onsdag 21 januari 2009

dag hundrafemtio -social fobi

Väntar på sotargubben. Mellan 0700 och 1400 ska det komma en. Gillar inte att vänta så här även om det är på en "bra sak". Är själv och måste in i duschen snart. Vill inte komma ut i morgonrock och möta en sotig man i mitt hem. Måste jag säga något, vara social? Nej det orkar jag inte. Min sociala förmåga har sjunkit ner i ett bottenlöst rum och ligger där just nu och vinkar retfullt till mig.

Mötte igår på vår rulltur, helt oförberett, två nära bekanta som jag inte har träffat sedan i somras. Har försökt förbereda mig på att jag faktiskt kan träffa på personer jag känner nu när jag vistas ute, men när det väl hände kom det som en chock ändå.
Herregud vilken pers det var först. Jag blev helt svettig och knallröd i ansiktet. Jag satt där vid fikabordet och trodde allvarligt ett tag att jag skulle explodera. Hade mössan på så värmen hade ingenstans att ta vägen heller, lika lite som jag i min parkerade stol.
Inte hjälpte bricanylen som jag tagit lite innan och som nu piskade på mitt hjärta att galoppera ännu snabbare. Uj uj. Det i kombination med morfinliknande dexofenet som knockar huvudet lite lätt... ja ni kan tänka er. Ingen charmig uppenbarelse direkt.
Gick väl rätt bra sen (tror jag) när kroppen väl fattat att det inte var livsfara och flyktläge, men det blev smärtsamt påtagligt vad mina instängda månader har gjort mig och att jag verkligen är i starkt behov av lite försiktig återanpassning till samhället och det normala i tillvaron.
Kanske ska ta och snacka lite med sotargubben ändå.
Som terapi.

7 kommentarer:

ivfprinsessan sa...

Gör det, prata lite du... Hantverkare brukar vara trevliga :-) förutom att de brukar gå in med skor på :-(

Henny sa...

Hej jonna!
Ville bara lämna ett litet spår här, jag har läst och följt dig ett bra tag nu, hållt tummar, hoppats och trott att Ni äntligen ska få ert efterlängtade barn. Nu är det 15 dagar kvar och jag hoppas för alt i världen allt går bra resten också! /Henny

Anonym sa...

Ha ha då ska du ha en pianostämmare hemma, som i tvåh och trettio m plingplongar och man vet inte om man får vila eller se på tv eller prata i tele. M m jag bjöd på mineralvatten, det hjälpte stämningen lite

Anonym sa...

Haha.
Jag tycker att "truten brukar gå" ganska bra på alla dessa hantverkare. Usch ja, att generalisera så grovt.
Men ändå.
Jo, jag kan nog tänka mig att man får en släng av "social fobi" när man levt ngt isolerat.
Tack för din skildring! :-)
M v h Mohikanen.

Jessica sa...

usch så där är jag med... man är på helspänn hela tiden.. kan inte ta sig för ngt förrän gubben har gått..nu har har han säkert varit där i alla fall:) en sak mindre som bekymmer;) kram!

Linda sa...

Jag hade en teletekniker hemma förra veckan. Snacka om att jag fick öva mina sociala skills då han försökte diagnostisera vårt telefonbrus genom att gång på gång ringa mig (obs han var ju i rummet bredvid och vi var tvungna att prata jättelänge för att verkligen höra bruset...) Det var träning det! Fast han var snäll så det gick bra...att han inte lyckades fixa vår tele iaf är en annan femma... Kram på dig och hejja på!

linda sa...

vad jobbigt för dig, vilken press. förstår precis att du fick panik.

du får ta ett litet steg i taget sen och vänja dig vid folk.

styrkekramar till dig.