Jag som nästan lyckades med konststycket att sluta amma, eller i alla fall minska detsamma, måste nu med jämna mellanrum åter ta fram tuttarna och mata den lille store.
Vi var till läkaren i fredags eftersom Milo har haft en envis hosta ett par veckor och eftersom det inte var nåt större fel på honom eller någon infektion var det bara att gå hem och amma. Tydligen det bästa för små med hostvirus och hur skulle jag kunna inte göra det som enligt doktorn är det bästa för min älskling?
Tack för den.
Så nu sitter jag igen med plutt fastklistrad varannan timme natten igenom. På dagarna försöker jag låta bli. Fast han den lille igeln vet vid det här laget uppenbarligen var det gotta finns och kommer klättrande upp, drar leende och högljutt smaskande i tröjan i hopp om att få tag i godiset. Han är så osannolikt söt på sin mission att det är svårt att säga nej, men jag är hård -ingen slentriantutte på dan. Då hittar han något annat sulta på, min arm, tröjan, eller något annat. Allt annat än napp i princip.
Snart kommer Marcus.
Skönt.
2 kommentarer:
Skönt att det inte var något större fel på Milo! Och vad gör man då, jo man tar till lite amning igen. Men det märks på din beskrivning att han själv letar reda på morsans tuttar när han blir sugen. Har själv haft 2 kompisar vars barn fick amma till dom var 1½ resp drygt 2 år och dom visste ju också var dom skulle hitta det gottaste! Och det var ju ibland inte alltid i dom mest bekväma situationer för mammorna som "suget" kom för dom små liven.
;-))
Men nu är ju lilleman lite infekterad och och då är nog morsans tutt-innehåll det allra bästa tills infektionen är över!
Hoppas hostan är bättre nu och så kommer ju Marcus hem nu och ni kan hjälpas åt.
Kram till Er! //Maggan1
Tycker ni liknar ett tjusigt presidentpar i USA.
Kram
Skicka en kommentar