrom. Och att han fick kläm på att han kunde få mammas tutte igen ganska ofta. Dom vänjer sig och lär sig snabbt dom små liven. Och på din beskrivning här så handlar det nog om vanan att få mysa med tutte! Men du kan ju inte ha det så med såriga, blödande bröstvårtor och fortsatt amning. Dom nätter Marcus är hemma måste han ta nattpassen, så du och dina tuttar får vila. För som du säger, Milo är smart, och han vet att det är ingen idé att leta tutte på Marcus, men när du hämtar honom ja då vet han att YES, nu ska jag inte ge mig ;-))
Intressant att du har en plan för kvällen och vara steget före, ska bli spännande att höra vad teorin/planen var och hur det funkade.
Jag tror det var bra att du inte läste alla hunra böckerna när du ”låg i väntans tider”, men om och när du orkar kan du ju läsa den nyinköpta boken. Goda råd är bra, men ibland kan man få så många sådana så man vet inte vilka som är bra och vilka som är dåliga (min erfarenhet). Tyvärr finns det ju inte några regler som passar för alla, om det funnits det så hade vi ju anammat dom för länge sen. Allt är ju individuellt både för vuxna och barn.
Kram Maggan1

Annika M sa...

Jag hade inte dina 165 dagar före min första och andra bebis. Men jag var inte förberedd ändå. Tror aldrig man kan vara det - man har ju inte en aning om vad det är för liten som tittar ut. Själv slutade jag med amning när de började äta (vid halvåret med äldsta, lite tidigare med yngsta då han började med flaska istället). Fick sova liiiite bättre då. Fördelen var att jag och maken kunde dela på nätterna. Men jag tror faktiskt inte att vi matat nattetid efter att de var 8 månader. Kvällsvälling och sedan olika knep för att få dem att somna om. Lillkillen är kurad enl anna wahlgren fast inte riktigt helt och hållet utan vår egen version. Innan kuren sov han max en timme i stöten. Det funkade inte. Storkillen har alltid varit och är fortfarande svår att få att somna. Men han har desto bättre sovit hyfsat på natten.

Anonym sa...

Sluta amma nu, är mitt råd! Har en jämngammal dotter som jag precis slutat amma och det är SÅ skönt! Hon ville också vara uppkopplad på tutten hela natten och jag var så trött att jag grät. Och då mådde bröstvårtor ändå finfint. Men, pappan måste ta nätterna i början, så är det ju. Fast hon sov så mycket bättre bredvid sin pappa och det är mest närhet dom är ute efter tror jag. Och nu när mjölken försvunnit sover hon även bredvid mej. Och i sin säng. Tolv timmar med ett nattmål välling!! Istället för att snutta hela tiden. Visst vaknar hon till, men somnar snabbt om. Och visst kanske det är bättre med tutte, men hey, man ska ju vara vid sina sinnens fulla bruk också. Lycka till!! Helena

Anonym sa...

Fundera om du vill fortsätta amma, jag ammade nästan sönder mig 1:a gången för att jag så gärna ville att det skulle fungera. När jag sedan tog beslutet att ge flaska istället så infann sig både lugn och harmoni i vårt hem! En unge som sov längre och var nöjdare, en mamma som sov och var lyckligare och en pappa som mamman orkade "se"! Du har ju ändå ammat väldigt länge och det är ju jättebra. Ammade mitt första barn bara till 4½ månad, min dotter ammade jag till hon var 7 månader men sedan blev tillväxtperioderna för täta. Då vill de ju ha mera mat! De växer ju så fort de små liven så då orkade jag inte fortsätta men kunde ändå känna mig helnöjd med 7 månader. Kram, hoppas det löser sig.

Helene sa...

Ha så kul på kalaset, Milo!

Anonym sa...

Ja på kvällarna börjar man få lite smått ångest inför nätterna. Våran Milo vaknar runt 12-15 ggr/natt och somnar inte om om inte han får mat typ, fast då pratar vi flaska då jag inte ammat. Tröttsamt är det iaf att gå upp... Jag testa 5 min teorin och den funkade faktiskt men 1a läggningen utan napp och speldosa tog 55 min i gallskrikskrik.... suck.
Allt gick åt piparn dock när min man kom hem en vecka senare och Milo skulle testa pappa.... suck igen.
Lycka till
//Ita
itasscrappodatt.blogg.se

Anonym sa...

Hoppas det blir smidigare inatt och att du får sova.

Ylva sa...

Min dotter är två veckor yngre än Milo och jag slutade amma för några veckor sen och ger ersättning på flaska istället, funkar hur bra som helst. Nu vaknar hon bara en gång varje natt och det kan man ju leva med. Prova flaska på dagen, funkar det så testa på natten. Hoppas verkligen det blir bättre med sömnen, det är ni värda!