tisdag 7 juli 2009

danskväll

Jag är alltså inte alls så väldigt låg just nu som någon i kommentarerna gjorde gällande. Inte ens lite. Mår som jag faktiskt har gjort ett tag nu, väldigt bra. Har mina dippar som vem som helst och en sån kom väl kanske inte direkt överraskande i samband med dokumentären i går, en gripande sådan som inte lämnar någon oberörd.
Men låg, nej inte det minsta.

Idag tog vi en sedvanlig Norrköpingspromenad genom galleriorna. Hade saknat det faktiskt. Skönt ibland (oftast) att vandra i sina egna fotspår längs gator man kan utan och innan, framförallt när man nyligen vandrat i andras längs helt andra.

Ikväll är det dans. Första riktiga omgången och jag längtar, men först blir det fortsättningen av Stephen King filmen vi började se för ett tag sen. Milo sover efter skönt bad. Han har börjat gilla bad rejält på sistone.
Note to self: Badkar i nästa boende!

Ha en skön kväll!

4 kommentarer:

nollgradig sa...

Vad vore sommar och tidig höst utan vårt älskade dansprogram?

Anonym sa...

Fattar inte hur nån kan uppfatta dej som väldigt låg. Du som utstrålar sån glädje, värme, kärlek och lycka! Sen kan ju vem som helst få en dipp, och vad jag förstår så var dokumentären igår som du såg en sån grej som kan utlösa en dipp (har ju inte sett den utan bara läst om den lite). Men det är skillnad på att vara väldigt låg och att få en tillfällig dipp!

Tänk att det bara behövs några enstaka dagar för att man ska uppskatta det man har hemmavid. Märkligt, men sant. Och också ganska skönt att upptäcka att det är inte så tokigt här hemma trots allt. Om man bortser från avsaknaden av badkar ;-) naturligtvis.

Du får gärna berätta mer om dansen!

Ha en god natts sömn, en härlig dag i morgon och njut av tillvaron ihop med dina båda M! //Maggan1

Anonym sa...

Btw! För att förtydliga mig, så har jag ingen koll på det här med dansen. Du får som sagt gärna ge mig mer info, är det nåt jag kanske ska "fördjupa" mig i? Är det bara jag som är okunnig om det hela? /Maggan1

sachikoblog.com sa...

Hoppas du inte flyttar för långt bort. Nästa vecka blir vi ju "grannar".


Kram

Tess