Snö är helt klart inte att rekommendera under rullande hjul hur mysigt det än må vara med de vita flingorna dansandes ner från himlen. Fast det kanske var mest jag som led där jag satt och skakade på det ojämna underlaget. Aj så ont det gjorde. Marcus jobbade på bra där bak och till sist kom vi i alla fall till Pappa Grappa fiket och jag tröstbeställde mig en vegetarisk grillad panini med extra kokt skinka som var supergod! Och genast var allt bra igen.
Har haft väldigt mycket SD och förvärkar på sista tiden, vilket säkert är helt normalt och jag nog får räkna med hela vägen till slutet. Det är bara så B att ha ont hela tiden och något stressande att hålla på och klocka de konstant. Men men, så länge eftermiddagsmedicineringen fungerar och Mini stannar där h*n är så gör det inte så mycket. Jag är van att lida, sa martyren med en suck och lät handens baksida slött vila mot pannan. He he.
Marcus kallade mig för Heffaklumpen när vi skulle rulla hemåt och det var kul. Skrattade hela vägen och hann inte känna efter och tänka på det onda så mycket. Han är bäst min M.
4 kommentarer:
Om jag någon gång är i Norrköping (för visst är det där ni bor), måste jag efter att ha läst alla dina inlägg, leta rätt på och besöka detta Pappa Grappa. Verkar vara ett supercafé!
Det är ett superställe eller hur Jonna! Det gör gott för själen och humöret blir på topp! Är så glad för att jag hittat din blogg, måste jag säga! Var rädda om er och ha en mysig kväll! Kram Åsa
Önskar dig all tänkbar lycka till med den sista tiden av graviditeten och att förlossningen blir en underbar upplevelse! KRAMAR
Fin artikel med Marcus i dagens Svenskan!
Jag är väl den i Norrköping som det stackars tidningsbuden måste gå till på söndagar med en Svenska dagbladet. Dessutom måndag till lördag måste han leverera tre tidningar till oss... Stackarn! Men har man en journalist i familjen så har man.
Pappa grappa-fiket måste vi nog besöka. Kikade in där häromdan men svängde in i Knäppingsborg då istället för att ta en fika.
Kram
Skicka en kommentar