torsdag 15 april 2010

avundsjuka

Sitter här ibara trosor och tröja och äter lunch helt för mig själv, ja eller tillsammans med den konstiga känslan -hur var det nu man gjorde?- som alltid dyker upp när jag är helt själv.
Det är gott, lunchen och det är skönt att få halvligga och mumsa i mig i min egen takt och hur länge som helst. Ja eller ett tag iaf.

Vi var till öf på förmiddagen och det var skoj som vanligt. Jag deltar inte längre i gå runt och gå sångerna men sitter där och klappar med medan Milo gungar bredvid och tittar på alla och ibland blir han upplyft av snälla Agneta som svingar honom till höjderna.
Efteråt träffade vi Päivi som nu är ute och går med killen i friska och varma vädret. Fick ett mms nyss och han satt och skrattade i en gunga älsklingen. Så himla härligt att han kan få både gung och promenad även fast mamma är som hon är och pappa måste jobba. Han är nog trött snart och kommer förhoppningsvis sova ett tag sen. Jag ska möta upp dom och ta en fika om en stund.
Appropå detta. Kom och tänka på en ärlig kommentar som jag fick av gröna mamman för nån vecka sen:

"Vill bara säga att det är enormt frustrerande för mammor som mig att läsa hur mkt du lämnar bort din son, får hjälp av din familj, hur många gånger du skriver att du får fika, gå på bio själv och så vidare. Jag blir arg, och vill gärna skicka min ilska till dej. Men du borde få en kram istället. Vad skönt att du får ihop ditt liv, att du har många runt dej som finns och stöttar. Min ilska bottnar i ren avundsjuka. Jag önskar jag fick till det hälften av gångerna som du får till det. Eller en tredjedel.Så tänk nästa gång nån skriver elaka saker. Det bottnar nog i samma avundsjuka."

Och jag tänker.
Alltså.
Jag är så otroligt tacksam och enormt lyckligt lottad över massor i mitt liv! Bland annat att jag har den bästa familjen (även om vi faktiskt ses rätt sällan pga avståndet) och de bästa vännerna som mer än gärna är med Milo när situationen är (och har varit) som den är för oss här hemma. Jag får inte gå långt. Ens särskilt kort längre och om det är något att vara avundsjuk på är jag mycket tveksam till. Visst mina fina vänner kan och får man önska åt sig själv om man inga egna har, men att jag och vi behöver deras ben, ork och lust i den mån vi behöver är faktiskt inte något att avundas. Jag skulle så himla gärna vara med där och gunga killen själv, gå runt strömmen i solen utan att vid varje steg känna oro, höra honom kvittra i vagnen, svara uppmuntrande och se honom peka på alla fåglar och annat som möter.
Nu kan jag inte det och då är det underbart att Päivi idag (och andra dagar) både kan och vill!
Men jag menar att kanske innan gröna mamman (tycker det var en på många sätt bra och fin kommentar trots allt och tackar för kramen) eller andra känner frustration och ilska gentemot mig för att jag får det att gå ihop så bra. Tänk gärna ett steg längre så kanske besparar ni er onödigt och negativt energispill.
Sen alla dessa mina fika- och biostunder med kompisar och alltså utan barn.
Ja då är barnet med pappa och jag kommer aldrig se det som att jag lämnar ifrån mig honom. Milo har lika stor rätt att vara själv och ensam med sin pappa precis som med mig och pappa, Marcus har rätt till egen tid med Milo. Det är så klart mycket trevligt att fika på egna villkor men det är för allas vårt bästa brukar jag tänka och njuta lite extra av lättlatten innan jag (has)rusar hemåt för att möta den gladaste killen i världen och få den blötaste pussen man kan tänka sig.
Så, mammor: Ut på eget och släpp in pappan!

Undrar lite om män känner samma ilska (och avundssjuka) mot andra män som får livet att gå ihop? Eller är detta ett trist kvinnligt fenomen? Intressant. Svara gärna ni män som läser, tror nog det finns ett par..

Nu har jag ätit klart. Ska lägga mig raklång och invänta lilleplutts reaktion (sparkar) och sen ta på mig brallor och gå ut i solen och möta Milos bredaste leende.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Ärlig Blogg, Härlig människa.
Kram Maria

Lilla jag sa...

Det var det absolut bästa inlägget jag läst. Håller med dig. När man barnet är med pappa så har man inte lämnat ifrån sig till någon barnvakt, utan barnet och pappa har egentid tillsammans. Har fått höra att min man är så snäll som är barnvakt så mycket?! Man är väl ändå inte barnvakt åt sitt eget barn. Ingen som säger att jag är så snäll som är barnvakt när min man är iväg. Kan det vara synen vi har i samhället kanske? Eller bara avundsjuka från de som inte riktigt vill släppa in mannen? eller som har en partner som inte lägger manken till?

Sen har vi också tur med en underbar familj på båda sidor som ställer upp och passar vår dotter ibland när vi vill ta lite vitid. Något som jag är otroligt tacksam för, har sett hur tufft det kan bli när man inte har så mycket stöd, och vi behöver alla en liten extra hjälpande hand ibland.

Stor kram

Marbeth sa...

Tycker bara att du har tur som har nån som kan ställa upp för dej,det är ju underbart :) Vila nu o ta emot hjälpen så kan du gunga båda2 nästa vår :)kram

erica sa...

