...för idag. En bra dag. En dag mindre. En dag närmare.
Humöret är faktiskt på topp just nu, även om Mini ägnat kvällen åt lodräta onda sparkar rakt ner mot det heligaste och att resten av kroppen känns som om den tillhörde någon annan av betydligt högre ålder än min. Tarmarna mådde skit, bokstavligen, i eftermiddags men det släppte sen och jag firade med lite pizzabitar (istället för macka) och gott kaffe på favoritfiket (gillar verkligen att man kan halvligga i skön skinnsoffa och svulla i sig pizza). Såklart fick jag ont igen, men det var det värt!
Jag tvättade nyss håret med nya underbart doftande lush-shampot som jag fick i julklapp och bestämde mig för att vänta med no-pooandet ett tag. För det är kul att dofta såhär och allt som är kul är bra för mig just nu när det så snabbt kan svänga. Ska, om jag bara kan sitta så länge, rulla in på lush imorgon och hoppas hitta ett balsam av samma sort.
Men först är det BM-besök på förmiddagen. Hoppas mina värden är lite bättre (kan behövas inför ett snitt om 29 dagar!!!) och att allt låter och verkar bra med älskade bebis i magen. H*n måste iaf vara en väldigt kraftfull liten sak av buffarna att döma.
God natt nu och sov gott.
7 kommentarer:
De sista dagarna kommer att gå fort...lovar dej...simsalabim!! Vilken resa du gjort!!! Mini har nog fått alla dina kämpargener!!! Du kommer att bli världens underbaraste mor!! Linda
Herregud det är ju "bara" 28 dagar kvar. Du har gått/legat nästan hela tiden. Så skönt att h*n snart är ut så ni kan pussa på honom/henne.
Fortsätter att hålla tummarna.
Nikki
Hmm, nu har jag minsann tappat räkningen! Hur många dagar är det nu kvar? :)
Lush:s grejor är kanon, förstår att du gillar shampoot. Dom har även schampokakor som är jättebra och dryga. Varar i evigheter.
Det är så skönt att läsa dina små glädjeyttringar. Det killar i hela kroppen fast man egentligen inte har med det att göra.
Kram till er
Hej Jonna!
Jag har läst din blogg ett antal veckor nu och kan inte längre bara "tjuvläsa". Jag är ingen "bloggmänniska" alls, utan håller mig till din blogg. Det är så roligt att få följa er resa mot bebis! Jag är förvånad över hur fort jag har blivit känslomässigt engagerad. Jag blir lite nojig så fort du inte bloggar på ett dygn, vilket i och för sig inte händer så ofta. Du skriver fantastiskt bra, roligt och känslosamt och det är en fröjd att följa dig dag för dag. Jag är själv föräldraledig med vårt andra barn och vet vilken enorm lycka det är att få älska dem. Snart är ni också där!
Tänk på att du gör ett enormt jobb just nu och att det innebär stora påfrestningar på din kropp. Det blir kanske en tuff tid efter förlossningen och det kan komma reaktioner efteråt. Ni kommer förstås vara överlyckliga över er bebis, men alla känslor är ok, även om man gått igenom det som ni har gått igenom. Allt är ju inte rosenrött de första månaderna, det vet jag av erfarenhet.
Jag är så glad att ni har kommit så här långt och ser fram emot att läsa din blogg under lång tid framöver.
Anna
29 dagar?!! Ahhh det är ju snart :D
En nyfiken Norrköpingsbo undrar givetvis vad namnet är på denna favoritfik? =)
Skicka en kommentar