Idag har Milo äntligen blivit fotograferad på Ateljé Carlsbecker.
Det fick till sist bli ett album med 16 bilder i för jag kunde inte ta bort fler då killen ju såklart var helt bedårande på alla. Han var så himla duktig! Och bilderna blev mycket fina. Om två veckor ska vi hämta albumet och det ska bli så kul att Marcus, som idag åkte till Stockholm idag, också får se.
Älsklingen sover nu. När han vaknar ska vi leka med boll och dansa lite. Jag i soffan Milo på golvet. Han älskar att gunga och rulla med höfterna till musik och jag att titta på glädjen han utstrålar.
Hoppas att det sen inte blir en galet lång kväll, då jag är mycket trött. Somnade inte förrän halv fem inatt efter massor av ängslan.
Det kommer nu. Krypande. Rädslan och ångesten. På nätterna såklart, när jag lagt ifrån mig boken och släckt lampan, det är då det kommer. I natt ska jag inte släcka. Halleluja för TV och repriser. Det blir till att glo tills ögonen och jag istället slocknar.
Jag tror det är älskade Dante.
Eller det som hände då.
Är en dryg vecka från att vattnet gick och jag har börjat spänna mig, är rädd så fort jag får tid att känna efter att det ska gå igen. Blir så påtagligt nu när jag lever ett någorlunda normalt liv till skilnad från sist med Milo i magen. Då var jag ju skräckslagen jämt. Nu lever jag, är glad och går omkring till synes obkymrad och sen plötsligt sparkar Plutt på till neråt och det gör ont. Känns som det kändes då med Dante. Tror jag. Minns inte riktig men kroppen har för sig att den minns och så sätter ängslan fart, övermannar mig och jag får svårt att andas och börjar gråta hysteriskt vilket inte alls känns bra någonstans men jag kan inte sluta.
Längtar till vi passerat först v 22 (vattenavgång) och sen v 24 (Dante föds och dör). Därefter kanske jag kan slappna av igen.
Jag tror det.
Vill tro så.
Så bestämmer jag.
13 kommentarer:
Usch, forstar att det maste kannas jattejobbigt och oroligt. Men du far helt enkelt forsoka tanka att omstandigheterna ar annorlunda nu, du har cerklage och tar det lugnt. Och du har fatt ett friskt fullganget barn. Men det ar lattare sagt an gjort forstas...
Hoppas verkligen att du kan kanna dig lite lugnare om nagra veckor!
Åh Jonna, vad det gör ont att läsa att du mår så dåligt i själen! Jag håller alla tummar och tår och BESTÄMMER att allt ska gå bra med Plutt! Styrkekramar.
När jag läser ditt inlägg vill jag så gärna trösta, men hur gör man det? Självklart kommer ångesten och rädslan krypande ju närmre "den hemska tidspunkten" man kommer. Önskar att jag som bloggläsare kunde bära en del av din skräck åt dig, men jag kan bara göra det i tanken.
Men visst hade du inte ditt cerklage (heter det så) på livmoderstappen när du väntade Dante? Kan det skapa lite trygghet att den finns och att den höll för Milo? Kan du vila och ligga ner extra mycket den närmsta tiden? Även det för att kanske minska din oro? Eller få ett besök inbokat hos barnmorskan, för trygghets skull?
Skickar styrka, tankar och tröst via cybern. Passar även på att tacka för en fin blogg och säga att Milo är så fin att man smälter:-)
Kram till dig från en okänd bloggis, som sällan kommenterar, vid namn Annie
Hoppas vi andra får ta del av något härligt foto på Prins Milo när bilderna är färdiga!:-)
Tror att det är ofrånkomligt att känna viss oro när man som du närmar dig tiden för det hemska som hände.
Kanske går det ändå att tänka att det känns som när Milo sparkade när det spänner nedåt.
Det gick ju faktist bra sist!!!
Jo jag vet, känslorna lever sitt eget liv och tankarna likaså. Ibland kan det också vara skönt att få höra, att tankar inte kan skapa det vi fruktar! Snart, snart är du i vecka 25, och sen 26, 27 osv.
