måndag 20 juli 2009

färd går mot sitt slut

Sista hela dagen på resan. Eller den fortsätter ju egentligen ett tag till då vi imorgon börjar färden ner igen, men sista här i alla fall och jag längtar redan tillbaka.
Det är något magiskt med ens barndoms sommrar och mina var där jag just nu är. Jag verkligen älskar mitt Finland och alla släktingarna här. Det går ett år, eller tre som nu, sen sist men känns alltid som igår, på något sätt blir jag aldrig äldre än jag var då jag barfota sprang med en hink potatisskal från mormor att ge till de ulliga små fårbebisarna på andra sidan vägen eller när vi cyklade med kusin och badade i floden och sen hälsade på hos gammelmormor som bjöd på en karamell eller två. Minnena är så färska och fina och tacksamt nog mycket tydligare än de jag tvingades skapa åt mig sist.
Vi ska komma tillbaka snart och ta Marcus med oss. Nästa år kan Milo springa runt barfota och börja göra sina egna sommarminnen.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Mysig liten berättelse om din barndoms somrar. Påminner om min egen barndom hos mormor och morfar på sommaren. Allt var så mycket "större" då (trädgården, omgivningen) än när man återvänder idag ett antal år äldre.
Ha en bra hemresa tillbaka till Sverige och Norrköping där Marcus säkert väntar och längtar efter er. Bra idé att ta med honom på nästa resa!
Kram Maggan1

Finnpajsaren sa...

Det är något speciellt. Jag har likadana minnen. Till och med det där med potatisskalen. :-) Glöm inte köpa med lite nakkia, Turun sinappia, rieskaa ja tervaleijonaa. ;-)

Rebecca sa...

hittade ett roligt jobb som kanske passar dig?

http://pb.arbetsformedlingen.se/Standard/SokViaArbetsort/VisaPlatsannonsViaArbetsort.aspx?ids=1551034&o=5&k=0&returntourl=http%3a%2f%2fplatsbanken.arbetsformedlingen.se%2fStandard%2fSokViaArbetsort%2fSokresultatViaArbetsort.aspx%3fq%3ds(ld(199)l(5)yo(1))i(20)a(20)sp(65)sr(1)c(6E75BDEC)%26ps%3dlan(5)

Anonym sa...

Hej Jonna!
Tänkte bara berätta en liten sak som jag hörde idag på mitt arbete som personlig assistent åt en kvinna. I alla fall så satt hon och samtalade med en bekant som plötsligt börjar prata om din sambo Marcus. Kvinnan är ca: 80 år och är tydligen en stor beundrare av din sambo, hon pratade så mkt gott om honom och tycker han är jätteduktig, och hon tycker så mkt om honom att hon skulle vilja vara hans mamma för då skulle hon vara ännu stoltare*L* Tänk att vara mamma till en så duktig kille tyckte hon. Ville bara berätta det eftersom du ibland är så ledsen över alla påhopp som Marcus får.
mvh
Lotta

Anonym sa...

Trevlig att höra att ni är åter i Gävle. Synd bara att du är så krasslig, men hoppas du är bättre i morgon när du vaknar! För mår man lika dåligt som en karl, då ÄR man dålig! Krya på dej Jonna, så hoppas jag få höra hur det är med dej då! Välkommen tillbaka till Sverige och krama Milo! //Maggan1