måndag 8 juni 2009

världens bästa mamma

Kan bli så trött ibland när jag läser runt och ser hur mammor nästan tävlar med varandra om vem som är mer självuppoffrande som vore det lika med kärlek. Den som vinner älskar så klart sina barn mest.
"Jag har minsann inte sovit en blund på 3 år", "Jag har aldrig haft barnvakt och behöver det inte heller, jag tar hand om mina barn själv", "Jag behöver ingen egentid, mina barn är mitt allt", "Tycker inte man ska ha barn om man inte vill vara med dom" etc är tyvärr inte helt ovanliga kommentarer på diverse diskussionsforum. Kommentarer sagda för att stärka den egna trasiga (?) självkänslan (är det därför man ska ha barn?) och på kuppen få andra mammor att känna än mer skuld och få dåligt samvete för att de oooops råkade tycka det var skönt med en fika helt själv.
Kan nog kanske hålla med om att kärlek endels handlar om ett visst självuppoffrande men att offra sig själv och i och med det automatiskt älska? Och ju mer det ena desto mer av det andra? Nja där ställer jag mig ytterst tvekande. Framförallt tror jag inte ett dugg på att den av eget val utslitna morsan utan en endaste minut av tid bara för sig själv skulle älska mer än den som ibland tar en promenad med rak rygg eller då och då äter sin macka med två händer. Och vem vill eller egentligen mår bra av att bli älskad av någon som helt ger upp sig själv? Vem är det då som älskar?
En mamma som slänger med ovan nämnda kommentarer skulle kanske inte vilja påstå att hon är självuppoffrande, men vad är hon då?
Att aldrig sova, aldrig vara ensam (och absolut i så fall inte tycka att det skulle vara skönt) eller att aldrig föra ett samtal på tu manhand med en annan vuxen om vuxna saker?
Jag tror vi alla (med några undantag så klart) är de bästa mammorna vi någonsin kan vara för våra älskade barn, men det behöver inte betyda att vi inte får njuta av oss själva också. Vi är värda våra underbara barn, liksom de oss, och ännu mer. Vi är värda allt!

Så mamma.
Imorgon (ifall du har en pappa eller en annan pålitlig person som du kan lämna ditt/dina barn med) ska du iväg och ta en fika med en väninna och på vägen dit tänka långa tankar och sen prata om gårdagens val, kvällens final i Projekt Runway eller den svindyra krämen som du vill ha, är värd och bara ska köpa så snart du kan och det helt utan att känna skuld!

Jag lovar, din man och i synnerhet ditt barn kommer vara vinnare efteråt, likaså du som fortfarande är världens bästa mamma, bara lite mer människa också!

Puss på er.

37 kommentarer:

Anonym sa...

Att aldrig prioritera egna behov lär barnet att inte heller prioritera sina behov (när det blivit äldre). Barn gör som vi gör! Att visa kärlek med självutplåning ger ett barn som göt likadant när den dagen kommer (alternativt kräver det av motparten, såna killar har man ju stött på!). Vi ska ta väl hand om våra barn, men oxå visa hur man tar hand om sig själv, Tror jag. Kram and keep up the good work! Helena

Anonym sa...

Du har så rätt! Dessutom överlever man inte utan sömn, och då har ju barnet ingen mamma alls sen :-) Jag ska redan i eftermiddag lämna min dotter hemma med sin pappa och min urpumpade mjölk och åka till stallet alldeles själv och ta en lång, skön ridtur. Då får dottern lite egen tid med sin pappa på köpet så dom kan bonda ännu mer, inte helt oviktigt tror jag. Kram!

Anonym sa...

Väl skrivet!!!

Hafen75 sa...

Väl rutet, Jonna! ;-)

Visst vill vi alla vara den bästa mamman för våra barn, men barnen mår faktiskt också bra av att vara med någon annan än mamma hela tiden. Det finns oftast en pappa med i bilden också, en mormor, en farfar eller varför inte en faster eller någon annan? Alla behöver få komma ifrån lite då och då, sova, vara vuxen, prata om annat än amning och konsistensen på den första hälsningen för dagen i blöjan! ;-)

Malin, Lammhult sa...

instämmer helt och fullt, kunde inte sagt det bättre själv! :-)

Anna sa...

