söndag 15 november 2009

skrik

Vi tog en promenad jag och Milo i eftermiddag när mamma och pappa min hade åkt. Det gick bra till en början och så började det gå sämre.
Milo började sitt hysteriska jag-trött-vill-tutte skrik (känner igen den numera) och inget annat hjälpte. Eller jo det hjälpte lite när jag plockade upp honom och vaggade sida till sida tills ryggen höll på att hälsa hem och när jag då lade ner honom började skriket igen.
Jag gick och gick och tänkte att snart slutar han väl.
Böjde mig ner och klappade och klappade och tänkte att snart slutar han väl.
Sjöng och sjöng och tänkte... ja ni fattar. Men det gjorde han inte. Han slutade inte att skrika.
Ett dygn utan amning och jag tänkte -ska minsann inte ge vika. Inte med bröstvårtor som blödde ikapp i pumpen i morse.
Så jag gick och gick och tänkte vidare att snart så.
Men nej.
Halv tre klarade jag inte mer, tog upp envis liten genomsvettig älskling och ammade. Då tystnade han. Somnade och sov en sväng.
Nu sitter jag här och blöder igen. Milo skriker.
Ammade -han somnade och vaknade igen.
Inget hjälper.
Går in och klappar. Sitter ner bredvid och vyssjar. Tar upp och sjunger -men nej, inget hjälper.
Stålsätter mig och tänker att han dör inte.
Men jag tror fan jag gör det snart.

12 kommentarer:

Ultra Marin sa...

Nu tar du hem karln från Big Project Marcus Birro AB ("När pengarna tickar in checkar kärleken ut" beskrev han er sits i sin Expressen-krönika) och sätter ner lilla foten. Ska du stryka med på kuppen du? Vinner din Största Kärlek Milo något på ert bergochdalbane-förhållande? Tycker synd om dig Jonna. Ni är ju särbos! Och ja, Milo läser man ju tydligt i dina inlägg att han är din Största Kärlek. Marcus verkar redan ha accepterat ( läs Expressenkrönikan) att Pengarna ofrånkomligen är hans stora kärlek. Ordna upp allt medan du kan, flytta till Gävle. Håller två tummar för dig. Be Marcus förklara sig.

Anonym sa...

ååååå vad jag känner i en mig !!
Det gör ju så ont!
Men du har inget val du måste stålsätta dig , jag har vart precis där, men nu så är det "pilla tutte " som gäller Alex fyllde tre nu och varje gång han är lite lessen , ska sova eller bara mysa så är det det som gäller , men det ser nog lite kul ut ( med en liten arm som åker ner i tröjan ) och ibland så ska han luktas ""som han säger . så det här med att gilla tutte det kommer hänga med lääänge.
Kram Jess och min lilla Tutt Lasse ,som hans dagmamma kallar han !!!

Birgitta sa...

Din Lilleman vet vad han vill, och han får det! Det vet han också!
Håll ut, vet jag. Han dör inte.

Anonym sa...

Lämna honom till Mormor o Morfar i fyra-fem dar - ta lite välförtjänt egentid. Sen är han avvand o du har hämtat tillräckligt med energi för att tutt-neka när ni ses igen. Kram

Mullis ska bli smalis sa...

Lider med dig Jonna. Det är inte lätt. & det där bandet mellan mor & barn och det skärande skriket som får hjärtat att blöda & hjärnan att skrika "vafan håller jag på med" speciellt när du inte får en sekunds avslappning under tiden, utan hela tiden har det fulla ansvaret + att sömnen inte är vad den ska vara, då blir man EXTRA svag för att ge efter. Om inte Marcus kan vara hemma under denna period (jag har själv en man som arbetar mkt & har haft allt ansvar under långa perioder), har du ingen annan du kan be om hjälp för att komma igenom de värsta dagarna? En vän, din mamma, din svärmor? Någon annan utan mor-barn-skrik bandet som kan ge flaskan & vanka av & an? Slippa vara själv bland skrik och gråt & blödande tuttar. Åk upp till Gävle ett par dagar kanske?
Önskar & hoppas så att Milo fattar hur god och mättande vällingen är för er bådas skull!
KRAAAM

Ditte sa...

Har du en bra BVC-sköterska att tala med? "Min" ssk drog slutsatsen att bröstmjölken inte längre räckte. Ett tufft beslut och inte lätt att få min son (han är vuxen nu) att acceptera flaskan men det gick.
Kanske går det lättare om Marcus eller morföräldrarna tar över? En tjej jag känner fick sova borta ett par-tre nätter medan hennes man tog hand om och flaskmatade dottern, sedan var det klart (dottern är tre år nu).
Lycka till!

Anonym sa...

