om lite Brüno

Gott var kaffet.
Milo höll låda här när jag kom tillbaka. Skrattade och tjoade. Han är så glad älsklingen och smittar såklart alla andra med.
Min lille son lyfter upp sig på armar och knän samtidigt nu och det är bara en tidsfråga innan han kommer på det rätta knycket som för honom framåt. Väldigt spännande att följa de ihärdiga försöken till förflyttning.

Nyss tillbakakommen från biobesök sitter jag här med tandborsten mellan snett leende läppar. Jag la Milo för natten innan och bilade sen till stan för en skopa asgarv och fick mig ett antal.
Såg Brüno. Och ja, Brüno är Borat fast inte. Samma grej, men en annan och faktiskt lika rolig. Nästan.
Var något tveksam till om det kunde vara det och jo, som sagt.
Emellanåt och rätt ofta, i princip hela tiden är det bara för mycket, men för mycket var hysteriskt kul! Jag satt och garvade högt från början, ofta med handen över ena ögat och näsan skrynklig som för att skydda mig mot pinsamheter, men inget skydd fanns. Det bara öste av dessa, så kapitulation var det enda. Lite ojämnt var det visserligen stundvis och vissa bitar hade gott kunnat klippas bort, men höjdpunkterna var riktigt höga, liksom modigheterna (det heter nog inte så) vilket verkligen var gott nog för asgarvstörstande mig.
Är du inte känslig för lavemang och annat, gå och se.

God natt.