finnjonnas fin(n)mage och lite vikthets

Vecka 35+6 idag, imorgon 36+0, vilket hade kunnat betyda att det kunde vara 6 hela veckor kvar om detta hade varit en helt normal graviditet. Sex veckor till! Inte för att magen är såå stor (har ju sett större) men på min kropp känns den ändå rätt ordentlig och med flera veckors tillväxt ytterligare, ja vem vet var det hade slutat.

..............................................

Appropå enorma magar, så kommer jag osökt att tänka på vikt och senaste veckans vikthetsdebatt.

Läser en krönika i samma anda på AB's Wendelasida av Malin Wollin som jag inte alls blev road av, snarare det motsatta. Den är full av paradoxer och knepiga uttalanden som visserligen (och förhoppningsvis) kan vara rent ironiska, vilket jag dock denna gången betvivlar.

Bland annat får jag som läsare veta att Malin älskar sin kropp, kan äta vad som helst och fortfarande vara smal. Kul för henne! Jag får också veta att hon inte vill vara tjock och ha 10 gravidkilon kvar (ett halvår efter förlossningen) och visst, det är helt upp till henne och åter, kanon för att hon inte är eller har det.

Men när hon sedan ska läxa upp andra som kanske inte har hennes "odemokratiska gener" att bantning inte är bra (vilket det såklart inte är), att livet ska vara en njutning (håller jag absolut med om, men kanske till ett visst pris eller några extra kilon för andra) och att kvinnor inte ska straffa sina kroppar (nej tack!) blir det snett för samtidigt ska de heller inte tro att det är ok att se ut hur som helst. Ge fan i att vara fet! För det är fult.

När följande harang spills ut på pappret blir jag riktigt konfunderad och aningen orolig:

"Det är inte hälsosamt att vara tjock och ändå ska vi lära våra barn att det inte spelar någon roll hur vi ser ut.

Vad är det för dumheter? Det spelar alltid roll hur du ser ut. Utseendet är viktigt men det är belagt med dödsstraff att påpeka detta. Det är lätt att vara snygg och smal. Det är svårt att vara tjock och ful.

Jag älskar mina barn, hur de än ser ut, men hur ska jag få dem att tro att alla andra också gör det när precis ALLT i samhället talar om för dem att det inte är så?"

Och jag undrar förvirrat, vad menar hon?

Att man aktivt ska lära barn att utseendet är viktigt, att det alltid spelar roll hur de ser ut? Måste BARN verkligen lära sig just detta av oss? Är inte det något som de tyvärr, antagligen, så småningom kommer få "veta" på ett eller annat sätt, när samhällets rådande ideal inte längre kan hållas på en armlängds avstånd ifrån dem? Mår barn så dåligt av att tro (veta) att de duger precis som de är?

Tydligen, om man ska lyssna till Malin Wollin.

Vidare tycker jag att det sammantaget blir helt galet att blanda ihop smal med snygg och tjock med ful sådär rakt av efter att strax innan ha snackat hälsa.

Att kraftig övervikt inte är häslosamt tror jag de flesta håller med om, men att det är fult? Enligt vem? Ful och snygg är väldigt subjektiva bedömningar och åsikter och jag tycker man bör vara försiktig med att lära ut sådana till sina barn. Låt de göra sina egna tids nog och skydda dem så länge ni kan från samhällets extremt vinklade sådana.

Åsikter och ideal som idag säger något helt annat än de gjorde för 60 år sedan. Då hade Malin med de där tio extra kilona varit fullständigt normal i andras och kanske sina egna ogon med.
Jag önskar också alla ett liv fullt av njutning, utan bantning, men som framförallt är friskt, gott och bra oavsett om det innebär ett antal kilon hit eller dit.

Och låt era barn fortfarande få veta att det inte spelar någon roll hur de ser ut, vad än samhället en vacker dag må säga dem!

God natt!