söndag 15 november 2009

skulle inte...

Det var "bara" 45 minuter skrik ikväll, sedan somnade sötnosen och jag kunde äta mammas portergryta från igår. Gott.
Det är inte sant vad det skär i hjärtat av det där skriket. Känns som om slamsor av huvudmuskeln är på väg att ramla av och lämna ens kropp, så ont gör det. Men jag vet samtidigt att när han väl vaknar har i alla fall han glömt det tuffa och allt är bra igen.
Får tänka på det när det nästa gång börjar skära.
Skulle inte mina bröstvårtor ha börjat strejka för ett tag sen hade jag inte haft så himla bråttom med avvänjningen. Hade gärna ammat på tills den här jobbperioden för Marcus del var över och sedan konsekvent sovit själv i soffan den där veckan alla pratar om. För avvänjning här hos oss kan inte göras pö om pö. Kall kalkon är vad som gäller. Riktigt jäkla iskall.
Skulle heller inte min rygg vara paj och på gränsen till konstant skottläge hade jag inte varit gråtfärdig själv när den lille gråter, utan burit så han fick vara nära tills sömnen hittade honom och så jag slapp höra det där otroligt ledsna som får det att skära.
Men nu är det som det är.
Och typiskt nog är allt just nu när det ser ut som det gör här på hemmafronten. Med Marcus iväg mycket medan jag får ta de många långa nätterna själv.
Jag är inget offer för det. Det är inte synd om mig. Jag mår bra. Mest hela tiden faktiskt, ja eller den mesta av tiden i varje fall, näradöden-upplevelserna till trots, framförallt eftersom jag kan/får sätta ord på det jobbiga och därmed släppa en del av det.
Vet också att det blir bättre sen och när jag som inatt (heja mina föräldrar!) eller de tre nätterna i veckan sov länge ensam var det ju redan bra.
Just då.
Kommande vecka ska vi till Stockholm allihop och sedan till Gävle, så nu är Avlastning med stort A på gång, konsekvens likaså och mina arma stackars mjölkpåsar kan äntligen urskilja ljuset i tunneln.

Nu duscha.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Natti Ha så trevligt i Stockholm och Gävle. Första året med småbarn kan vara oerhört jobbigt. Vila din rygg,. Men ha även trevligt med Marcus.Ock kram "skrikhalsen "förlåt lillego MILO!DU ÄR FÖR SÖT!

Anonym sa...

Vet du Jonna, du är för härlig i ditt sätt att vara! Jag inser att det är jäkligt iskall kalkon som gäller! Och ryggen är som ryggen är. Och Marcus jobb är som Marcus jobb är just nu!
Jag läser ju in att du mår bra mestadels, men det älskade barnets skrik kan knäcka vem som helst, så länge skriket pågår och man känner sig som nu är jag ”nära döden”. Sen är allt glädje igen! Nätterna i veckan som gick när Marcus var hemma och du fick sova var guld värda, likaså natten nu då dina föräldrar fanns på plats!
Och jag tycker du är fantastisk som säger att du inte är något offer för att situationen är som den är.
Projekt Avlastning är på gång skriver du, Stockholm tillsammans och sedan Gävle! BRA!
Nu är du säkert färdigduschad och Milo sover förhoppningsvis fortfarande och mjölkpåsarna ser ljuset i tunneln!
Jonna, du är fantastisk! Om jag hade bott närmare Norrköping skulle jag erbjudit mig att vara lite extramormor emellanåt så att Marcus och du kunde ägna varandra lite mer tid, men tyvärr så är det lite många geografiska mil som skiljer oss åt.
Kram från Maggan1

Katarina sa...

Oj, hur blir det nu när Marcus ska vara med i Lets Dance.
Då blir han ju borta jättemycket !

Rigmor(mormor) sa...

KÄRA Jonna ! Eran son har ett STORT SUGBEHOV.Ge gröten på förmiddagen och en flaska riktig välling på kvällen.Den sover han bättre på.
Sen behöver han troligen napp när han skall sova, inte annars.
Hans tänder tar ingen skada,det gör det bara på barn som har nappen i jämt.
Lägg av direkt med amningen.Att amma i 9månader är toppen.Var stolt, nu räcker det.
ps. att han sover bättre hos mormor beror på Dig.Du slappnar av och det känner Milo. Hemma oroar du dig för natten.Tänk positivt
Kram till er alla tre.

Anonym sa...

