förnekelse

Jag sitter med ryggen utåt och blicken hårt fäst in i lägenheten, mot skärmen, katterna och allt annat än fönstren.
Intalar mig att solen skiner. Så vackert och varmt den skiner där ute. Envist håller jag fast vid tanken och ska så göra tills motsatsen är bevisad. Ut och rulla ska vi sen. Men inte förrän det har blivit mörkt och solen gått ned.
Det är mycket trevligare med solsken. Det där andra, gråa trista kan ju förpesta vilket glatt sinne som helst, om man tillåter det. Och det gör jag inte idag.
Nej, förnekelse, mina vänner, är min melodi. Underskattat men ofta rätt bra att kunna ta till vid behov.

Rekommenderad daglig användning bör dock ej överskridas