tisdag 13 april 2010

förändringarnas tid är här

Läkaren var inte märkbart oroad eller bekymrad, men jag såg det ju själv, den där lilla tratten på skärmen som inte ska vara där och visste direkt att nu har det hänt något.
Fast som sagt, läkaren var inte oroad.
Dock bör jag enligt henne minska på snigelfarten, gå mindre, kortkorta sträckor men ändå fortfarande gå -lite (jippiee), men absolut inte kånka, bära och lyfta på något. Så lite mer restriktivt ska jag alltså leva veckorna framöver och om två ville hon kolla igen ifall det har stabiliserat sig och inte förändrats ytterligare.
Tappen i sig, från cerklage och ut om man säger var oförändrad och det är ju bra! Den lilla skilnaden från sist och från graviditeten med Milo var just innanför bandet där det hade liksom blivit en liten grop på några mm. Kanske ingen fara, kanske det kommer vara så resten av tiden som förhoppningsvis är lite drygt 16 veckor men eftersom vi helst inte vill ha förändringar alls och inte heller är vana vid dessa är det konststycket -lite lugnare, ändå- som gäller nu. Och hur superduperglad jag än är för att hon inte tyckte det behövs något liggande i det här läget så måste jag säga att det hade varit en enklare åtgärd att ta. Detta att ta det lugnt, lugnare är så svårt när man själv ska styra över det. Var gränserna går vet ju ingen och vi vill heller inte veta så jag ska göra mitt yttersta för att ta det lite lugnare och har bara lyft milo en gång ur vagn och sen en gång till för att tvätta stjärt efter kisseri på golv. Och det är rätt bra och lite tror jag. Mindre iaf.
Tur att jag fick akupunktur i öronen precis innan för jag höll och håller mig fortsatt lugn. Det svåraste provet är att inte stressa upp sig och börja med oro. Jag ska tänka på det som var bra (det mesta faktiskt) och inte så mycket på det andra. Får se bara hur det går ikväll, lätt nu så länge solen skiner.

7 kommentarer:

Helene sa...

Jonna, du vet att jag håller alla tummar och tår för dig och Plutt! Förstår att det är svårt att ta det lugnare, och det måste vara omöjligt för Milo att förstå. Sköt om dig ordentligt!!! Kram

Anonym sa...

akupunktur i öronen ? Är det något du rekomenderar för en stressad tvåbarns mamma som vill att allt ska vara perfekt hela tiden, som behöver njuta livet lite, slappna av, ja lära mig att slappna av.
Fin blogg, som din Karl,
Kram M

Johanna sa...

Hoppas du kan lyckas ta det så lugnt som du och lilleplutt behöver.

Kram

M Moberg sa...

Jag har sett så många "förlossningsprogram" nu på tv att jag nästan känner mig som värsta experten.

Nu ska ditt cerklage hålla men om det mot all förmodan skulle vara något så kan man tydligen rätt lätt åtgärda det genom att förstärka cerklaget med några stygn inuti. Hur som haver försök att ta en dag i taget(lätt att säga). Du SKA gå ur det här med seger, så är det bara!!!:-)


Lite mör här sen skottlossning i natt men ville titta in och önska god natt!
Kram

/MM

Anonym sa...

Skönt att läkaren inte var märkbart oroad eller bekymrad. Du skriver om ”den lilla tratten” som inte ska vara där. Jag kan inte så mycket om sånt här som du, så jag förstår inte riktigt vad du menar som ”har hänt”. Bra att läkaren ska kolla igen om 2 veckor, känns tryggt. Sen är det ju inte lätt att minska din aktivitet. Bär- och lyftförbud vet man ju vad det är, men att gå mindre, saktare? Det är inte lätt att veta vad som är att ta det ”lite lugnare”, så på så sätt hade det ju varit enklare med klart direktiv att ligga. Tror nog det är bra att du slipper strikt sängläge iaf, eller hur? Då kan du ju ta en kortkort promenad i solen, gå lugnt och stilla och fika på något trevligt ställe etc. Men vila så mycket du bara kan. Be dina kompisar, be föräldrar och svärföräldrar om hjälp och assistans när inte Marcus är hemma och ordna flytt- och städfirma när det gäller flytten, sånt jobb är ju definitivt inget för dig och inte för Marcus heller!
Bra att tappen etc var oförändrad!
Som sagt – skönt att du/ni fick bra besked, att läkaren inte var oroad eller bekymrad, det är det du ska fokusera på så gott du kan.
STOR KRAM till dig och var nu riktigt rädd om dig. Hälsa Marcus att nu får han ta över allt bärande och lyftande och en del marktjänst. Sen finns det ju extern hjälp att få. Det här med RUT-avdrag måste ju gälla även för gravida som fått ”rörelseförbud”, har du kollat det? Bara slog mig nu plötsligt! //Maggan1

Gråa musen sa...

Önskar så att det inte varit någon förändring alls. Men som du själv säger så är du ju fortfarande på benen. Du får köra med Marcus så mycket det går. Var riktigt rädd om dig och upp med hakan. I morgon är en ny dag.

Anonym sa...

Oj ... men jag har också följt alla förlossningsprogram på 4an så det borde ju funka,lägg dej ner i soffan & sola på balkongen.