När vårt barn var i Milos ålder, så hade vi samma trubbel med sömn..För oss funkade 5 minuters metoden. Jag håller med dig. Det skär i hjärtat när ens barn skriker. Men när vi efter en vecka med metoden, hade minskat insomningstiden från 1 timme till 5 minuter, gjorde jag och pappan "high five" och var överlyckliga. Har funkat bra med sömnen sen dess. Det kanske inte passar alla, men du kan ju läsa om metoden här om du vill

http://www.eckerberg.se/be/index.html

Gråa musen sa...

Ha det riktigt gott i Stockholm och Gävle. Tiotusen röda tänkta rosor skickar jag till vardagskämpen Jonna.

Anonym sa...

Ljuset i tunneln indeed. Vet du hur mycket tid Let's Dance tar?

Jag känner verkligen för dig och hoppas du får avlastning från någon som inte måste vara i TV hela tiden.

Anonym sa...

Jag vet att du tycker det har varit för mycket om Marcus, men jag måste skriva en sak. Jonna, det är ok att gnälla även om ni är överens om arbetsfördelningen. Marcus är säkert en underbar man och pappa, men det är inte det du behöver skriva av dig om. Det är jobbigt att vara ensam med ett litet barn när det är som det är med amningen. Sen spelar det igen roll om man bara är ensam den natten, det är jobbigt iaf. Sen, när Marcus är hemma och allt är toppen behöver du nog inte vårt stöd i bloggen utan du kanske vill ägna dig åt din fina familj. Då kan det bli lite skev bild i bloggen. Men det är ok. Bloggen är inte hela sanningen, bara en del av den. Men inte mindre viktig eller mindre sann för det.
Gnäll för hjärtats lust när det är jobbigt och njut när det är underbart!

Gabriella sa...

Jag läste den stora nyheten att Marcus skall vara med i Let's dance nästa säsong! Ytterligare ett mastodontprojekt långt bort från dig, Milo och ert gemensamma liv! Är du inte stolt??? Vad roligt för honom att få något nytt projekt att lägga all sin fokus på under många, många veckor framöver! Han är såå värd detta roliga och underbara äventyret efter allt jobb han haft den sista tiden! Du måste väl vara JÄTTEGLAD, Jonna!

Susseribloggeri sa...

Bra med mer mormor närvaro när det nu är dags för vällingövergång. Jag har inte det minsta vetenskapligt belägg för det, men mormor påminner nog lite om mamma i alla fall var det så för mina barn. De kände tryggheten, kanske något i blick,lukt jag vet inte vad...men plötsligt funkade det.Jag hoppas det blir så för er också!! KRAM

Anonym sa...

Barn är helt underbara och absolut en av de främsta anledningarna till livet självt och vi får bli trötta som föräldrar har jag äntligen fattat och börjat erkänna!

Min enorma tacksamhet över att ha friska barn har förut gjort att jag inte ens vågade sätta ord på både trötthet och viss leda stundtals men inser ju att kärleken inte förminskas för att man säger som det är för stunden!

Så vad härligt Jonna att du kan sätta ord när trötthet och frustration kommer. Då vågar snart fler lätta på alla hemliga förlåten. Härligt att ni ska iväg till huvudstaden:-) Något att se fram emot i höstmörkret!!!

Kram

/Maria

Sara sa...

Jag läste den stora nyheten att Marcus skall vara med i Let's dance nästa säsong! Ytterligare ett mastodontprojekt långt bort från dig, Milo och ert gemensamma liv! Är du inte stolt??? Vad roligt för honom att få något nytt projekt att lägga all sin fokus på under många, många veckor framöver! Han är såå värd detta roliga och underbara äventyret efter allt jobb han haft den sista tiden! Du måste väl vara JÄTTEGLAD, Jonna!

Håller sååå med om denna kommenatar..
När ska hans ego sluta behöva bekräftelse HELA tiden?? Räcker inte ER bekräftelse åt, och främst då Milos??

Hälsningar Sara i cyberspace

Mysan sa...

Lite tips från tre barnsmamma som hade diskbråck, en tvååring och bäbis samtidigt - utan hjälp av en man, eftersom han jobbade jämt. Verkligen jämt.

Bh+tröja+ täcke emellan dej och bäbis = ganska välfungerande vid avvänjning nattetid. Har provat på två VÄLDIGT tuttiga barn.

Ont i ryggen = sängen bästa platsen i världen. Där kan man leka och vara nära utan att behöva bära. Jag och två barn levde i sängen i sex månader eftersom ryggen inte orkade med. Vi hade det super trevligt!

PS vad glad att du slipper tvätta, städa och allt annat tråkigt. Vi andra är bara avundsjuka.

PS IGEN: Jag tror många önskar att deras partner var lika bra pappa som Marcus!
Styrka till dej. Det behöver alla vi tjejer!
Kram!