Jag tjatar tydligen hela tiden.
Eller nej, ibland tjafsar jag också.
Och jo just det, sur är jag med däremellan.
Bra, då vet jag liksom.
Imorgon är det dags för terapi igen efter en tids paus. Inte en dag för tidigt som det känns nu.
Lycka till! -vill jag säga till henne.
16 kommentarer:
Verkar som ni haft det riktigt bra ett tag. Men när det blir mycket jobb, mycket nattvak i ensamhet kan det mycket lätt bli en massa slitningar. Tjat, tjafs, surhet - det ena kan ibland ge det andra. Tänk efter före var det en klok person som sa. Alltså tänk efter innan man öppnar mathålet, det är en klok regel.
Jag tror mig veta att ni fixar till allt, men ni är inne i en mycket intensiv period just nu, och det gäller att hålla allt på en balanserad nivå. Du har ditt med nattvak, trasiga tuttar, dåligt med sömn och Marcus med alla uppträdanden, föreläsningar och programledarroller. Men tänk nu tillbaka öå Fars-dags-grejen --- hur fint tänkt av dej och hur uppskattat av Marcus!
Lycka till vill jag också säga till i morgon, men inte till terapeuten utan till dej och Marcus!
Och gör verklighet av att minska lite på alla Marcus åtaganden framöver, er egen välfärd betyder så oerhört mycket. Allt är guld som glimmar (jag menar pengar som klingar)!
Kramar
"Jag tjatar tydligen hela tiden.
Eller nej, ibland tjafsar jag också.
Och jo just det, sur är jag med däremellan."
Vem är inte sån i detta usla novembermörker?
Hoppas det gick bra för er hos terapeuten!
Här är en till med samma diagnos, ställd av min respektive! Brukar också kallas för "bitch" när det hettar till. Haha...ja, man måste väl skratta. Hoppas ni får en bra terapisession.
Följer förövrigt din blogg sedan länge, är finne, har en dotter som är bara några dagar äldre än Milo. Känner igen mycket. Tycker du rockar tjejen!!! Kram
Jag tycker att du ska lämna Markus och Milo ensamma med varandra några dagar och nätter. Då hinner du vila upp dig och få lite sömn och Markus kan eventuellt få lite större förståelse för hur det är att vara ENSAM med ett litet barn som inte vill sova. Milo har två föräldrar inte en och BÅDA måste prioritera sitt föräldraskap om det ska funka, annars blir relationen lidande. Alltså mindre jobb för Markus!
Innan du åker se till att tugga lite på hans bröstvårtor så dom börjar blöda, framkalla underlivsblödningar och ryggvärk :-) Sånt kan faktiskt göra vem som helst sur och tjatig. Stå på dig Jonna och lycka till hos terapeuten.
Känns igen....mkt väl. Tyvärr. Jag tjatar och är alltid sur och tjafsar. Och jag VILL tydligen bråka och leter saker att bråka om. Men sambon har ingen som helst del i det hela utan är MR Perfekt.....NOT!
Många säger att kan man bara härda ut det första året så blir det bättre. Hoppas de har rätt.
Men tänker man efter är det ju inte konstigt att det blir bråk och trött-tjafs när sömnen är en bristvara, ell press och oro som varit innan man väl fick barn och allt annat runtomkring. Är ju en omställning som heter duga. Själv känner jag även att bara för att vi hade svårt att få barn först så ska allt bara vara jätterosa och glittrande och bubbligt nu, skäms nästan att säga att man är trött och att det visst är jobbigt ibland.
Knepigt livet....
Lycka till idag i alla fall till er alla, jag tror ni kommer fixa det. Viljan att göra det finns ju och det är en bra bit på vägen tror jag. / Kram Mariette
Båda måste verkligen vilja hålla ihop förhållandet, och ha ett eget litet liv vid sidan om det är elementärt. Inte enbart vänta på den "andre" skall komma hem göra det eller det detta gäller båda.
Att ha en egen hobby kan alla skaffa sig även om man är småbarnsförälder du har ju kompisar som kan passa Milo . Vara lite mer oberoende trots att du är mammaledig tror det skulle glädja Marcus också. Även han blir stressad av alla krav.Sluta amma och ge dig ut på det du vill göra. Hade en tjatig mamma som hade tråkigt eller var martyr, och det blev bättre när hon skaffade sig egna intressen innan så stängde vi öronen och gick ut. Hon blev så trevlig sen toppenmamma. Barnvakter är guld värda
Oj, vad jag känner igen mig! Går också på familjerådgivning, fast i vårt fall handlar det om att ha en bra relation som föräldrar efter vår separation. Önskar er massor med lycka och att allt blir bra. Tack för din fina blogg.
jag vet hur det är.. jag är visst likadan..
Har jag fått höra.. och visst men tjatar inte om det behövs.. vem vill tjata för tjatandes skull??
lycka till /Anna-karin A
Att tjejer tjatar, tjafsar och är sura, är verkligen standard för killar att tycka. Och det är inte ovanligt heller att man måste säga saker till en kille 10 gånger, utan att ens få en gnutta bekräftelse på att han ens har fattat eller hört. Ha Ha ..det är verkligen inte något roligt. Och trött blir man verkligen tillslut.
