måndag 12 januari 2009

dag hundrafyrtioett -ett skepp kommer lastat

Vi börjar väl med ett god morgon! Jag vaknade för andra gången för inte så länge sen, därav morgon. Första gången skedde redan efter fyra någon gång, ett klockslag som tydligen förföljer mig. Såg lite LOST med Mini när jag väl gett upp tanken på mer sömn och åt glupskt första frukosten. Sanslöst hungrig varje morgon runt 0600. Hade sen turen att somna om igen efter ett antal timmar när Marcus väl gått upp och efter den luren är jag piggast i stan.
Så god.
Morgon.

Mina föräldrar ska komma till oss ikväll. Eller imorgon. Vagnen och vaggan kommer senare, lite för tidigt än. Men mamma frågade om de skulle ha med sig lådan med de nytvättade och strykta babyläderna nu (har hört från initierade källor att det har varit rena babybutiken hos mormor och morfar sista tiden med massa små plagg hängandes på tvättlinorna) och jag kände först att nej, nej, nej, men när jag tänkte vidare på de fina små, kunde jag inte låta bli att säga ja, ja, ja! Känns ju rätt tryggt att ha de i en anonym kartong i hörnet här. Vill vi kika på dom, kan vi göra så. Vill vi låtsas som att det är en låda med gammalt julpynt gör vi si. Jag tror jag kommer kika in där ibland, kanske oftare än så. Hålla i, känna och dofta på.
Kan inte riktigt ta till mig tanken att det är vår älskade Mini som förhoppningsvis ska kläs i de kläderna. Snart. Men det känns fint att ha ytterligare en låda med hopp och kärlek här hemma. Som ibland kan kryddas med en dos tro.
Positivt tänkande.
Visualisering.
Mentalt förberedande.
Var det inte så? Jo det var det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Jonna! Jag läste ditt tidigare inlägg och måste bara säga att du gör helt rätt i att stanna kvar ett tag. Efter mitt snitt var jag kvar i tre nätter men då var det sommar och fullpackat på BB i Göteborg. Men du, ta för allt i världen med morgonrocken. Den är suverän när du ska hasa ut och äta. Sjukhusets särkar är alldeles för korta och genomskinliga för att man ska känna sig bekväm tycker jag iallafall. Kram

Anonym sa...

Det är nog víktigt att våga börja dona med kläder och sånt. Jag gjorde inte det vid min sista graviditet, efter att ha förlorat ett barn, och jag ångrar lite efteråt att jag inte alls tillät mig njuta av några förberedelser (som första gången, när jag lyckligt och aningslöst monterade ihop vagnen och provkörde när jag var i fjärde månaden...).

mrsjones sa...

åh vad mysigt med klädlådan. Titta, snusa, och gosa med dem;) Och sedan vips är det dags att lägga dem i miniväskan. Fattar du att det snart är dags?! fått datum för första bedömning den 23/1 och hoppas lillasyster blir ett januaribarn..rädd är man, men jag jobbar också på med tron.

kramar!

Nilwa sa...

åhh va härligt de låter!!! Snart har ni er mini!!! bara sitter och ler med hela ansiktet....underbart!
önskar er all lycka...kramkram