Åh fy fan. Tandläkare inom en alldeles för snar framtid. Borra. Hatar det. Vill inte. Rädd.
Jag skulle hellre ha ett livslångt köra-in-sprutor-i-magen framför mig än att behöva borra en endaste gång till. Låt detta vara sista nu. Jag måste lägga all min energi åt att inte gapa för stort. Det blir svårt för hela livet har man samlat guldstjärnor hos tanddoktorn genom att just gapa duktigt så naturligtvis fortsätter duktiga flickan gapa. Senast jag borrades hoppade hela käften ur och la sig på golvet, som det kändes. Inte så kul. Jag trodde jag dog då. Men det gjorde jag inte och nu är det dags igen. Fast jag hoppas käften sitter kvar där den ska. Pust.
Gårdagens tredje spruta togs med van hand. Nu är det bara tre kvar tills första kollen. Då får vi se om jag svarar på dosen som beräknat eller om den måste höjas. Riktigt spännande. Jag mår rätt bra. Lite ledsen emellanåt men jag döljer det väl. En bekant maj-ångest börjar leta sig upp i bröstet och ut genom porerna, den svider och sticks, härjar och har sig därinne. Låt det bli juni snart.
Nu ska jag borsta de vita små, duktig som jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar