fredag 30 april 2010

59 lådor

Just så. Räknade idag när jag var där och vände. Tanken var att jag skulle tömma några för att dämpa mitt dåliga samvete för att jag inte kan bära min sjuka son men fick vända efter att jag fick dåligt samvete för att jag inte kunde ta ner någon för att tömma. De är såklart staplade och därför onåbara för mig just nu. Moment 22 och dåligt samvete, även därför, ett faktum.
Jag fick iaf igång digital TV:n. Hurray för mig. Plockade sedan fram några blommor och ställde på fönsterbrädorna innan jag gick "hem" till hotellet där Milo låg på Marcus och ylade. Han är faktiskt mycket bättre nu. Skrattat och pratat massor och lekt och skojat framförallt mot kvällen. Ibland blir det jätteledset plötsligt men ingen feber längre och inga kräkningar på två dygn så han är på rätt väg måste jag säga.

Festen börjar komma igång under mig. Det var väl räknat. Bor ovanför lobbybaren som tydligen är populärt på helgerna och säkert än mer så på valborg. Hoppas det lugnar ner sig tills Mackan är hemma. Efter vårtal i parken och Karlavagnen behöver han sova och om någon förutom jag kan vara känslig för ett jävla dunkande, så är det han.

Nä nu ska jag kolla lite Tv.

3 kommentarer:

Anonym sa...

59 lådor! Jaha, ja! Men dom står kvar, var så säker. Klokt av dig att lämna dom tills vidare. Du vare sig kan eller får ju lyfta ner dom, moment 22 helt klart! Strunta i att ha dåligt samvete, du gör allt du kan och lite till, så något dåligt samvete hör inte hemma tillsammans med dig. That´s it!
I och för sig skönt att du gick “hem” till hotellet, men kanske inte lika skönt att festen börjat i lobbyn. Håller med dig – hoppas den tar slut till Marcus kommer hem. Både han och du behöver få sova gott efter senaste dygnen.
Skönt att Milo är på bättringsvägen! Det är ju skönt om han kan vara pigg och få vara med när ni börjar packa upp och bo in er i nya lägenheten.
Har precis läst Marcus vårtal i Folkparken via en länk han lagt ut på Twitter, fint tal, hälsa honom det. Jag vet inte hur man gör när man Twittrar, så jag kan inte säga det själv. Lyssnar också nu på Karlavagnen, fasen vad duktig han är på att ”hantera telefonörerna”! Det är en konst att kunna prata med ”vem som helst” och den konsten behärskar han verkligen.
Ha det gott. Hoppas ni får sova i natt. Kramar till dig och till Marcus och naturligtvis till Milo i morgon och klappa lille Plutt! //Maggan1

Anonym sa...

En reflektion jag fick;
Gå tillbaka och läs dina egna blogg avsnitt från tiden när Milo var liten. Vilken skillnad det är i tonen. Trots lite frustration nu(förklarligt) så låter du mkt gladare. Mer lycklig. Mer nöjd.
Bravo för dej.

Bara för att påminna dej om hur du mådde då så kanske det känns lite bättre idag, menar jag.

Anonym sa...

oljud eller inte.ni har iallafall råd med hotell vilka vanliga föräldrar har det ?