Hejsan!

Jag hoppas att du inte tar det här som reklam, för det är inte meningen. Grejen är den att jag, en tvåbarnsmamma har blivit
utvald som kandidat i en modelltävling "modell för en dag" och det är väl enda chansen för mig att få uppleva något sådant- nånsin, hihi.
MEN det går inte utan din hjälp. Jag måste nämligen få flest röster också....

Snälla rösta på mig ERICA, nr 6 och hjälp mig vinna! http://www.paulamyo.com/info/modelltavling/

I min blogg finns en pågående tävling där alla som röstar på mig kan vinna ett valfritt namn/budskapssmycke! Bara skriv en liten kommentar så är du med=)

Om du hjälper mig så lovar jag att jag blir fantastiskt glad! Snälla=)

KRAM/ Erica

Anonym sa...

Hej Jonna
Jag bryr mig inte om avundsjuka egentligen är det samma sjuka som svartsjuka , närbesläktade läste jag. Folk skryter t o m om att de minsann har en rasren hund! Ger jag katten (tänkta fan)i sa jag bara den är snäll. Djur "älskar" mig o vill "prata" . Solen skiner nu på oss de flesta det är skönt med vår. Och du kan gå ut till en bänk i alla fall. Många kvinnor även män sliter för att få det att gå ihop varje dag , spec de som är ensamma med barnet/n . Guld åt dem!
Tror män är mer avundsjuka vad gäller pengar, bilar, yrket, vacker fru, tekniska prylar..men det är en grov generalisering . Många karlar ångrar att de ängnat för lite tid åt barnen o mest åt karriären när de blir äldre du ser ju dem på Tv. Tycker de är lite pinsamma säkert har de haft barn o fruar som önskat o tjatat var hemma mera eller ta med dem ut. Men det kan blir för mycket av det goda mitt ex ville hålla handen jämt då kvävdes jag o stack. Frizoner behöver alla o att kunna ha egna intressen. Nu skall det till att vara teknisk här gillar utmaningar utifall vi inte hörs på ett tag så gäller det datorn Krama Milo

Anna-K sa...

Det är värdefullt att ha snälla människor omkring sig - när man behöver en hjälpande hand. Kroppen behöver all den vila den kan få när man är gravid o inte kanske mår så bra alltid. Har du också lille Milo runtomkring dej då är det full rulle.
Och jag tror inte det är några besvär alls att vara "barnvakt".Alla blir glada o nöjda!

Ett Nytt Liv sa...

Jag skulle gärna släppa in pappan, om det fanns någon, men det finns det ju inte.
Är också lite avis på de jag känner som har en massa barnvakt... Men å andra sidan är jag så nöjd med att vara mamma till finaste fina så jag står ut med att ha minimalt med "egentid" ett tag framöver. Det väger upp.

Anonym sa...

Oj vad bra skrivet! Det finns inget att tillägga. Du har helt rätt i allt vad du skrivit. Verkligen jättebra!
Ha det gott Jonna, var rädd om dig, Milo, Marcus och lille Plutt!
I slutet av sommaren är du också med ute och promenerar tillsammans med både Milo och Marcus och får möjlighet att gunga och leka och ha kul med gulle-Milo!
Kramar från Maggan1

Anonym sa...

Har diskuterat sånt här med mina vänner, om avundsjuka och avundsjuka. Det finns ju olika sorter. Själv blir jag bara peppad att läsa om roliga saker du eller någon annan gör, peppad och inspirerad! Men visst, skulle man själv ha omöjligt att få barnvakt kan man va avundsjuk på att ngn annan kan få det. Sen en annan sak, ofta är man avis på olika saker. För några år sen var jag avis på alla mammor jag kände som köpte hus. Vi kunde omöjligt köpa ngt, (så småningom blev det en bostadsrätt, större lägenhet än den hyresrätt vi bodde i). Då sa en av mina vänner att hon kunde förstå det men å andra sidan var hon avundsjuk på att jag verkade ha ett sådant kul och stimulerande jobb. En liten gnutta avundsjuka som sporrar en till att ta tag i saker och ting ser jag ingen fara i. Kram från mig. /Li

Jess sa...

Det är egentligen lustigt att fler inte reagerar på att folk klagar på när män "lämnar" från sig barnen, som sagt så är man 2 föräldrar och de har precis lika mkt ansvar båda 2. Att mamman jämt får ta mer skit om hon gör fler saker på egen hand det är ju ett faktum men känns extra tråkigt att man dessutom ska behöva ta andra kvinnors avundsjuka, är inte ditt eller ngn annans fel att de kanske gift sig med en mansgris som inte tar ngt ansvar.. se över era egna relationer i stället och glädjs åt de som faktiskt får vara både mamma och kvinna. Bra som fan skrivet Jonna, som vanligt:) kram jess.

Anonym sa...

Hej förstår att du inte tycker om mina kommentarer ,vill bara be om ursäkt i fall jag skrivit nåt dumt.Följde din Marcus i Lets Dance och röstade på honom och då hittade jag hit tycker att ni är en strong liten familj som kämpar så och har därför följt och läst dina välskrivna bloggar.Säger hej då och hoppas allt går bra för er i framtiden. tant-kram