Hemhemma nu. Äntligen på sätt och vis.
Känns som jag blivit inslängd i en cementvägg. Inte mot den och ramla ner, utan verkligen in i och där sitter jag nu fast. Är helt slut.
Varit hemifrån i nästan två veckor och det har varit kanon. Har träffat släkt och ätit lax. Älsklingen har varit en solstråle hela tiden, så glad och harmonisk! Underbar att ha i sin närhet (det är han såklart jämt men ännu mer som solstråle). Sen blev jag ju lite sjuk, men superfrisk igen och så nu.
Hemma.
Varför känns det inte kul? Inte bra eller skönt? Bara som cement.
Jag känner mig stressad, som om det vore en massa måsten lurandes bakom varje hörn. Mängder av ting att ta itu med, saker jag glömt bort men som jag borde minnas.
Kanske blir det bättre imorgon. Jag hoppas så. Att få vakna i sin egen säng sägs ju vara gott. Milo verkar för nu inte heller alls vara särskilt förtjust i detta med att vara hemma igen och sin egen säng bråkar han bara med och Marcus jobbar. Så det är jag nu med rejält ond rygg (måste passa på att gnälla om den med när jag ändå är på gång) och en väldigt missnöjd liten kille som stökar runt i stöket.
Att komma hem innebär alltid att jag måste (där har vi ett) packa upp väskan. En väska som är överfull av kläder, kläder som ska in i ett skåp som redan är överfullt av det jag lämnade kvar och som på något sätt måste ha förökat sig i min frånvaro. Det måste ha varit kalas därinne för inte en endaste vrå är ledig. Jäkla skåp. Och så har vi bara två. 115 kvm och inte en tillstymmelse av yta (mer än de små skåpen) att ha sina kläder på. Hallå, jag är kvinna! En som behöver garderob! Grrr.
Nåväl. Som kvinna har jag också hormoner och jag tar nu tillfället i akt och skyller på dessa nu när jag är -inte så glad, kan vi väl diplomatiskt uttrycka det.
Kvavt är det också. Sa jag det?
Nä nu får jag gå och underhålla min skatt igen och försöka muta honom till sömns.
11 kommentarer:
Borra in näsan i dina hårbollar och ta några djupa andetag. Djur brukar ha en lugnade och läkande effekt :)
Jonna!
Man blir trött efter 2 veckors resande och släktbesök, även om det är kul medan det pågår. Det är först när man kommer hem som tröttheten känns.
Milo har varit som ett solsken hela semestern, tacka 17 för det när så många funnits som lekt och underhållit honom. Han är också trött och blir lite missnöjd.
2 skåp är bättre än 1 resväska, även om jag också tycker det är förfärligt lite i en lägenhet på 115 kvm. Men när du får lägga allt till rätta så fixar det sig säkert. Kanske en idé att köpa en lös garderob som ni kan ta med om och när ni flyttar?
Med eller utan hormonstorm tror jag att när du fått landa lite mer i morgon så känns allt betydligt bättre. Hoppas den lilla skatten somnat nu så att du kan börja koppla av. Den stora skatten har någon timma kvar av dagens Karlavagn, sedan dyker även han upp. Han har ju ett digert schema med alla Karlavagnsprogrammen, men som han sköter med bravur! Sen har han säkert andra åtaganden också parallellt. Hoppas ni får sova riktigt skönt så att ni är utvilade i morgon och kan ta vara på varandra och börja återta familjerutinerna för allas väl och glädje.
Kram och var rädd om dej och er! //Maggan1
Du vet väl att när man har semester så har man inga krav på sig, när man sen komer hem ställs allt på sin spets igen. Lillkillen känner så klart av din stress och utnyttjar den med att vara lite extra gnällig. Sin säng hittar han snart tillbaks igen. Han har ju varit omgiven av en massa folk som månat om honom, klart att han tycker att det känns tomt nu när det är bara han och du. Kram
Om ni har möjlighet. Kolla kanske efter ett smidigare boende. Kanske mer i närheten där dina föräldrar bor? Jag menar alla trappor upp. Marcus som är borta så mycket. Du skulle behöva ett stycke radhus idyll med mer plats och mera garderober. Kanske lite mer avlastning i fråga om mormor. Vardagen verkar ganska tung. Varken du eller lillkillen verkar ju trivas. Även om jag vet att man kan ha deppardagar som går över. Men i allafall. Inget badkar verkar ni ju ha heller. Kanske jag som är bortskämd som alltid har haft stora ytor och nära till gräs. Nä. Ut å leta vet jag. Bara det är ju kul.
