söndag 18 januari 2009

nu är det ännu mindre kvar

Jag pratar såklart om söndagen. Det är mörkt ute nu och mörkret lovar snar kväll, sedan natt och därefter ny dag.
Kom aldrig ut idag. Ingen kunde rulla mig med så kort framförhållning, vilket jag förstår. Får leva med eller utan blir det ju mjölk och alvedon i ett dygn. Piece of... Har precis mumsat i mig mina sista piller nu och mailat min läkare om nya starkare (dexofen) så jag hoppas det blir ordnat imorgon.
Jag har faktiskt en hel hög med filmer och serier här som jag ser framemot att se, så det går ingen nöd på mig. Har till och med gäspat kraftigt redan ett antal gånger, vilket lovar gott inför natten bara värken inte bråkar för mycket.

Vecka 35+0 idag. Underbart. Mini har levt rövare och firat in nya veckan. Älskar att känna bebis leva! Finns inget bättre förrän h*n tittar ut och visar mig detsamma.

Kramar!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker mig nästan förstå att det blir ett livligt barn ni kommer få...full rulle o verkar aktiv!! Såå kul det kommer bli!Stor kram Maggan

Anonym sa...

Grattis!
Det är inte klokt vad fort tiden går!
Ditte

Anonym sa...

Grattis till 35 hela veckor!
Nu kommer allt gå bra.
Kram Frida

Anonym sa...

ååååh! :D snart dax.

Anonym sa...

Jonna, jag är kjesarsnittad med första barnet. När jag var höggravid med andra barnet hade jag så fruktansvärt ont i vad jag förmodar var ärret. Bebisen kunde pricka in en klockren träff som fick mig att se stjärnor. Ungefär som dina silverfiskar. Jag fick dexofen som lindring. Men det hjälpte föga, till sist fick jag citodon mot smärtan. Något jag tog i absoluta nödfall, främst på natten. Precis som dig kunde jag inte röra på mig mycket pga prematura värkar+ denna hemska smärta. Hoppas att du får lite bättre smärtlindring. Jag upplevde mig mycket piggare och mer energisk när bebisen kommit, och det gick snabbt att träna upp sig. Lycka till :-)
/Karin