fredag 27 november 2009

plötsligt händer det

Han somnade bredvid mig. Milo, vårt älskade lilla barn.
Vi låg där ett bra tag, tätt, tätt. Hans varma, lilla tio kilos kropp nära min. Jag klappade rumpan, pussade hans mjuka hårtestar och lyssnade till de snabba men trygga andetagen som var som den vackraste melodin i mina öron.
Har aldrig riktigt kunnat få honom att sova och fortsätta göra det, intill tidigare. Inte velat heller pga alla risker hit och dit. Inte förrän nu. Nu är både han och jag redo. Senaste veckan han han somnat så 3 gånger! Bredvid mig.
Mamma och barn. I sked.
Det är så härligt.
Lite rädd för att somna själv är jag fortfarande eftersom han ju kan vakna, krypa iväg och ramla ur. Så efter en stunds bara-varande bär jag honom till egen säng och han får fortsätta sova där.
Tänk sen när jag kan börja läsa honom till sömns. Längtar. Kan ju såklart redan göra det, böcker finns och blir över, men det blir klart trevligare när han inte längre vill äta allt som prasslar papper.
Och då kanske vi äntligen också kan sova kvar båda två.
Alla tre.
Längtar.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Mina tvillingdöttrar på 21 månader har nästan aldrig sovit i vår säng. Bara när de var alldeles nyfödda och sov PÅ oss. Kan komma på mig själv med att längta efter en liten skrutta som skall komma intassandes och krypa ihop bredvid mig i sängen och jag ska kunna snusa i hennes nacke. Kanske kommer jag att ångra detta önskemål senare, men jag tillåter mig att önska det lite ändå ;)

Jenny E sa...

Du verkar ju inte direkt sova hårdast i världen, så NJUUUT av sova tillsammans-myset och tillåt dig att somna du med tycker jag! Du vaknar om han kryper iväg. Om inte pappan ligger på andra sidan som "vägg", kan du lägga några kuddar under madrassen så att det blir lite svårare att drutta över kanten - då blir det än troligare att du vaknar. Och om du ligger på honom vaknar du också - och han lär absolut reagera och protestera!

Jag har till och från samsovit med min nu 2,9-åriga dotter ända sedan hon föddes. I perioder har hon sovit själv, i perioder har hon verkat behöva vara nära. En period kunde vi får sovmorgon till kl 9.30 efter morgonamningen, om vi låg nära varandra - låg hon i egen säng vaknade hon 2 timmar tidigare... Värme, hjärtslag, trygghet - jag tror det hjälper. För båda, faktiskt. Det är underbart nu med - fast jäklar vad ungen kan trängas nu! =)

Maria Moberg sa...

Oh jag älskar de där stunderna när barnen ligger jämte och man i smyg nästan, tittar på miraklet! Jag lägger upp kuddar på sidan av sängen och på så sätt har inget av barnen(tre)ramlat ned! Man hinner liksom vakna till som vaksam mor innan någon olycka hinner vara framme. Kuddarna blir en trofast vall som är svårt för små tiokilos välsignelser att ta sig över!

Smarta barn som Milo känner in minsta lilla vibb av oro från sina föräldrar och ju "coolare" vi blir desto mer fixar de att släppa taget om oss en liten stund. Vi blir ju gladare mammor och pappor när vi får sova några välbehövliga timmar!

Hoppas ni har det bäst och trevlig första advent!

/Maria

Vonkis sa...

Åh, det lät mysigt det där!

Emma sa...

Åh, vad härligt! Grattis, allt ditt slit har gett utdelning!

Anonym sa...

Åh vad mysigt det låter, sova sked med sitt älskade lilla barn!
Nu har ni nog hittat er ”sovmelodi” låter det som.
Du har fått goda råd om kuddar under madrassen, det har alltid funkat hos oss också, inget av våra barn har trillat ner utan när dom nått ”uppförsbacken” med kuddar så har dom vänt på sig och fortsatt att sova. Vilken härlig känsla det måste vara för dig, efter alla gråtkvällar, att han somnar lugnt och du sen lyfter över honom i sin säng och han fortsätter sova!
Hoppas det funkar lika bra med att Marcus när han är hemma sover sked lilleman. Det är ju skitviktigt att Milo vänjer sig direkt vid att det kan vara antingen mamma eller pappa, så att du inte blir låst vid att det alltid måste vara du.
Vi gjorde det misstaget med vår dotter, det var alltid bara jag som räknades när det var sovdags, jag kunde i princip nästan aldrig gå utanför ytterdörren utan att hon skulle med. Och det var inte något bra, varken för lilltjejen, för mig och framför allt inte för pappan som kände sig helt värdekass som inte dög åt henne.
Men till Er – Grattis och fortsatt Lycka till med nya sovmelodin! Kramar från Maggan1

Nhea sa...

Vad mysigt det låter. Kan sakna samsovning ibland, men behöver min sömn mer, får mysa dagtid istället. Lillaskruttan har sovit i egen säng i eget rum sen hon var 4 månader, pga av att varken hon eller jag sov bra av att sova tillsammans. Hon sov mellan oss när hon var nyfödd, sambon lyckades rulla på henne i sömnen endast 2-3 veckor gammal, hon sa ifrån direkt så det ska du inte behöva oroa dig för.
Ända sedan hon började med ersättning/välling har vi lagt varannan kväll jag & sambon, en trygghet att känna och veta att man KAN vara borta en kväll och det funkar ändå. Försök hitta ER rutin, när det är möjligt.

Kram