Glöm inte bort att andas. Packa upp kan man göra en annan dag. Och Ikea har många garderober man kan köpa. Kanske dags? Ni är ju en till i hushållet nu :).
Det är skönt att vara iväg, men det är också ansträngande. Nu kommer du hem och slappnar av på ett annat sätt. Känner det onda, märker allt igen. När man är borta med en liten bebis är man inte riktigt avslappnad som hemma. Tycker jag i alla fall.
Men jag känner igen din känsla. Jag trivs inte i min bostad, jag både trivs och inte trivs i staden där både du och jag bor. Längtar efter familjen som bor 30 mil bort.
Förresten - låt sambon packa upp och fixa. Du har tagit lille Milo själv så länge nu. Nu behöver du VILA!!!
Goa Jonna! Känner så väl igen mej i det du beskriver. Röj undan kläderna så snabbt du kan, sen tycker jag att du tar lillgodingen (och mannen också, för den delen) och går ut, skit i alla andra måsten. Kram!
Hej Jonna!
Varför är det så "hemskt" med vardagen, den har alla. Nästan. Du behöver inte jobba på tråkigt jobb t.ex. Du verkar inte trivas med livet riktigt det påverkar Milos "humör" han har inbyggd radar, jag ljuger inte har själv barn. Du/ni måste sätta er ner och fundera prata igenom på allvar vad som skall till för att du skall trivas eller båda två, eller tre. Milo far inte illa! han är bara arg, det är oroligt kring honom. Marcus försörjer ju er har jag begripit.Vad är alternativet? Man kan inte vara hos sin mamma o pappa hur länge som helst även om det vora bra. Du kasnke behöver avlastning i vardagen, som inte Marcus hinner. Tror inte på ny lägenhet eller nytt boende innan du kommit till insikt vad du vill. Garderober kan man rensa ge bort kläder, och köpa nytt. .Ställer du för stora krav på dig själv hur livet skall vara som mamma?
Småbarnstiden är tuff och kommer man igenom som "normal" växer man som människa. Hoppas ni får sova, Milo inordnar sig den nya ordningen, hemmalivet fort inte så och Marcus sliter. Sänk kraven, det är mitt råd.Du duger, j--kla ord men stressenb minskar då, . Har du ingen möjlighet gympa eller göra annat roligt för ryggens skull.Välbefinnandet. Kram!
Typiskt, aldrig är man nöjd :)
Jag tror att det beror på att semestern ofta är kravlös, men hemma ligger allt ansvar på ens axlar igen och plötsligt känns det mycket tyngre än innan man åkte. Men det går över när man vant sig tillbaka till hemma-miljön :)
Tjeeena gnälljonna. Klart som korvspad att livet blir "tråkigare" när måstena radar upp sej. Skyll inte på hormoner, tack, för enkel undanflykt. Packa upp, lugna ner dej och go-ungen så att han kommer in i lugnare varv. Himla flaxande ni sysslar med hela tiden, varför? Gunga in i lugnare vatten nu så karusellen slutar snurra. Go-ungen är helt klart uppstressad - jag vet av egna dumma erfarenheter att småttingarna behöver ROFYLLDHET i större utsträckning än vad vi uppsnurrade vuxna gör. Det blir bra detdär när ni coolat ner er lite. Tänk lite så förstår du.
Jag har skrivit det förr, och skriver det igen: jag tror du behöver professionell hjälp. Det är så mycket som är "svart" för dig och du verkar ha svårt att riktigt ta till dig glädjeämnena i livet. Jag har själv blivit hjälpt, och vilken skillnad det är att på att leva och verkligen LEVA. Så mitt råd är, sök råd och stöd, det är det värt.
Kram
Nu tänker jag skriva några rader till dig om att du skall inte ta till dig av vissa inlägg du har fått. Du har nyligen blivit mamma och det tar tid innan dina hormoner har hamnat på rätt plats. Man kan inte i sin vildaste fantasi veta i förväg hur livet blir som nybliven mamma, för det är just det du är. Att resa med barn går hur bra som helst, man måste bara inse att det blir något jobbigare. Att gossen behöver ha lugn och ro är bara trams, han mår bra där du är vare sig det är hemma eller borta. Denna tid går så fort, snart är han stor och det blir lättare och lättare att ha med honom överallt. Och det lättar för dig också, sluta ta åt dig av visssa dumma inlägg det ökar bara på den stress du redan har ibland. Stressade är vi alla mer eller mindre både med och utan barn i dagen samhälle.
Skicka en kommentar