Otroligt bra skrivet!!

Kram.

Anonym sa...

Jättebra skrivet Jonna!
Finns inget att tillägga.
//Maggan

Lime sa...

Du har så rätt, så rätt. En förälder som mår bra, är en bra förälder.
Dessutom är det verkligen så att du kan inte ge något du inte har. Har du inga krafter kan du inga krafter ge ditt barn. Har du ingen ork har du ingen ork att ge...
Så se till att ta hand om dig själv om du vill fortsätta kunna ta hand om andra!

Bickyns Blogg sa...

Bra skrivet!

Och gud nåde den relativt nyblivna mamman som går på en fest och blir berusad. Det är nog den värsta dödssynden man kan göra mot sina barn *ironi*. Eller den mamman som skaffar barnvakt för att göra något så ansvarslöst som att umgås med sina vänner. Nej jag håller med dig man ska göra det som gör en glad så att man kan ta bäst hand om det som är viktigast i livet. Jag har skrivit mina synpunkter kring ungefär samma ämne för ett tag sedan om du vill läsa. http://bickyn.blogspot.com/2009/03/den-nya-mamman-manga-riktar-kritik-mot.html

Ha en alldeles underbar dag du världens bästa mamma!

Anonym sa...

..och jag måste protestera lite. Varför kan inte alla mammor får vara som dom vill? Varför är det ena sättet bättre än det andra?

Jag är allergisk mot ordet "egentid". Vad räknas som det? Måste du lämna bort ditt barn för att kunna ha egentid? Nej, jag duschar, sminkar mig, lyssnar på musik, läser böcker m.m. och tänka sig, jag har mitt barn hos mig samtidigt. Jag är helt säker på att jag är världens bästa mamma till MITT barn, precis som du är till ditt. Låt oss vara olika. Vissa av behöver inte "egentid" i den bemärkelsen att vi måste lämna bort våra barn. Tids nog finns dagis och skola, kan jag inte få njuta av min tillsammanstid med mina älskade barn utan att behöva bli ifrågasatt hela tiden "men eegeeentid, det MÅSTE man ha". Nej, det måste man inte. Så tyvärr Jonna, idag håller jag inte med dig utan ber dig tänka ett steg längre: alla gör som de vill och mår bra av.

Idag blir vi som väljer att vara med våra barn 24/7 ständigt påhoppade att barnen mår sämre etc etc. Snälla nån, det handlar om SMÅ bebisar. Jag tror ingen bebis får men av att vara tillsammans med sin mamma/pappa dygnet runt.

Marielle sa...

Du är underbar på att beskriva en sak som egentligen borde vara självklar för alla! Tack för att du uttrycker det så bra! Vi försöker ge varandra egentid och oss själva egen parrelationtid och egen mamma-dotter-tid och egen pappa-dotter-tid. Där man får planerat in vad som passar just då! Det är ju så viktigt att vårda sina relationer!

Ingrid sa...

Heja Jonna (som vanligt)! Jag ääääälskar din blogg och du och Marcus verkar vara sa sympatiska och fina foräldrar!

Anonym sa...

mkt bra skrivet!!!

Anonym sa...

Jag lägger mig på knä och bugar för dig Jonna!
Skönt att du skriver vad vi andra tänker!
Min dotter klarade sig ensam med Tante(svägerskan är från Norge)eller Faster som vi säger i Sverige i 5 timmar, utan en enda tår och hon hade både ätit och sovit!
Tänk att det skall behövas en begravning för att inse att man är utbytbar för en stund i alla fall!

Stora kramar Tess W

Nikki sa...

Håller fullständigt med dej Jonna. En mamma/pappa som tar sej "egen-tid" tror jag mår bättre o uppskattar tiden MED barnen på ett annat sätt. Så gå ut o fika o låt pappan eller någon annan pålitlig person passa barnen ibland.
Kram

Anonym sa...

Vad fint skrivet! =)//Eva

Anonym sa...

Bra rutet Jonna! Hoppas du får sova en natt snart o lite mer tid för dig själv. Krama Milo o sköt om dig!

Anonym sa...