Hej Jonna Du kan inte hålla på så här . Går det inte med vanlig napp det har ju varenda barn man ser ute.
Sen håller du ut. Till ultra-marin vilket fult påhopp på Marcus det fulaste jag läst hittils. Man måste nämligen ha pengar för att leva i Sverige! Att han nu tjänar mycket pengar tål visst inte du, han skriver också att han skall dra ner på sina åtaganden. Han har det jobb han har. Skall han byta sluta skriva börja städa vad? Du vill inte Jonna Milo o Marcus väl. Punkt .Du vill splittra familjen genom att skriva att Jonna skall flytta till Gävle. Det finns kompetent personal inom BVc i Norrköping också det gäller att göra som de säger. Både Jonna och Marcus älskar MILO ,. Kriser har många familjer genomgått och klarat ut o tack gode Gud att de inte haft dig som rådgivare .Elak är du U-Marin . (säkert Fi) Marcus älskar sin lilla familj o jobbar för dem alla tre.
Jonna varken du eller Milo dör ta genast kontakt med BVC eller och köp nappar. Krama Lillego. Och en kram till både dig o Marcus.

Anonym sa...

FÖRST! Trodde Jonna gjort klart för alla och envar att skäll och skit som rör Marcus hör inte hemma på Jonnas blogg. Jonna beskrev också deras deal ang uppdelning av arbetsinsatser på ett hedervärdigt sätt för några dagar sedan. Marcus har egen blogg, skriv och skäll på honom där! T ex på krönikan om pengarna som tickar in etc.

Hoppas Milogull har somnat nu och du får vila dina stackars tuttar!
Jag känner också igen det här med ”pilla-tutte”-fenomenet och ”lukta-tutte”, dom vet vad dom vill! Det märks också att Milo vet skillnaden mellan mormor/pappa och mamma, vem det är som har vad och när det är idé att ”skrika sig till” det man vill. Men det gäller att i steg 1 förvissa sig om att det inte är något ”kroppsligt fel” på Milo, i steg 2 bestämma sig för att ”det hjälper inte den här gången hur mycket du än skriker”. Det är tufft, det är svettigt, det är mycket gråt från både barn och föräldrar, MEN det ger lön för mödan i längden.
Tyvärr håller jag inte med den som skriver att du ska lämna Milo till dina föräldrar några dagar och att han sen är avvand. Det är nog så, att bara han sen får se dig igen så tänker han ”DÄR är tutten” och så är det färdigt igen! Men det som stämmer av det som skrevs är att du åtminstone fått välförtjänt egentid. Egentiden får du ändå bara Milo får klart för sig att ”tutten” har fått pension, nu är det vällingflaskan som gäller.
Vårt yngsta barnbarn tog efter många sorger och bedrövelser flaskan, men tillsammans med en liten ”mjukis-trasa” som var både mjuk och lite blank som han kunde ligga och pilla på istället för bröstet. Så fort han började gruffa för att det var flaska och inte tutte, så la dom ”mjukis-trasan” i hans hand och lärde hans små fingrar att pilla på den istället. Kan vara en idé kanske?
Hoppas, hoppas fortfarande Milo sover nu!
Kramar till dej från Maggan1

Christina sa...

Hej där....egntligen är detta inte ett råd...inte heller bra antar jag.....men det funkade för mina 4 ungar....de ville inte heller sluta med tutten.....de gillade inte vällingen....fick rådet av en barnmorska faktiskt....en sked messmör skakas ut i vällingen....smakar sött vilket gillades av barnen....plus att de inte blev hårda i magen. Jag inser det provocerande i att förespråka söt smak för bebisar, men ibland har nöden ingen lag....nu är de gamla och alla har mycket fina tänder....trots deras mammas nödlösningar....:)

Josefine www.Prinsessansdagbok.com sa...

Jag får ont i magen för jag vet hur tufft det känns då man hör gråten. Snart så förstår han grejen men det är TUFFT att köra själv då man är den med tuttarna... Man känner ju också att det känns fel eftersom det var just mjölk man gav dem i början för att de måste få. Men nu klarar de sig ju på ett helt annat vis, bara 9 mnd senare. Det går ju för SNABBT! STOR PEPPANDE KRAM till dig Jonna du är en FAB MAMA!

Katarina sa...

håller helt med Ultra Marin. gör något åt er situation innan du tappar förståndet Jonna. Som det är nu VÄLJER du att leva i detta och då får du oxå stå ut med det, du köper läget, du vet hur det är. orkar du Jonna? är det värt det? ge dig själv EGEN TID nu, innan det är för sent!!! Marcus verkar vara en fullblodsegoist och du tillåter honom att vara det, som så många andra kvinnor i din situation. du har gått rakt i kvinnofällan.

det gör ont i mig att läsa detta inlägg du skrivit, men det är bara DU som kan ändra situationen och se till att DU får det bättre. du är världens bästa mamma till din Milo men för att orka fortsätta att vara det måste du ta hand om Jonna AB oxå, inte bara Marcus Birro AB.

javisst, han måste jobba, men hur mycket????

Katarina

Hav&Bad sa...

Vill först säga att jag hyser största beundran för den här familjen.
Det berör ens hjärta djupt när man läser, och hör intervjuer på tv, om vad de kämpat för att få familj och vilken sorg det har inneburit.

Två människor (nu tre) som ska ha ALL kredit i världen och kärlek, och absolut inget annat.

Ni är fantastiska, tro inget annat....