Hoppas du får sova gott inatt!:)
Kramar
/Madeleine
Kul att det blir ett fint Milo-album, 16 bilder så härligt att ha för framtiden! Han ÄR ju så bedårande på alla bilder vi fått se här i bloggen, så jag hoppas det finns möjlighet att få se något av fotona i albumet.
Hoppas ni lekt en stund ikväll, var och en på ert eget sätt.
Förstår din oro och ångest för att något ska hända. Såna här tankar kommer ju oftast nattetid, då det i övrigt är tyst runt omkring. Jag vet att det är svårt, men försök slappna av, försök tänka på något annat när Plutt sparkar och gör sig påmind. Tänk på att du har ditt cerklage, och att doktorn sagt att det sitter bra och är starkt och stabilt. Men kroppen och hjärnan minns, och det är ett riktigt hästjobb för hjärnan att övermanna dessa minnen. Senaste kontrollen med RUL var ju bara bra. Men om det är länge tills nästa kontroll kanske du ska slå en pling till barnmorskan och berätta om din oro och ångest, kanske du kan få en tid för extrakoll för din egen trygghet.
Säkert är det tankarna på det som hände med Dante som rör sig inom dig nu. Men glöm inte att du har cerklaget, att du fått er älskade Milo mha bland annat det och att du i övrigt mår ganska bra, förutom att du ska ta det lugnt! Det är ju enda restriktionen du fått av läkaren!
Jonna, allt kommer att gå bra, nu har du och vi bestämt så! Men om jag bara kunde ta en del av din oro så skulle jag gärna göra det, om jag kunde krama och trösta dig när det känns jobbigt så skulle jag göra det! Men du får tänka att vi är många här ute i cyberrymden som är med dig och er i våra tankar och håller alla fingrar och tår för er och för lille Plutt och kramar och tröstar och gläds! Många kramar från Maggan1
Kramar till tröst i natten det kommer att gå bra, har inga bra ord allt blir så platt. Känner väl till ångestnätter även om det ine berodde på samma sak som du. Kallade mig nattvandrare ett tag, men nu bättre. Du lyckas säkert. Och det skall bli kul se Milo på nåt kort. Plutt talar till dig var lugn mamma jag vill vara vända mig. Krama Milo-go. kram
Roligt med fotografering på Milo.Att Marcus åkt iväg är kanske inte så positivt för dej - men han måste väl sköta sina uppdrag även om det är vid fel tidpunkt.Hoppas du kan sova inatt o vakna upp utan så mycket oro.Jag tänker på dej o skickar styrkekramar! Det känns så orättvist att du ska må så dåligt.Du fixar detta - även om det känns tungt ibland.
Ojoj stackrs vad jobbigt,hoppas och tror att det går bra nu med den där grejen,men förstår din oro du ska se att allt går bra ligg o vila mycket de närmsta v kanske får dej lugnare..?skulle nog jag gjort,lagt mej platt o väntat har själv haft grav ågren,
fruktansvärt:(
kram
Men du.
Det kan också vara så att kroppen inte kommer ihåg för den har aldrig varit gravid på det sättet som du är nu.
När du väntade Milo så var du sängliggande och rädd.
Nu är du uppe och lever ett mer "normalt" liv än vad du gjorde då.
Den vet inte riktigt hur det är och vet inte riktigt vad den ska komma ihåg.
Det kan vara så också.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den värsta oron lägger sig och att du får känna dig en smula lugn.
Allt väl till dig och de dina.
Något som har hjälpt mig igenom nätterna när tankarna bara mal är ljudböcker - de stänger av hjärnans ältande och jag kan slappna av och domna bort. Lika effektivt som sömntabletter. Testa det.
vad kostade bilderna?
Glömde skriva beträffande ljudböcker så kan man låna helt nyutkomna både som mp3 och CD på biblioteket i Norrköping
Hej Jonna. Jag hoppas att allt går bra för dig med graviditeten. Jag har också förlorat en son i vecka 21 på grund av för tidigt värkarbete och vattenavgång. Jag vet hur orolig du måste vara. Tänker på dig och Marcus flera gånger i veckan och hoppas ni finner styrka i varandra. Kram!
Skicka en kommentar