I natt drömde jag om mig själv. Var i en fantastisk ny stad med min man. Åt god mat pratade massa strunt. Tyckte det var en lite mesig dröm men väldigt trevlig och va jag kände mig utvilad i dag när jag vaknade. Lite förvånat kom jag ihåg att jag är ju gravid och vilandes i sängen sen 76 dagar. Klart att man ska var med sig själv ibland, så att man får lite inspiration och kan berätta något nytt för sin familj.
Gabriella i en säng på Söder
Som längtar bort från sängen, längtar till barnet och att gör något för bara mig

Lena sa...

Bra skrivet och du har naturligtvis rätt. Tack.

Helena sa...

Oi!

Jeg forstår at du er provosert, men det er vel bra å akseptere at alle er forskjellige og lever i forskjellige livssituasjoner, eller hva?

Jeg er en av de mødre du kritiserer, men jeg føler at jeg heller ikke kunne valgt annerledes. Jeg levde ikke sammen med pappan til mine barn, og han hadde de heller ikke hver annen helg og en gang i uken, som er vanlig for mange andre. Hva med familie som kan hjelpe til? Min familie bor i Finland, og pappan sin familie bor i et annet land.

Jeg hadde også levd bra fra meg FØR jeg fikk barn (over 30 når nr 1 kom), og hadde ikke det samme behovet for å gå ut med venninner på samme måten som tidligere. Jeg ELSKET å bli mor, hadde enkle svangerskap, fantastiske fødsler uten smertestillende og gikk fullstendig opp i mammarollen og nøt hvert øyeblikk.

Men jeg har vært heldig, begge barna mine har sovet om natten, og har de våknet opp og vært sultne har jeg bare tatt de oppi sengen og ammet de mens jeg selv sovnet igjen. Da var vi begge opplagte om morgenen :) Kafebesøk, turer og reiser har gått bra med begge to fra de var bittesmå, de har elsket å være ute blant folk. Mine venner er vant til at vi kommer i "flokk", jeg hadde ikke anledning til å la de være hjemme alene. Noen ganger takket jeg ja til julebord og ordnet barnevakt, men det var aldeles grusomt å være "hungover" når de kom hjem og jeg ikke orket å være ordentlig mamma for dem. Ellers har jeg jo vært på jobb etterhvert og de i barnehage, så da er det flott og se hverandre og være sammen etter det :)

Personlig har jeg aldri sett på meg selv som en som hverken utsletter meg selv pga dårlig selvfølelse eller selvtillit, men heller ikke at jeg er en "super-mamma" eller at jeg går glipp av ting selv om jeg alltid er med barna mine. Dette er mitt liv akkurat nå, jeg vet at barndommen er altfor kort og at jeg om ikke veldig lang tid skal få mer tid til meg selv og mine interesser enn det jeg liker. Uuuaahhhh, tiden går ALTFOR fort! :(

Jeg synes at det hverken er galt å ønske tid for seg selv eller å TA tid for seg selv midt oppi mammarollen. Det er heller ikke feil å velge å være sammen med barna sine, i hvertfall i deres våkentid. Jeg føler at jeg har hatt masse tid for meg selv i enten bastu eller badekar etter at barna har blitt lagt for kvelden, med stearin lys og deilig musikk (også spikermatte, he he he).

Etterhvert som de har blitt større, har også jeg fått muligheten til å utvide min egentid :)

Tror det er viktig at vi ALLE får lov til å velge vår EGEN måte å være de beste mødrene vi kan være, uten at man hverken skal kritisere eller bli kritisert for det! Vi vet ikke så ofte hva som ligger bak det folk sier

Ha en superfin kveld :)

Anonym sa...

Hej Jonna !! Jag beundrar din och Marcus styrka och ni är mina stora förebilder !! Kan du inte hälsa honom att jag ser mycket fram emot att få höra honom tala på Peace and Love !!! Blev superglad när jag såg att han skulle vara med... Kram !!

Anonym sa...

