Söndagkvällarna framöver kommer räddas av TV. Helt fullt av en massa bra program att sitta så bänkad man kan framför. Härligt nu när dansen tisdagar och onsdagar gick i graven och lämnade ett enormt tomrum i tv-titteriet.
Just nu äter jag kakor, dricker mjölk och ser brittiska, som det verkar väldigt spännande, Överlevarna. Det handlar om ett gäng just sådana när 90 % av jordens befolkning dött av en influensapandemi. Spännande som sagt och otäckt.
Känns bra att se på lite annat elände och påminnas om att vi kanske inte är så illa däran ändå. Visst bråkar vi, kör tysta leken och tjafsar men vi lever i alla fall inte med en pande... eller vänta.
Det gör vi ju.
He he.
11 kommentarer:
Just det du hehe ! Spännande,jodå,men jag undrar vad TV4 vill egentligen ? Skapa total masshysteri ute i stugorna ? Lät gott med mjölk ock kakor,tar nog och snabbtinar lite sockerkaka nu. Sov gott ! K1
Kakor och mjölk, inte dumt. Jag dricker nyponsoppa med grädde och biskvier! Inte heller helt fel.
Kan nog vara bra att se annat elände än sitt egna, det är bra att få annat perspektiv på livet och tillvaron. Sen tror jag inte alls att ni 2 har en egen pandemi, men det ni just nu upplever har upplevts av många andra genom tiderna. Jag tror det är bra att ni bråkar lite, att ni sätter ord på det ni känner och tycker, tysta leken och att fysiskt undvika varandra tror jag inte är bra. Försök att somna bredvid varandra, att vända er mot varandra och inte från. Idag är idag, i morgon vet vi inget om. Det vi inte gör idag kanske inte kan göras i morgon, det är något som jag brukar tänka när jag är skitsur på min gubbe. Om jag inte säger god natt och ger en kram och/eller en smekning (minst) på kinden, så kanske jag inte får möjlighet att göra det i morgon!
En telefonör som ringde till Karlavagnen för några dagar sedan sa så här: Man ska leva NU. Inte igår, inte i morgon. Vad som var igår var igår. Om det blir nåt i morgon vet vi inget om. Därför ska vi bry oss om oss själva och vår omgivning NU, sen=i morgon kanske vi inte kan göra det vi gärna hade velat göra eller säga!
Ha det gott, sov gott! Kramar till er från mej! //Maggan1
STOR KRAM till dig och jag hoppas innerligt det ordnar sig till det bästa för er båda! Vet hur jobbigt det kan vara ibland. Vet hur livet totalt förändras när en liten parvel kommit till världen, hur allt omkullkastas, hur inget blir som det var. Och den långa resa ni gjort innan har säkert varit påfrestande för er båda. Sömnbristen ska man inte tala om... Den ställer till med MYCKET!
Själv har jag inte varit en allt för trevlig människa alla gånger mot min man. Känns som om jag inte orkat med HANS krav också på mig när jag haft en bebis krav på mig att alltid finnas där, ge närhet, mat och trygghet.
Men vi har pratat. Pratat och pratat och pratat. Kanske inte förstått varandra alla gånger, men ändå inte tigit om det som är, om hur vi känner. Vårt liv med bebis (och senare en till) blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Jag har inte räckt till. För mina barn, jo. Men inte för min man och inte för mig själv. Sakta håller jag på och försöker bygga upp mig själv och det vi hade tillsammans igen. Nu när barnen blivit aningen större. Inte lätt, men det måste gå. Innerst inne älskar vi varandra.
Prata, gråt, var tysta - TILLSAMMANS. Bär inte på för mycket ensamma.... då blir det så mycket som kommer ut på en gång när ventilen öppnas.
Så sorgligt det är när man inte är vänner.
Försök att svälja stolthet och öppna upp. Försök med metoden att säga: När du gör/säger si eller så känner jag detta.
Eller: - Menar du såhär???
