onsdag 11 november 2009

jobb

Tuttfällan var bra uttryckt Frida! Varför inte göra ett program om det TV3?! He he.

Sen tycker jag det har blivit lite mycket Marcusbashing på sina håll i kommentarerna. Visst är han borta många nätter just nu när det är jobb på annan ort, vilket är tungt för mig (ja, skittungt rent ut sagt emellanåt -gnäll, gnäll) och väldigt jobbigt för honom. Tyngre och jobbigare än vi trodde innan. Men vi tog beslutet att han jobbar, någon måste det, medan jag är hemma och hans jobb är inte 9-5. På gott och på ont. Det goda är att det periodvis räcker med att skriva hemma en timme på förmiddagen och därmed ha gjort närmare en veckas jobb, så krönikerbiten i det hela är ju faktiskt kalas.
Efter årsskiftet är det hursom min tur att jobba utanför hemmet. Då ska jag tillbaka deltid till mitt andra slit. Eller slit förresten, inte direkt om man jämför, men det känns bra. Bara att få komma iväg och få lite annan stimulans (har lite väl mycket sus mellan öronen som det är nu), men också för att Marcus och Milo ska få hitta sina rutiner och vara tillsammans bara de två.
Samtidigt känns det riktigt apläskigt. En del av mig vill limma mig fast vid min son och aldrig släppa, men jag är mer än mamma och framförallt mer mamma om jag släpper lite och då också in pappa på ett tydligt och mer konkret sätt. Det kommer vi alla må bra av. I synnerhet Milo.
Nu ska jag äta en havrekaka.

14 kommentarer:

Katarina sa...

Hej!

jag tycker inte att det är för mkt gnäll på Marcus, tvärtom faktiskt. Läser du hans twitter? Där får vi iaf veta att han ska vara hemma efter jul och "gå runt och skrota". ja, och så ta hand om Milo oxå. Bra där. Du är stark Jonna, kämpa på!
Katarina

Anonym sa...

En havrekaka? Ät upp hela paketet :)

finnjonna sa...

katarina: Jo men jag tycker nog det. Just här menar jag.
Det är inte så roligt att ständigt höra hur dålig människor tycker min man är efter vad andra skrivit, eller han själv för den delen. Man gå och "gnälla" om det där.
På min blogg önskar jag gnället handlade om det jag skriver och kommentarer kring det, vilket det ju oftast också gör.
Så tänker jag.
Men tack för din åsikt.

Clementin sa...

Det är väl så att det som kan låta som bashing är ett slags samlad och levd kvinnoerfarenhet. Man är ensam om betydligt mindre än man tror, tror jag, och den samlade kvinnoerfarenheten i det här fallet säger väl att det är du som sitter med svartepetter, sort of. Sen kan man tro att man klarar massa traditionella konstellationer: För att man är stark(are än andra), för att man måste, eller för att man vill. Det ändrar inte erfarenhetens röst: Kvinnor har förlorat på upplägget, hittills.

Men det lustiga är ju att dylika kommentater - den kritiska blicken på mannen - brukar resultera i ökad lojalitetet från kvinna. Och man är ju faktiskt inte heller en stereotyp uatn en levande människa. Det är också viktigt att komma ihåg. Och att man till syvende og sidst väljer sitt eget liv.

Anonym sa...

Jag har en idé som kanske inte är bra eller så är den det!
Har förstått att ni inte har ett extra rum åt Milo. Om du gjorde så att när Marcus inte är hemma bor Milo själv i erat sovrum och du sover på soffan så kanske det blir lättare(du skrev att det gick bra hos dina föräldrar där Milo sovit i eget rum)för er båda att sova!
Vet inte kanske en dum idé men kanske värd att prova bara några dagar nu när du vill sluta amma.

Stora kramar Tess W

Maria Moberg sa...

Det blir väl lätt så i bloggvärlden när man skriver i nuet på gott och ont. Folk bildar sig en uppfattning genom det de läser och målar upp bilder för sitt inre som inte nödvändigtvis stämmer överens med verkligheten!

Marcus twitter berättar ju bara att han mer hängvivet ska vara hemma efter jul. "Att gå runt och skrota" är ett annat uttryck för att INTE jobba ihjäl sig:-)

Hur många fäder är hemma alls det första levnadsåret hos sina barn mer än på kvällar och i bästa fall på helgen? Nu är Marcus mer i ropet och har offentlighetens lampor på sig. Jag har väninnor med både ett och flera barn som är små och där maken reser mycket. Det är ju val familjen har gjort.

Tänk på alla fotbollsänkor, typ Victoria Beckham osv. Kanske medaljens baksida men också något man säkert som tjej kan acceptera om man vet att mannen man älskar gör så gott han kan!

Lycka till!

/Maria

Anonym sa...

hej Vad kul att du kommer ut och kan jobba efter nyår även om bara deltid. Du får en annan syn på livet. Och Marcus o ert förhållande. Marcus klarar säkert av Milo perfekt . Hans jobb är ju hans jobb som du skriver inte mycket att ändra på han sliter ju nu som sjutton och reser. Milo kommer att älska det också liksom du när rutinerna sitter. BRA släppa in pappa. Milo kommer att älska det o även Marcus. Han förlorar inga jobb på att vara lite ledig han är så välkänd nu. Ledig o ledig jag menar att ta hand om sitt barn.. deltid krama lillego

Anonym sa...