Håller helt med dig i det du skriver. Vi måste lära oss tänka vilka barn vi vill ha. Jag tror att nästan alla vill att deras barn ska bli empatiska, sociala och med stor egen intrigitet. Ja humoristiska, kloka, snälla också. Och mer.
Barn gör inte det vi säger utan det vi gör. För att bli social och empatisk måste du träffa människor och lära dig att vara men olika människor. Redan tidigt. Barn lär sig olika sociala koder väldigt tidigt och kan byta förhållningssätt beroende på vilken/vilka vuxna som finns omkring dem.
Så mammor..fyll på ert sociala behov och gå sedan hem och var världens bästa mamma.

Gråa musen sa...

Håller med fullständigt. Ibland är det också viktigt att släppa in pappan för att finna sitt språk med sitt barn. Sen ska man ju inte glömma att det finns andra vuxna som vill skapa sin relation med det nya underverket. Mormor/morfar. Farmor/farfar. I vårt fall har vi vuxna syskon. De älskar ju också och vill gärna vakta barn så ofta de får. Hur gärna man än vill så är man som förälder inte det enda viktiga i ett barns liv. Sen kan man ju sända en tanke till alla ensamstående mammor som inte har den lyxen men som så väl kanske behöver. Jag är i allafall glad och tacksam för alla vuxna som vill finnas i våra barns liv och som jag är övertygad om att de berikar varje gång man "smiter iväg".

Hemmet Är Min Borg sa...

mycket bra skrivet av dig Jonna, alla behöver lite egentid ibland och på så sätt laddar man batterierna och längtar tills vi ser varandra igen, det är ju så,
du har så rätt
kram på er alla 3

Nhea sa...

Kunde inte ha skrivit det bättre!

Även om man blir mamam måste man bara vara JAG ibland. Vissa behöver det ofta (dit hör jag) andra behöver det sällan, men jag tror ALLA behöver det.
Jag tror det är en tid man TAR sig inte en tid man får, vissa är bättre att ta sig den tiden än andra. & VILL man så fungerar det!

Kram

Anna-K sa...

Hej Jonna! DU är en jättebra mamma - sköt om dej - hoppas dina "pojkar" mår bra! Må så gott!

Charlotte sa...

Tack för ditt uppmuntrande inlägg om mammarollen. Jag har själv en son på 5 månader och det är så lätt att känna att man inte räcker till och att man inte orkar mer. Och då är en liten stund för sig själv så värdefull.

Tack för att du påminde mig!

Mia, Businessmorsan sa...

Papporna också! Papporna behöver också egentid! Om man har lyckan att vara två vuxna i familjen (alla har det inte så) måste man dela på ansvar såväl som egentid. Maken långpendlar, men tar mycket, mycket ansvar för barnen o hemmet när han är hemma. Han har mkt långa dagar. Han behöver också egentid! Vilket jag försöker ge honom. Vilket vi försöker ge varandra!
Ibland blir det mycket fokus på mammorna. Glöm inte att papporna har samma behov. De allra flesta har behov av egentid - för att samla krafter och ladda batterierna. Detta gynnar barnen, som får glada föräldrar med mer energi. Några mår dock bäst av att låta barnen dela hela vardagen. Oavsett vilket så gäller det att försöka hitta den balans som gör att man själv mår bra. Då mår också barnen bra!

Marcella sa...

Min systers 5-åring, som alltid vill följa med när mamma ska nånstans, brukar säga till henne att "om mamma ska orka vara en snäll och bra mamma så måste jag få vara lite ensam, utan pappa och barn" Och det brukar 5-åringen gå med på.
Själv var jag ensam med 2 barn från det att nr 1 var 3 år och nr 2 3 månader, och jag har skamlöst utnyttjat både familj och vänner när inte pappan tillbarnen tyckt att det var så viktigt att avlasta mig. Mina barn har aldrig lidit av att bli lämnade med någon annan än mig för ett par timmar, tvärtom tycker jag att de är duktiga, självständiga, socialt kompetenta och ansvarstagande barn. Visserligen är jag väl en smula jävig, men att lämna mina barn till någon annan som tycker om och tar hand om dem en stund är inte elakt, det är bara elakt att inte göra det. Elakt mot sig själv och mot barnen, för att man blir utsliten och orkar inte. Då är det ju mycket bättre med en glad och utvilad mamma som orkar med sina barn!
Stå på dig! Kram!!!

Anonym sa...