Låt det inte bli pajkastning. Gör inte det för det kommer alltid att upprepa sig. Antar att det handlar om vem som gör det eller det hemma. Det brukar handla om detta när två är väldigt trötta och en arbetar och en är hemma. Ta tag i er kärlek så att det inte blir rynkor i hjärtat.
OK du säger det är inte jag som började. Möjligt för det vet inte jag så klart. Men börja ialla fall för Milo märker av stämningen mellan er. HAN ska inte lida. Ni är vuxna.
Försök. Livet är alldeles för kort för att inte vara vänner.
Lycka till
Kramar
Lena
Tysta leken är rolig ett tag men jag kan den inte för jag glömmer så snabbt vad jag var arg för, för det mesta.Får väl skriva upp på en lapp. Sen finns det saker jag aldrig glömmer, utan bara accepterar , det var då det. Inte någon ängel glöm det! Godis , glassoman som jag är, men efter träning så blir jag godissugen , blodsockret , inte katten hjälper banan, så äter godis o glass. Tänker inte ha dåligt samvete alls, huvudsaken kommer
i träning . Hostar nu. Orkade inte med Tv igår Agenda om influ , får man flu så får man. Krama Lillego Milo nu till träningen , lite motvilligt. Friskis har ju Dans Jonna.Hej så länge .
Hej cyberkompis!
Blev lite stolt över att du vågar erkänna att det inte är superbra mellan er. Om det är någon tröst så brukar det bli bättre efter ett år.(hiskligt lång tid kan det kännas som) Mitt tips är att ta första steget själv. Antagligen känner han sej lika liten som du. Det finns ett talesätt, är mamma lycklig är hela familjen lycklig. Så ta små steg för att förgylla hans vardag så kommer han så småning om förgylla din. Men ta inte för stora steg så att du blir alldeles för ledsen när han ibörjan kanske stöter bort dej. Det är härligt att bli förälder men förhållandet tar stryk. Vänta inte för länge. En komplimang, favorit maten, ett par nya kalsonger, en promenad kan vara en bra början. Byt inte rum. Och tänk på att det är svårt att vara elak när man rör vid varandra. Att sitta i knät hos sin partner och vara elak är svårt. Taskigheter kommer när man släpper varandra och står brevid. Fortsätt våga vara så ärlig i bloggen, det är uppfriskande!
Tänker på dig Jonna och hoppas på att allt löser sig för dig.
kram
No'omi
Hej
Hittade till din blogg när jag gogglade efter Dantes bolibompa-namnsdag. VI skickade in ett brev till dem och plötsligt en morgon, lyckades vårt brev komma med. Att vi dessutom tittade den morgonen är ju ett ännu större mirakel! Men så har vi glömt bort datum för denna viktiga dag- men nu har vi fått reda på det- tack var den blogg !4 juni var det. Tack för det!
Alltså jag ska verkligen inte säga ngt eftersom jag är jättedålig på det där själv, att bryta en dålig stämning, hitta tillbaka till en, ur mina ögon, sur och gnällig man. MEN vi är inte alltid vänner när vi somnar och det tycker jag är lite jobbigt. För ibland tänker jag på min pappa som vaknade upp med ett ryck tidig morgon och sedan fick en hjärtinfarkt och dog där bredvid mamma i sängen och att mamma alltid sagt att de hade en bra kväll innan, vilket jag tror var viktigt för henne. Men, som sagt, jag är urdålig själv på det där, men försöker bli bättre. För övrigt känner jag igen mig SÅ! Hur mycket jag än älskar första året med en nyfödd (har två barn) så är det oerhört slitsamt relationsmässigt med en liten bebis i huset. Stor kram från mig, A.
Hej jonna!!
Hoppas din kära sambo kan bekämpa sina monster så familjen mår bra.Ta hand om varandra nu.
Hej alla råd Jonna välmenande! Det ordnar sig det är jag säker på, ingen relation är lik den andra så jag bara hoppas allt blir bra. Lilla Milo håller er samman och tiden brukar ordna det mesta. Och det är ni kompetenta till. Dans är bra för själen och all rörlighet föresten . Kram till er alla tre så länge men spec. Milo!
Skicka en kommentar