fredag 11 september 2009

semester

Milo är i sitt esse. Han är badad och nästan klar för sängen men vill åka runt i sin bil och härja ett tag till innan kvällsgröten. Så då får han göra just det. Vi är på semester och på semestern får vi göra nästan precis vad vi vill.
Det är skönt att vara iväg såhär, men såklart saknar vi pappsen och kära hårbollarna.

Det var det för nu.

Kram.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Hahahahaha,har den lille fått en bil att åka i ? Fasen så roligt för honom och för er andra att titta på mitt i allt elände.Ser det framför mig,han vill aldrig sluta åka. Gôtt! K1

Birgitta sa...

Härligt Jonna!
Kram! Birgitta & Nyfikne Herrnd

Anonym sa...

Klart lille gosingen är i sitt esse nu! Han har förmodligen all uppmärksamhet riktad mot sig och då är det klart att han trivs! Kul!! Och som sagt, ni har ju lite semester nu och kan få bli lite bortskämda några dagar.
Förstår mycket väl att Ni saknar Marcus och vad jag sett på hans Twitter så saknar o älskar han Er också!
Sov gott i natt och hoppas ni får en bra dag i morgon också!
Kram från Maggan1

Anonym sa...

skönt att höra lite kärleksförklaringar er emellan! jag håller tummarna! mvh micke

f.d. Barnmorska sa...

Godmorgon Gävle, jag tycker att det är bra att du tar en tid vid föräldrarna, jag har som vanligt läst mellan raderna och förstått att er relation går åt två håll just nu, tyvärr så är det så här vid första barnets ankomst, det tror jag många kan vittna om. Idag skall vi ha så stora krav på oss som föräldrar att man glömmer bort varandra någonstans på vägen, vad det än är som ni bråkat om, eller inte bråkat om så är det aldrig omöjligt att göra en nystart från ruta ett, men det är inte gratis det kostar en jäkla massa energi från er båda. Lycka till på vägen och tänk på lillkillen mitt i allt elände, han läser av er bra båda två. Kram

Anonym sa...

Stort lycka till med terapin! Det låter finfint att ni tar tag i problem - för alla parter i er lilla familj! Tycker om din blogg och läser ofta utan att kommentera!! =)//Eva

Anonym sa...

Läser oxå er blogg..Håll i,håll av håll om varann..en relation sak vårdas som en blomma..Tid o energi åt varandra..Gör små tjänster för varann o beröm..De löser många knutar...(själv vat där//4 barnsmamman

BIRGITTA sa...

Blev besviken i går när inte marcus hade Karlavagnen.kan inte fatta att ni kommit i kris NU när ni efter så mycket kämpande äntligen är en liten familj.Tror nog du fått ta lite väl mycket ansvar i din ensamhet.Marcus kanske inte fattar att han inte kan få så mycket uppmärksamhet när lille milo nu finns.Du har väl fått stötta honom genom alla hans kriser,men nu måste ni stötta varandra.Önskar er allt gott för lille milos skull MVH 4BARNSMOR

Anonym sa...

Hej!
jag följer din blogg och tycker att den är trevlig (har själv en son på 5 1/2 månad, så det känns kul att fälja Milo;)
jag tänkte på det här med parterapi - jag tror det är bra, super att ni vågar ta hjälp! Många par skulle behöva det, men vågar inte göra ngt. Du sa att den där tanten aldrig ringde tillbaka, i mina öron låter det då som om det var ngt som kommunen skulle göra? Vi var i en sån situation en gång och kommunen skulle hjälpa oss, emn de ringdr aldrig så då tog vi hjälp privat - mkt bättre!!! Gör det istället så vet du att ni får hjälp i år! kram Jessica

Anna-K sa...

Hej! Skönt att få lite miljöombyte.Roligt för Milo med egen bil.Tuta o kör -Varma tankar till er !

Anonym sa...

Hej Jonna igen.
Bra att du ni saknar pappsen för han saknar er verkligen, . Städar tvättar Milos små kläder tills ni kommer hem han är rörande i sin kärlek . Och så skall han börja blogga igen vilket är toppen. Du skriver bra Jonna det är inte det men Marcus är poet. Kanske räcker med en poet i familjen (inte elakt skrivet är bara sån). Hoppas ni snart åker hem till pappa. Lillego Milo börjar prata om inte alltför lång tid, tiden går fort o då frågar han efter pappa och mamma känner barn väl.
Hoppas terapeuten är bra annars byt ,det finns bra o dåliga som i alla yrken.Jag min f.d stannade 5 -10 minuter sen måste vi ut för vi skrattade så (måste ut och skratta) hon behandlade oss som två olydiga femåringar men hade otur begrep vi sen. Lycka till med allt , krama lillego Milo,
sign y

Anonym sa...

Heja Jonna. Du är helt otrolig med att dela med dig av ditt liv. Jag tror vi är många som kan förstå vad du går igenom, detta händer hos oss alla. Jag önskar er all lycka och jag tror på er. Ni kommer gå igenom detta och på andra sidan kommer ni mötas starkare än någonsin!
"Det finns i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse"
Ni kommer hitta den!
Lycka till,kram.