söndag 6 september 2009

fint minne

Har nässpray och sprutor i kylen än, efter IVF behandlingen våren 2008. Vet inte varför de är kvar. Kan bara inte förmå mig att kasta.
Jag minns den tiden som igår.
Klockan ringde 0700, 1500, 2300 och puff puff i vardera näsborre.
Två veckor senare; Nedreglerad och klar, jippi.
Sen puff och spruta in hormon i magen. Heja.
Och så ovälkommen överstimulering med alla om och men och dagliga turer till LIU, för att till sist äntligen med extra mycket lugnande och morfin få 30 äggblåsor tömda ur vilka ett helt gäng guldägg hittades.
Pust.
Där slutade mitt jobb. Eller del ett iaf.
Två dagar senare var den där magiska återföringens dag då Mini flyttade in. Och stannade.

Nässprayen och sprutorna gav mig Milo, så hur kan jag kasta?
Måste ju en dag.
Men inte denna.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vissa saker har man svårt att skiljas ifrån. Speciellt sånt som gett ett sånt fint resultat som Milo!
Vilken fin beskrivning du ger oss!

När jag då tänker tillbaka, utifrån både dina och Marcus berättelser om "vägen till Milo", så är det ju en oerhörd resa Ni gjort tillsammans. En resa bestående av kärlek, längtan, oro, nervositet, ängslan, sängliggande, spänning, hopp, glädje, lycka över Milos födelse. Sen ny oro, ängslan, kolik, vaknätter för matning etc.
Låt du bli att kasta nässprayen och sprutorna idag, dom är ju faktiskt ett fint minne och var er verklighet då. Men det bästa av allt är ju att det är ett minne och att resultet har blivit en så fantastisk liten söt och fin Milo! Och han är en del i er nya verklighet nu som föräldrar!
Tänker på Dej och Er och som du skrev tidigare, det gäller att inte tappa greppet om rodret!
Jättevarma kramar till er!//Maggan1

Anonym sa...

Vet du, det finns extra tjocka ramar där man kan rama in saker, inte bara kort. Om du skaffar en sån kan du ju rama in sakerna(sprutan utan nål då förslagsvis) och kanske annat som har med tillblivelsen att göra!

Vet du att det är få förunnat att få se sitt barn så tidigt som du fick?
Jag fick vänta till ca vecka 18 tror jag!
Så det finns fördelar med allt, fast jag inser att nackdelarna verkligen överväger här!
Hur går det med värken i kroppen, har träningen hjälpt?

Milo är en verklig godbit av bilderna att döma!

Stora kramar Tess W

Malin sa...

Hej Jonna! Första gången jag skriver till dig, har tänkt skriva till dig..men det har inte blivit av (fy mig!). Har iaf följt din blogg sedan jag läste om er i gravidtidningen.
Tråkigt att läsa att du inte mår bra och att du är ledsen..men tur du har din lilla Milo som lyser upp tillvaron! Han är underbart söt! :) Och så stor redan, tycker inte det var längesen han föddes.
Hoppas iaf att allt blir bra igen för er...har inga bra råd att ge då livet är lite upp å ner här hos oss med. Vi har var sitt barn i 7års åldern och väntar nu vårat första gemensamma barn vilken dag som helst. Massa kramar Malin

Gråa musen sa...

En uppiggare som jag tror du gillar.
200 g frysta bär av favvosort.
3 dl naturell yougurt
Socker så mycket man vågar o vill.
Mixa allt o toppa med riven choklad. Sätt i ett sugrör och sked och bara njut

Anonym sa...

Gråa musen! Låter verkligen som en uppiggare! Jag tar mig friheten att testa detta i morgon. Eller vad säger Du Jonna, visst låter det smaskens! //Maggan1

Johanna sa...

Jag slängde faktiskt mina gamla piller och vaggisar igår! Tyckte det var dags nu när magen blivit stor som en badboll, men de har överlevt ett antal kylrensningar redan. Fast pennan till sprutorna sparar jag, om vi skulle våga oss på ett syskonförsök nån gång i framtiden =)