Och så skrev då Maggan ett inlägg utan att vilja underteckna. Troligen pågrundav kommentaren i tidigare inlägg.
jag håller med anonym, Marcus måste oxå lägga tid på Milo och deras relation! det är ju viktigare än att vara krönikör i div tidningar. eller? lämna dom två en weekend och stick iväg och skäm bort dig själv!
Hej Jonna. Är det viktigaste just nu för Marcus att få MASSA VIND I SEGLEN på sitt Marcus Birro AB? Ekonomisk trygghet är ju så klart guld värt. Tycker du detsamma? Att det är det viktigaste just nu? Isåfall måste du nog stå ut. Jag menar - man kan inte båda äta kakan och ha den kvar.Tror jag.
Lyd rådet och ge dig iväg hemifrån någon/några dagar. Så sambon får ta allt ansvar - och du får SOVA. Du har haft superjobbiga nätter när han varit iväg. Hur kan du vara annat än sur och tjatig och tjafsig? Det går ju bara inte. Sambon har varit iväg och sovit gott på nätterna och ägnat sig åt jobb och träffat folk på dagarna. Han har inte vaknat i tid och otid, försökt trösta, inte fått sova, sluppit blöjbyten, matningar och så vidare. Sluppit ansvar. Och det var ju inte första gången. Du har så mycket lagrat också.
Du är STARK Jonna, som orkar vara ensam så mycket med bebis. När du själv inte heller mår bra. Jag orkade inte - trots att min make aldrig var bortrest. När jag fick mitt andra barn var varje onsdag en mardröm - då spelade han innebandy och kom hem sent och jag skulle natta två små som inte ville sova. Till slut kraschade jag.
Det är INTE själviskt att ta en natt eller två på annat håll. Det är att bry sig om sig själv. Så att man orkar vara en bra mamma. Milo behöver inte bli ammad. Marcus kan klara det här själv. När min förstfödde var sju månader började jag jobba heltid. Min make klarade det super. Nätterna hjälptes vi åt med, maken var föräldraledig tio månader.
Kanske dags att du ställer lite krav också. Du har rätt att få ta plats. Du har också rätt till ett liv utanför hemmets fyra väggar. Det är sååå svårt när en i förhållandet inte har ett "vanligt" jobb. Men det GÅR att fixa. Känns som om det andra ingenting är värt om det där hemma inte funkar. Så känner i alla fall jag.
Jag känner också igen en trött, ledsen, stundtals helt slut, mamma som älskar sitt barn över allt på jorden.
Haha! Här är en till tjaaatmoster, men det roliga är att när han som klagar väl är hemma då är det ombytta roller, då går jag & surar för att han tjatar & tjatar & tjatar! Tänk att småbarn är så underbara men kan förändra sina föräldrar såååå man får verkligen se varandras dåliga sidor, inte konstigt att skillsmässokvoten ibland oss är så hög, men vi håller kvar vid varann ändå, hoppas, vill och tror att snart snart slutar tjatet, vi får bättre sömn, mer ork & mindre kaos, en tid då inte minsta skitiga strumpa slängd på sovrumsgolvet kan utgöra ett mordvapen, en tid då toarullen inte byts utan att muttra om "slöa jävlar" en tid då diskbänken automatiskt är skinande blank, kvällstekoppen flyttat sig själv till diskbänken, en tid då det knullas som kaniner istället för att skylla på tre timmars sömn & "det är en dag imorgon oxå..."...
Till Anna! Har för en stund sedan återvänt till min dator, som jag av akuta personliga skäl tvingats vara skild från ett drygt dygn. Vill tacka dej för din info att jag skrivit ett inlägg här, utan att vilja underteckna, "troligen på grund av kommentar i tidigare inlägg".
Jag står alltid för inlägg/kommentarer som jag skriver med min signatur, dvs motsvarande din signatur "Anna sa...". Och det gör jag inte för Jonnas läsare, utan för att Jonna ska veta "vem" som skrivit. Har glömt min signatur en gång, men korrigerade detta i senare kommentar till samma inlägg.
Men som sagt, jag får tacka för att din upplysning om vad jag gjort medan jag inte haft tillgång till min dator!
Till Jonna! Du har fått så många råd till detta inlägg, så jag avstår från att ge dej fler. Håller med en del av dom som skrivit, men långt ifrån alla! Jag har vid tidigare tillfällen skrivit att det kan inte vara lätt för dej ibland att sortera ut vilka råd som är vettiga och vilka som inte är det. Samma gäller bland dessa kommentarer till ditt inlägg om ”krishantering”. Hoppas bara allt löser sig till det bästa. Jag har skrivit om just det här vid tidigare tillfälle, och står fast vid det.
Kram till dej Jonna och också till Milo och Marcus!
//Maggan1
Vad är det nu för påhopp på Maggan? Är det fel att vilja kommentera? Ni som stör er - Skärpning! Jag personligen tycker Maggans kommentarer är trevlig läsning :)
Skicka en kommentar