Det HAR faktiskt varit lite väl mycket påhopp på Marcus här på Jonnas blogg senaste tiden! Och några har varit riktigt ledsamma att läsa.
Jag förstår din reaktion Jonna! Fortfarande så är det här din blogg, Marcus har sin.
Hoppas du slipper otrevligt skit om Marcus här i fortsättningen.

Självklart ska båda föräldrarna hjälpas åt, men det måste vara utifrån vars och ens förutsättningar och vilket/vilka yrken man har. Ibland blir det snedfördelning, ibland inte.

Kul att du ska börja jobba deltid efter årsskiftet! Det är säkert som du själv säger bra för er alla tre! Du säger så klokt att om du jobbar deltid så känner du att du är mer än mamma, men också mer mammat! Plus att Marcus blir mer pappa. Bra uttryckt!
//Kram från Maggan1
PS Hur många havrekakor blev det?

Katarina sa...

Hej igen!
Clementin-kunde inte sagt det bättre själv, bra skrivet. Jonna- folk(läs:kvinnor) reagerar ju på det du skriver. och du skriver ju om ditt liv med Marcus. Även om du med ord aldrig egentligen skriver vad du VERKLIGEN tycker och tänker om honom så antar jag att vi är ganska många som läser mellan raderna, som en kvinna till en annan, och reagerar utifrån detta.

Jag tänker oxå att det liv som du lever just nu inte verkar få dig att må något vidare och så antar jag att Marcus skulle kunna hjälpa dig med detta. Och utifrån dessa utgångsåunkter reagerar jag. Men jag kan ju förstås ha helt fel.

Katarina

Katarina sa...

Hej igen!
Maria Moberg- jag hade som KRAV när vi bestämde oss för att försöka skaffa familj, att min man skulle vara hemma minst 4 veckor efter förlossningen. INGEN är oersättlig på jobbet, inte någon. t.om Barck Obama var pappaledig. Det är vi kvinnor som tillåter männen att ta sig dessa friheter. Väljer man att som ensam kvinna rådda alltihop så får man ju oxå ta konsekvenserna.


Katarina

Anonym sa...

Påhopp på just Marcus vet jag inte om det är. Ca 20% av föräldraledigheten tas ut av männen så han är i gott (?) sällskap..., men det är ju en otroligt intressant och relevant fråga det här med jämställdhet, föräldraskap osv. Jag kan tycka att den utjatade Anna Ankan faktiskt är en förebild på ett sätt, dvs att hon har valt att satsa tiden på sin familj vilket många svenska kvinnor gör, med den stora skillnaden att hon får sjysst betalt! Det är så ledsamt att se hur kvinnor är föräldralediga, arbetar deltid mm och mannen pensionssparar. Åt sig själv. Vad fan handlar det om? Nä, var gärna hemma om ni känner för det, men se till att få bra betalt för det!

Anonym sa...

Hallå där!
Var det inte Marcus specifikt som fått oförtjänt mycket skit här på Jonnas blogg som var det aktuella?
Det var väl inte jämställdhet i stort det handlade om.

Som jag skrev tidigare är det bra om båda föräldrarna kan hjälpas åt, men utifrån vars och ens förutsättningar.

Här finns ett helt anonymt inlägg om att se till att få bra betalt för "det". Vad då "det"? Bra betalt för att ta hand om sitt eget barn, eller? Ja, jag bara undrar. Man kan aldrig få nog bra betalt för att ta hand om sina egna barn än att just ta hand om dom! Det betalar sig i längden, även om det inte är i kronor och ören! Allt mäts inte i kronor och ören, det finns fler värden i livet än det! Men man måste nog skaffa sig den erfarenheten först innan man uttalar sig.
//Maggan1

Annika M sa...

Jag känner det inte som påhopp på Marcus. Jag känner det som medkänsla med DIG.

För det är för j-a jobbigt att vara hemma ensam med litet barn som inte vill sova, och när man själv inte mår bra. Det ÄR det. Något annat kan ingen säga. Du har fått ta en så stor del av allt att det inte är konstigt att du är trött, slut, ledsen, tjatig och tjafsig. När man är mitt inne i det förstår man nästan inte hur mycket sömnlösa nätter påverkar. Du har ju på nio månader inte sovit utan liten EN ENDA GÅNG. Du har inte sovit en hel natt på NIO MÅNADER. Det har Marcus.

Jag skriver så för att jag VET hur det är att inte få sova. Hur det är att inte ha fått den där lilla bebisen som enbart ligger tyst och nöjd i sin vagn. Jag VET.

Det handlar inte om Marcus. Det handlar om DIG. Var rädd om dig Jonna. Du vackra, smarta, kloka, underbara kvinna och mamma. Våga ställa krav och ta plats.

Anonym sa...

hurra Annika M!! Mkt bra skrivet! Vad gäller inlägget om Anna Anka kan jag bara hålla med,hon får iaf nåt för sitt slit. Kram Jonna,du kämpar väl,men ta hand om dig oxå så att du inte glömmer bort dig själv helt. Kram!