Förra lördagen på tjejfesten satt vi och kollade på dansbandskampen eftersom en av tjejernas brorsa var med (i Titanix) och jag slog mig själv med häpnad då jag klargjorde reglerna för de andra med van hand.
Hade tydligen helt ovetandes sett de föregående programmen så pass noga att jag utan problem kunde följa med i regelsnåret och alltså leda resten rätt med.
Jag är en självutnämnd dansbandsguide.
Coolt.
Nåja.
Idag kollade jag hursom igen, av bara farten inbillade jag mig, men kom sen på att jag faktiskt väldigt medvetet efter att Milo somnat hade förflyttat mig till övervåningen och storbilden där, höjt volymen och sanslöst tillfredställt knaprade godis i takt med melodierna.
Vad är detta? hann jag tänka innan jag snabbt kollade vidare.
Jag som ju inte ens gillar dansband, har aldrig gjort, tycker det är segt med långa sångtävlingsvarianter (Idol inkluderat) och ändå sitter jag fastklistrad fast samtidigt ryckande och tittar på dansbandskamp.
Vad är detta? ...vill jag upprepa.
Men vad fasiken, det var trevligt och trevligt är trevligt och trevligt vill jag ha just nu!
Så det så.
Titanix gick förresten vidare till nästa vecka igen och då vet jag åtminstone en som kommer följa deras färd mot finalen. För klart det ska bli final för tjusiga Maria & co!
Heja!
Nu sova för finnen.
7 kommentarer:
Visst är det konstigt...man upptäcker hela tiden nya saker om sig själv så snart man blivit mamma....men det går över och man blir sitt gamla vanliga jag ungefär samtidigt som barnen flyttar hemifrån....bara att stå ut...:)
Känner alla någon i det där bandet, Titanix!? Jag har en kompis som är kusin med ett par där i. Sverige är litet.
Jaha, ja, så kan du då lägga ytterligare en merit till ditt CV; Dansbandsguide! Inte illa.
Jag har också sett Dansbandskampen några gånger. Titanix var en helt ny bekantskap, men inte desto mindre riktigt bra och snygga, både tjejen och killarna! Får hoppas dom får sin andra guldstjärna nästa lördag så det blir final för dom! Och det är faktiskt riktigt trevligt, lättsamt och framför allt mycket glädje i programmet!
Lyssnar just nu på radion (är nog radio-idiot), programmet heter P4 dans med Thomas Deutgen. Man har precis intervjuat Torgny Melin. Och jag måste säga, dom är inte dåliga heller! Strongt gjort av dom tycker jag. Turné hela veckan och sedan något dygn att repa in 2 nya låtar med egna arr som är tävlingsbidragen. Det är tufft, dom är ju inte 20 år precis!
Sen blev jag förbannad vid ett tillfälle på jury-Melissa med några uttalanden hon gjorde, det var definitivt inte schysst. Men nog om det här och nu.
Kram Maggan1
Dansbandskampen, stadskampen en ständig kamp för att inte kolla
Hej,
Vilken trevlig blogg du har. Läste om när du förlorade din Dante och hur det var förr när ett barn dog. Mamma förlorade en pojke i 6:e månaden. Pappa fick inte vara med inne och när mamma började gråta snäste barnmorskan åt henne: "äh, sluta gråta. Du är inte den första som är med om det här". Hon glömmer aldrig den kommentaren.
Själv var jag sängliggande i sju månader under min graviditet, kräktes konstant. Men det var så fantastiskt när hon väl kom ut, största lyckan.
som sagt, bra blogg.
/Lotta
http://mammaroll.blogspot.com
Hej Orkar inte med dessa eviga tävlingar riktigt,fjärrkontrollen går i hundra knop ,men i alla fall hörde jag Melins det var ok.Har noll koll egentligen på det programmet. Men Idol ses pga ursnygga A Carlsson i juryn . MUMS . Vilken som sjunger bäst vete katten . Finns väl ibland nån anledning att man ser ett program eller lyssnar Karlavaganen , Marcus t.ex.Andra duger ibland. Krama MILO lillego. Imorgon träning. Ha så trevligt så länge.
Ha ha!!!
Upplever precis detsamma som du. Gillar inte dansband säger jag alltid men så sitter jag där och tittar. Och gillar.
Ha det gott
Skicka en kommentar