Det var det dummaste jag läst. Det finns ingenting som stressat mig så mycket i mitt moderskap som "egentid". Jag har ingen som kan ta hand om mina barn när jag är ledig från jobbet. Lämnar mina barn på dagis 28 timmar i veckan, då jobbar jag. Där kan jag gå på toa i lung och ro. Jag får äta lunchen samtidigt som jag får läsa en tidning. Och det räcker för mig. Skulle aldrig vilja lämna bort barnen när jag är ledig, för vi är som sagt redan ifrån varandra 28 timmar i veckan.

Men allt detta tjat om egentid! Och tid tillsammans med av män. Va fasiken, låt folk göra vad dom vill!

Anonym sa...

Noe av det viktigste vi foreldre skal lære våre barn er å elske seg selv og andre. Hvordan kan man elske seg selv uten å ta hensyn til egne behov, bare forsvinne helt som person for bare å være mamma? Et barn som har foreldre som tar vare på seg selv, og som tar hensyn til seg selv lærer at det er like viktig å ta vare på seg selv som å ta vare på andre. Det betyr jo ikke at man er mindre glad i barna sine, kanskje heller tvert om! Tar du vare på deg selv, tar du også vare på mammaen til barnet ditt!

Sessan ☆ Prinsessan sa...

Applåderar!!

Vi måste alla göra det som passar oss bäst i vår livs situation där & då. Jag är också så otroligt less av att läsa om alla duktiga mammor som klappar sig själv på bröstet & kritiserar andra.

Eftersom jag har en son på snart 19 år & en dotter på 3 har jag erfarenhet ifrån hur livet går i många många olika faser genom barnets uppväxt. Alla dessa faser med olika behov är väldigt svårt att spå på förhand & före man vet ordet av så kanske man sitter där, i en ny fas där man måste agera just som man kritiserat andra för att göra.

Ödmjukhet & insikten om att man själv inte sitter med facit på "Perfekta föräldra rollen" kommer för många väldigt sent tyvärr.

Jag hejar på alla FAB föräldrar som klarar få ihop livet så det funkar för hela familjen & alla trivs, oavsett hur dom gör det ;D

Keep up the good work mami & följ ditt eget hjärta.

Karlek & respekt
//Sessan

Line sa...

Så enig så enig - du er ikke supermamma om du ikke sover og ikke kan være fra ditt barn. Vi har disse skapningene på lån i en del år og i denne tiden skal vi lære dem å være selvstendige individer - og det gjør vi ikke ved å være stuptøtte eller alltid være rundt dem.
Det er viktig å tenke på seg selv oppi alt og ta seg tid til å være seg selv - helt alene. Det vinner alle på!

Ms Spider sa...

Du, det där var baske mig ett av dina absolut vassaste inlägg. Så sant och så bra!!!

Jennie sa...

måste ändå skriva att du gör lite samma sak nu, som dem du beskriver. varför kan vi medsystrar inte låta varandra vara helt och fullt? Varför är det eller det andra det rätta sätter? Varför kan inte vi låta vara vara som vi vill. För en amma funkar det bästa att alltid vara med sitt barn, det passar dem, för andra är den egna tiden mer viktigt. Inget är rätt eller fel. Så kritisera inte antingen eller ut lev och låt leva!!

Starmama sa...

Hej Jonna!

Men om man inte har tillgång till en barnvakt då? Är man då en sämre mamma/pappa? Mina föräldrar bor i Finland och sambons 23 mil ifrån oss (vi bor i Sthlm), barnen är födda -04 & -05 och för första gången satt svärmor barnvakt den 23 maj (en natt) när vi var på bröllop. Jag tycker att Ni som har möjlighet till barnvakt, UPPSKATTA det mera men tala inte illa om oss andra som av olika anledningar inte väljer (eller kan välja!) en barnvakt!

Hälsn, Starmama

Anonym sa...

vem vill eller egentligen mår bra av att bli älskad av någon som helt ger upp sig själv? Vem är det då som älskar?

DOM DÄR ORDEN BORDE ETSAS FAST I EN STEN OCH RESAS PÅ NÅGOT TORG. ELLER FÖRRESTEN.. PÅ ALLA TORG SOM FINNS.